Citat:
Hej.
Kille, 30års åldern. Gift med 1 barn (3 år gammal). Lidit av depression i stort sett hela mitt liv pga sned rygg. Dock har jag ändå lyckats ta mig igenom och jobbat samt utbildat mig trots stor ångest när jag är bland människor. Känns som alla dömer mig så fort de ser mig pga ryggen. Kan tyvärr inte göra något åt det för att det ska bli rakt. Flertalet har kommenterat nin rygg och det gör ont att höra dessa kommentarer men jag förstår eftersom jag ser ut som jag gör. Känns som folk skäms för att umgås med mig. Funderar på operation, dock är det riskfyllt. Umgås inte med många, uttövar dock sport med en grupp individer 1-2 ggr i veckan jag lärt känna via en vän. Dock saknar jag det dagliga umgänget med någon vän/vänner som de flesta har. Detta gör mig väldigt deppad. Inte nog med det men relationen med min fru är inte den bästa. Jag anser henne som den viktigaste personen (mitt barn är givetvis nr 1, dock tänker jag på vuxna individer) men jag känner att jag inte får den uppskattning och bekräftelse jag behöver från henne, spec eftersom jag inte har något socialt liv utanför jobbet. När hon gör fel, är det knappt att hon ber om ursäkt eller ens tänker på hur jag mår ända tilld jag tar upp det. Gör jag fel, kan hon gå och sura runt i flera dagar utan att prata med mig eller ens vilja lösa det. Hon kan typ längta efter saker hon ska göra med sina vänner men känns inte lika glad för saker jag planerar med henne. Ångesten är dagligen och varierande. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Vad kan det finnas för lösningar för att börja hantera mina känslor och tankar?
Jag vill bara känna mig till ro med att inte behöva bekräftelse och uppmärksamhet från andra. Det känns skitjobbigt att jag är ständigt sökandes efter det.
Jag har träffat psykolog för några år sedan, dock kändes det som jag inte fick rätt hjälp. Kanske var det inte rätt psykolog.
Medicin har jag inte provat, vet inte om jag vågar men jag är öppen för det.
Terapi?
Tack för du läste ända hit.
Kille, 30års åldern. Gift med 1 barn (3 år gammal). Lidit av depression i stort sett hela mitt liv pga sned rygg. Dock har jag ändå lyckats ta mig igenom och jobbat samt utbildat mig trots stor ångest när jag är bland människor. Känns som alla dömer mig så fort de ser mig pga ryggen. Kan tyvärr inte göra något åt det för att det ska bli rakt. Flertalet har kommenterat nin rygg och det gör ont att höra dessa kommentarer men jag förstår eftersom jag ser ut som jag gör. Känns som folk skäms för att umgås med mig. Funderar på operation, dock är det riskfyllt. Umgås inte med många, uttövar dock sport med en grupp individer 1-2 ggr i veckan jag lärt känna via en vän. Dock saknar jag det dagliga umgänget med någon vän/vänner som de flesta har. Detta gör mig väldigt deppad. Inte nog med det men relationen med min fru är inte den bästa. Jag anser henne som den viktigaste personen (mitt barn är givetvis nr 1, dock tänker jag på vuxna individer) men jag känner att jag inte får den uppskattning och bekräftelse jag behöver från henne, spec eftersom jag inte har något socialt liv utanför jobbet. När hon gör fel, är det knappt att hon ber om ursäkt eller ens tänker på hur jag mår ända tilld jag tar upp det. Gör jag fel, kan hon gå och sura runt i flera dagar utan att prata med mig eller ens vilja lösa det. Hon kan typ längta efter saker hon ska göra med sina vänner men känns inte lika glad för saker jag planerar med henne. Ångesten är dagligen och varierande. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Vad kan det finnas för lösningar för att börja hantera mina känslor och tankar?
Jag vill bara känna mig till ro med att inte behöva bekräftelse och uppmärksamhet från andra. Det känns skitjobbigt att jag är ständigt sökandes efter det.
Jag har träffat psykolog för några år sedan, dock kändes det som jag inte fick rätt hjälp. Kanske var det inte rätt psykolog.
Medicin har jag inte provat, vet inte om jag vågar men jag är öppen för det.
Terapi?
Tack för du läste ända hit.
Tror inte mitt inlägg hjälper något tyvärr. Men dom flesta i vardagen bryr sig inte hur någon annan ser ut.
Måste fråga, det dagliga umgänget med någon vän/vänner, är det här vanligt? Jag är nog mer isolerad än vad jag tror.
Du kanske borde testa spela något spel online, lätt att träffa nytt folk då.
