Asatroende kan få första gravplats i Sverige, även dags för satanister, wicca, etc?

Vi asatroende ska bara dö på ett sätt! I våldsam strid. Dör Jag inte i våldsam strid i exempelvis storbritanien efter jag plundrat en by så spelar det inte så stor roll vart jag begravs.

Vi får hoppas Sverige har en lagstiftning som kan säga nej till detta. Dessa vuxenbebisar behöver skaffa sig en utbildning och börja arbeta.

Jag personligen tänker nog det som många tänker inon sej .jag säger det med orden : " kul jul med staffan och bengt - vicka löjlpellar"

Det jag förlöjligar är det omogna inslaget av
Viktigpetter och Romantiserande
samt det element av "empty stunts" som alltid ingår i såna här trosfrihets-manifestationer eller handlingar om man så vill,

Dom som är satanister vikingatroende wicca etc romatiserar alltid "sin nya tro" mycket.

både dom och samhället skapar tillsammans ett starkt element av "empty stunt" av hela uppvisandet av dessa trosformer

Låter som ett perfekt forim för att ge gangsters en djup mening med livet ha!

Jag önskar att vi anlade en enorm kommunal/statlig stenkammargrav där man kan sätta liken i sittande ställning. Så kan man hänga med alla andra döingar och slipper ligga ensam. Den kan vara formad som en stor amfiteater.

Gravgåvor är schysst också. Det är ju ett plus med de här asatro-gravarna. Men jag undrar hur det rimmar med arvsrätten

Så du tycker det är helt okej att ansluta till en religiös rörelse trots att man inte tror på något av det som sägs där? Att allt bygger på lögn?

Jag kan köpa att man gör det för andras skull, man är ju död själv så det spelar ju liksom ingen roll för personen själv.

Hur relaterar detta till Topic?

Det gäller bara om man vill komma till Valhall och supa och slåss i eviga tider ända tills man skall dö en gång till i Ragnarök. För oss andra kan vi hamna hos Freja eller Tor istället.

Jag har ingen bestämd åsikt om det. Varför frågar du mig? Är det ett misslyckat försök till halmgubbe att jag skulle påstått något du skriver?

Ändå en intressant tanke att få kontemplera meningen med livet och döden i närvaro av sina förfäder. Man avdramatiserar också döden och den blir en naturlig del av tillvaron. Och man kan minnas sina släktingar, ha med en liten picknick och symboliskt dela måltid med dem. Om man vet att morfar älskade äppelkaka så kan man baka en äppelkaka och lämna till hans mumifierade kropp.

I princip bygger ju alla religioner på sagor för bronsåldersfolk, den ena lika så god eller lika så ond
som den andra.