Rennäringen: En bluff och ett maktmedel, men i vilket syfte?

Det är inga "samer" som har några rättigheter utan, som du säger, samebyarna. Ekonomiska föreningar där medlemskapet går i arv till en liten andel av samerna som tilldelas rättigheter på andra samers och övrig befolknings bekostnad.

Ett hemman som bestått oskiftat sedan 1700-talet torde vara något väldigt ovanligt och släktskapet som kvarstår sedan den tiden är med normal generationslängd 1/64-del till senare halvan av århundradet och 1/128 till förra.

Jag kan inte hävda några rättigheter på de marker som jag via släktforskning vet en gång varit i mina släktingars ägo med hänvisning till urminnes hävd. Än mindre stoppa några verksamheter där via något hypotetiskt "riksintresse för svensk allmogekultur". För att sedan vittja kommunen på pengar för att det ska få byggas.

Hela samebyinstitutet är ungefär som om medlemmarna i riddarhuset skulle innehaft olika rättigheter på andras marker efter hur stora adelsgodsen var innan reduktionen på 1600-talet. Med hänvisning till hur viktigt det är att den specifika kulturen och livet inom adeln bevaras för framtiden.

Samebyarnas rättigheter kommer av rennäringslag och urminnes hävd. Normalt är dylika rättigheter inte inskrivna i fastighetsregistret. Det utesluter inte att det i enskilda fall kan finnas servitut eller olika avtal. Men det är undantagsföreteelser.

Och fideikommissen är under avskaffande genom lag. Förutom då att de som främst drabbas är fideikommissariens nära anhöriga och medarvingar. Inte hela befolkningen på stora andelar av landets yta.

Samma bör ske med samebyarna. Att staten tar över förvaltningen av jakt- och fiskerättigheter och att rennäringen inte längre är riksintresse.

Har jag påstått något annat än att det är samebyarna och inte enskilda personer som innehar de servitutsliknande renskötselrättigheterna?!

Det hela påminner kanske litet om bostadsrättsföreningar där medlemmarna inte äger sin lägenhet direkt utan via bostadsrättsföreningen (som är en slags ekonomisk förening och också lyder under lagen om ekonomiska föreningar). Man skulle ju också kunna tänka sig att den ekonomiska föreningen äger en fastighet som har servitutsrättigheter på annans mark. Eller att den ekonomiska föreningen kunde separera servitutsrättigheterna från den ekonomiska föreningen. Man bör inte haka upp sig på faktorn att det enligt svensk lagstiftning bara är fastigheter - förutom gruvor - som kan inneha servitutsrättigheter (andra former av nyttjanderätter kan dock innehas av fysiska personer). Den principiella liknelsen blir ändå relevant, speciellt med tanke på gruvfallet.

Samerna hade kunnat tilldelas fastigheter med tillhörande servitut om detta inte varit mer krångligt och ett mer allmänt hållet servitutsinstrument funnits i Sverige på 1700-talet. Att man inte gjorde så i slutet på 1700-talet när man p g a kolonisationen av Lappland började behöva reglera renskötselns rättigheter är idag troligen en psykologisk nackdel för samerna. Utan exakt likhet med andra ägandeformer blir det lättare att mentalt försöka trolla bort de egendomsrättsliga rättigheterna för medlemmarna i samebyarna. Gissningsvis hade det också av liknande skäl varit en fördel för samerna att på 50- och 60-talen, när massbilismen tog fart, få börja byta ut renmärkena och tillhörande rättigheter mot att få skogsmark (precis som nybyggarna tidigare fick). Tycker väl att det hade varit vettigare än att staten senare fick rea ut skogen billigt. Hade varit bättre om samerna i stället fått en del av skogen.

Måste också kommentera det där med avvecklingen av fideikommiss-godsen. Denna avveckling innebär ju inte att staten eller andra får dessa gods. Ändringen innebär i stället att ättlingarna ärver godsen med direktägande. Så gott som ingen utom medlemmar i Kpml(r) (minns inte vad partiet heter nuförtiden) tycker väl att detta är orimligt. Att dela upp gods på flera personer med direktägande skulle f ö påminna om en ordning där samebyarna av staten fått skogsmark i utbyte mot att makulera renmärkena och sedan delat upp skogsmarkerna mellan medlemmarna. Detta hade varit minst lika rimligt som att hyresgäster i allmännyttan fått lägga rabarber på hyreslägenheterna de bott i genom att bilda bostadsrättsföreningar och sedan sälja lägenheterna för mångmiljon-belopp.

Att rennäringen skulle utgöra något slags riksintresse kan väl i och för sig låta litet krystat. Men jag ser väl detta som ett uttryck för den mer politiska väg man valt för att säkra samernas rättigheter i stället för att försöka köpa ut samebyarna med skogsmark och/eller ge samebyarna regelrätta servitut som fick bli inskrivna som officialservitut hos lantmäteriet för de belastade fastigheterna. Det hade sannolikt varit mer fördelaktigt för samerna att få sina rättigheter omvandlade till vanliga servitut och/eller skogsmark i stället för att få sina rättigheter legitimerade genom högtravande politiska deklarationer och jamande om urfolksrättigheter och liknande. Samerna skall liksom ha sina rättigheter för att det är synd om den. Inte för att det är fråga om en normal form av äganderätt. Detta innebär att samerna kan förlora sina rättigheter om det dyker upp människor med konkurrerande intressen som det enligt gängse uppfattningar är mer synd om, som t ex färgade människor (de framtida majoritetsväljarna) eller judar som gruvföretagare. Rasism mot färgade eller judar smäller högre än rasism mot samer. Så i sådana konkurrenssituationer kan nog samernas rättigheter sitta löst. Vallgravarna runt samernas egendom hade nog varit litet mer robusta med mer vanliga ägandeformer, det är min gissning. Fler hade då antagligen spontant tyckt att dina synpunkter på samernas rättigheter varit rätt skruvade.

Buschs populism riktar in sig på inavlade norrlänningar som hatar samer. Dom är visserligen fler än samerna men sådan populism riskerar att inte gå hem - för alla andra kan syna henne.
Och jag har hellre mycket turism i Norrland pga all folklore än en massa äckliga vindkraftparker och värdelösa industrier.

Populism som siktar in sig på väldigt stora väljargrupper är ofta inte så träffsäkra som man tror. Minns L :s satsning på att bli "lärarpartiet". Jan Björklund kunde inte öppna munnen utan att börja prata om sina älsklingar lärarna. Och lärare är absolut en väldigt stor yrkesgrupp, men de verkar inte riktigt ha uppfattat L:s lärarbudskap och nu har de sjunkit under 4-procentspärren.
Lärare verkar helt enkelt inte bry sig om att det pratas om lärare. Nu när L lyfter lite andra frågor också, strömmar väljarna till. Röstfiske är så genomskinligt.

Jag tror inte vi kommer så mycket längre med den här diskussionen. Om jag ska försöka återge dina argument korrekt handlar det om att du betraktar samebyinstitutet som en ringa ersättning för förlorad egendom.

Visst kan man göra det men kruxet med resonemanget är dels att den här "äganderätten" bara tillkommer en mycket liten andel av alla ättlingar till de ursprungliga "ägarna" till del. För de andra som ingenting fått är de ett hinder mot att samhället lever och utvecklas och ett intrång i moderna näringar som har vettiga förutsättningar att fungera ekonomiskt.

Dels att det inte finns några värden att fördela i den typen av "utskiftning" du föreslår. Samebyn har rätt att i syfte att driva rennäring göra vissa saker på mark den inte har formell äganderätt till. Genom urminnes hävd. Ekonomin i rennäringen är en hägring. Om man gör parallellen till fideikommissen skulle rennäringsaktiebolag motsvarande ett fideikommissaktiebolag göra KK per omgående.

Förmodligen kommer vi att ha någon form av samebyinstitut med särrättigheter även i framtiden även om de värsta avarterna i lagstiftningen saneras bort och renhjordarna minskar drastiskt i omfattning. Exempelvis är rennäringen förklarat som riksintresse. Vilket möjliggör de här olika överklagningarna mot gruvetableringar och olika byggnationer.