"Tiden läker alla sår" - världens största lögn?

Dina motiv är helt ointressanta. De allra flesta intrigmakare tycker bara att de hjälper till och/eller försvarar sig. Det är ett destruktivt modus operandi, och har inget med avsikt att göra.

Håller inte med om att motiven till hur folk agerar inte spelar roll.

Tex: Om det finns en kanal på youtube där personen som driver den varje dag publicerar hatiska videor om judar, att förintelsen aldrig ägt rum etc. Denna person gör det pga att han vill tjäna pengar på det och för att han har en antisemitisk agenda.

Om två stoners på en fest snackar om samma sak och spekulerar från ett perspektiv där de inte har någon agenda utan endast vill diskutera ämnet för de tycker att det är intressant, så är ändå samma skada skedd ifall utomstående hör vad de pratar om och sedan passerar budskapet vidare. Två olika startpunkter, exakt samma skada för samhället.

Kanske ett jätteluddigt exempel, men min poäng är att jag inte tycker att motiven till handlingar som är dumma/skadliga inte spelar roll. De ska tas in i beräkningen.

Fattar inte ens om du håller med mig, eller om du säger emot mig.

Jag argumenterar emot din ståndpunkt att "motiv är ointressanta".

De är ju helt ointressanta för om du är en intrigmakare eller inte. Skapar du intriger, så är du intrigmakare, oavsett om du bara försöker vara snäll eller nåt.
En skvallerkärring är t ex en skvallerkärring, oavsett om hon tycker att skvaller är bra, eller om hon tycker att det är rätt att skvallra.

Hade du blivit lika arg på en person som skvallrade om något i hjälpande syfte vs någon som försöker förinta ditt liv? Hur kan du inte göra skillnad på dessa två? Tycker du att de är lika oförlåtliga?

Trodde du skulle komma med något att kontra med eftersom du hade en så stark tro på din ståndpunkt. Jag är genuint intresserad av att höra ditt case, och skulle rent teoretiskt kunna köpa ditt argument - om du lyckas komma med ett starkt sådant, vilket jag inte tror att du kommer lyckas med.

Jag kan bjuda på en personlig anekdot. Jag har haft problem med alkoholen tidigare i livet, och en gång så skvallrade en släkting när hon fick reda på de mängder jag konsumerade varje dag. Syftet med detta var att jag skulle söka läkarhjälp etc.

Jag blev väldigt upprörd, och jag tycker fortfarande att det inte var hennes sak att rota omkring i, men på något sätt kan jag ändå tycka att det är värt att förlåta.

Om någon med ont uppsåt började sprida en massa grejer för valfri anledning som att tex förstöra mitt rykte, karriär etc (har inte mycket till karriär i nuläget, men i ett hypotetiskt scenario!) så är ju min instinkt att det är betydligt troligare att man förlåter personen i scenario 1 snarare än den sistnämnde. Eller hur?

Ja, fråga bara en krigsveteran eller ett våldtäktsoffer från Kongo!

Nej för att läka innebär inte eliminera sårets existens. Du är prydd med ett evigt ärr som påminner dig. I början kan det vara infekterat vilket avtar men försvinner aldrig helt