Vad skiljer icke-neutrala (dvs universella) beslut/tankemönster från mundane/neutrala

Bra skrivet

Intuitiv och disciplinerad moralitet.

Jag personligen har väldigt mycket intuitiv moralitet, men 0 disciplin (har ADD). Däremot är jag disciplinerad/motiverad av vetenskapliga sanningar.

Du förutspådde säkert att du skulle få frågan: vad avgör/gör den intuitiva moraliteten? och vilka är reglerna för den disciplinerade moraliteten?

Det jag egentligen tänkte skriva i detta inlägg, såhär efter att ha slagit på TVn, är att mycket (om inte allt, eller 99%) av det man ser på TV tycks vara neutrala beslut. Neutrala moraliska beslut dvs huruvida man ska skriva "år 2024" eller bara "2024".

TVn är full av neutralitet. Vilket är bättre än om TVn var full med negativa troll.

Men sämre än om TVn hade sannerligen goda moraliska

Vet inte riktigt vad nåt av det här hänvisar till.

Vi kan göra allt det där just för att det inte är någon skillnad på det. Allting är okej. Ingen kan välja att strunta i gravitationen, men alla kan välja att strunta i fantasi, som moral och "bra" eller "dåligt."

En del vill säga att det är på ett visst sätt, eller att det ska vara på ett visst sätt, men ingen av dessa människor kan förklara varför det i själva verket—i verkligheten—är på ett helt annat sätt, och varför dom inte vill lyssna på det.

Givetvis tycker du det är sämre att kissa på skärmen än att skriva ett inlägg. Som sagt, att folk tycker saker är inga problem.

Vilket sammanträffande att hjärnan—som är intelligent—tycker att intelligens är bra.

Ptja. Jag misstänker att du kommer få ut ungefär lika mycket av det här som att kissa på skärmen.

Ingen aning? Det är väl bara göra goda dåd hela tiden? Om du misslyckas någon gång så kan du vrida och vända på det till det verkar som att du lyckades göra nåt gott ändå i slutändan.

Vi är lättlurade, så det är bara använda den egenskapen, om man nu har lust att försöka forma om sig själv av någon anledning.

Ingenting har betydelse, men det kan hända att din hjärna ger betydelse till det den tänker på för tillfället. Detsamma gäller mål och riktningar. Det betyder ingenting, men det verkar säkert som att det gör det.

(Därmed inte sagt att du inte ska ha mål eller riktning. Som sagt, det är helt okej och fritt fram! Men mitt förslag är att du ser till att ingen annan berättar för dig vad något av det är; genom att själv komma fram till det.)

Ingenting kan "bli" sant. Sanningen bara är. Något kan inte vara falskt och sen helt plötsligt bli sant. Sanningen föds inte ur falskhet.

(Om man använder sant/falskt i bemärkelsen ja/nej—det vill säga, som information, 1/0—så kan saker hoppa från ja till nej och tillbaka igen hur som helst. Det är alltså inte det jag pratar om!)

Existensen i sig är bara nuvarande upplevelsen. "Universum" är nåt som folk tänker på.

Finns inget svar på såna frågor. Saker händer. Sanningen bara är. Upplevelsen är.

(Därmed inte sagt att du inte ska ha mål och sånt, och ta beslut, och så vidare, ifall du vill det.)

Det är allt som blir kvar när du har identifierat vad du blir trött på och vad du tycker är negativt...

Svaret är nästan alltid att frågan är skev. Så svaret är då egentligen att man måste ta reda på hur skev frågan är, och varför.

Hmm, jag visste nåt om det dynamiska för ett tag sen, men jag verkar ha slutat veta det nu. Jag får återkomma om det behövs. ^^

Här har du lite läsning som beskriver hur man är "lycklig" och "god": https://thedailyzen.org/2015/05/27/t...-the-universe/

Det hela sammanfattas i det här utbytet om hans katt:

“Alright,” said Zarniwoop, pressing home his point, “How do you know he exists? How do you know he knows you to be kind, or enjoys what he thinks of as your kindness?”

“I don’t,” said the man with a smile, “I have no idea. It merely pleases me to behave in a certain way to what appears to be a cat. Do you behave any differently?”

Man beter sig på det sätt som man känner för helt enkelt. Inga konstigheter. Inget gott och ont. Ingen strävan att bli bättre, eller resistans mot att bli sämre. Inga problem, även om det dyker upp problem.

Jag förstår. Då är det mycket troligt att studier kring moralitet är en effektiv aktivitet för personlig förbättring. Ett exempel på detta är att studera Marcus Aurelius' läror, särskilt i hans bok "Självbetraktelser", där han utforskar moraliska frågor ingående. Vilket det verkar som du kanske redan har gjort.

Men det finns en hel uppsjö utav moralfilosofi från historiska individer, men även levande i dagsläget att studera. Grekerna från antiken studerade dock moralen mycket rigoröst, Sokrates, Platon och Aristoteles för att nämna några.
När det gäller den intuitiva moralitetens dynamik, så är det känslomässiga manifestationer. Ånger är ett användbart och beskrivande exempel. Genom ånger lär vi oss efterhand vad som var rätt och fel i samband med våra handlingar. Om dessa känslor välkomnas och sätts under objektiv analys med intentionen att förstå dem, så kommer du successivt att moderera den intuitiva moralen.

En enkel och användbar princip från en tidigare amerikansk president som kan fungera som ett intuitivt verktyg är:

Det är en princip som är enkel att förstå konceptuellt men är samtidigt intuitivt avancerad, och som samtidigt skildrar en hög kapacitet för intuitiv moral.

Reglerna för den disciplinerade moraliteten är de regler du har lärt dig under livets gång, och de kan också förändras och förbättras beroende på vilka nya regler du inkorporerar i ditt sinne. Till exempel, om du beslutar att inte göra personangrepp eller personpåhopp och sedan använder medvetenhet och disciplin för att följa denna regel, så kommer denna process gradvis att moderera och förändra dina befintliga kommunikationsmönster.

När en tillräckligt hög grad av integritet har uppnåtts i det nya kommunikationsmönstret som styrs av den regel du har inkorporerat, kommer du inte längre behöva lägga särskilt mycket medveten ansträngning, om ens någon, att tänka på vad du ska säga eller skriva. Att undvika personangrepp eller personpåhopp kommer då att ha blivit en naturlig och omedveten del av din kommunikation. På samma sätt som dina andra naturligt inlärda mönster, såsom hur du sätter på dig skorna eller var du lägger kniven i kökslådan, behöver du inte aktivt tänka på dem.

I denna kontext blir du din egen "hjärntvättare".

Beroende på vilka regler, discipliner och filosofier du "hjärntvättar" dig själv med, formar det dina beteenden och tankemönster, vilket kommer att manifesteras i dina handlingar, men också i ditt sätt att tala och uttrycka dig själv.

Men inte bara det, att göra detta har också hög sannolikhet att moderera din syn på både dig själv, din omgivning och andra människor. Detta kan vara något problematiskt.

Om du upptäcker att du framgångsrikt förändrat dig själv och visar både hög intuitiv kapacitet för moral och disciplin, och blir en person som uttrycker och agerar på ett gott sätt, kan det hända att du sedan märker att människor omkring dig inte gör samma sak, eller till och med agerar på ett helt annat sätt. Detta har potential att orsaka inre konflikter, eftersom du omedvetet kan sätta samma höga krav och förväntningar på andra i din omgivning att de ska upprätthålla din höga standard av moral.

Detta kan leda till besvikelse, frustration, och irritation inom dig. Samtidigt är det en indikation på att du har mer "hjärntvättararbete" att göra, med förutsättningen att du uppmärksammar dessa känslomässiga fenomen och lär dig utav dem givetvis.

Väldigt många lever med denna form av inre konflikt. Människor som generellt utför goda handlingar, är givmilda, snälla, hjälpsamma och följer samhällets lagar, och samtidigt ser andra som inte alls är lika goda som dem själva; mördar, misshandlar, våldtar etc.

För att hitta effektiva principer och metoder för att hantera detta, om du hamnar i denna inre konflikt, rekommenderar jag att rikta din blick mot öst. Buddhism och Taoism till exempel.

I österländska principer och metoder kan man lära sig att betrakta det dualistiska inom oss själva och i världen som icke-dualism. Det innebär att uppdelningen av gott, ont, rätt, fel etc. ses som komplementära och samtidigt motsatta krafter som samverkar i en självförstärkande cykel. Symbolen "Yin yang" exemplifierar detta koncept, där de två delarna är integrerade och bildar ett dynamiskt system där helheten är större än de individuella delarna, där varje del är viktig för helhetens sammanhållning.

Det primära syftet med dessa principer metoder är att frigöra sig från denna självförstärkande cykel. I ett anseende kan man säga att du, vid framgång, hamnar i en position mellan dem, som kanske kan beskrivas som en form av neutralitet.

Att lyckas med detta på fundamentala nivåer har potentialiteten att ge dig en välintegrerad inre frid, fri från inre konflikter, och därigenom också frihet från personligt lidande.

Beror väl kanske lite på innehållet? Nyhetsinslag tenderar att vara lite mer neutrala och objektiva, men det kan definitivt ifrågasättas idag. Det är dock en annan diskussion som gör sig bäst i en annan tråd, så jag väljer att undvika att utveckla det.

https://ibb.co/YtQX3WR

Såhär alltså?

Är det min väg in i framtiden?

Är symbolik en metod som du finner intressant eller har fallenhet för?

Jag formulerar inte frågan för att föreslå att du bör eller inte bör använda symbolik. Men beroende på dina preferenser kan jag ge rekommendationer.

För att använda en analogi: Det finns många sätt att bestiga ett berg, men alla leder till toppen. Vissa metoder kan vara mer eller mindre krävande, beroende på vilka verktyg du har tillgång till och din förmåga att använda dem.

Jag vet inte.

Jag gillar ord. Jag har en fallenhet för ord, och idéer i ord.

Sen ger jag orden till ChatGPT och den kompenserar den visuella hjärnhalvan.

Symbolik är väl som metaforer? Eller hur definierar du "symbolik"?

Jag letar efter en väg framåt... just nu tror jag denna är vägen framåt: en meditation (relaxation) i: https://ibb.co/2hHPzCD Neutral balans i YingYang.

Som moralisk förebild och framtidsspår.

Och jag utgår (i beslutsmakningsprocessen) från detta: https://ibb.co/qsTwcfm

Målet är att bli anonymt känd. Autocorrect borde alltid korrigera "mål" till "AnonymtKänd".

Edit: https://ibb.co/vqvdGft

Såhär ritar AI random bs: https://ibb.co/68p5k6R
kanske för dyr, men https://ibb.co/2M7b0zq

https://ibb.co/Tr5301G

Symbolik innebär studiet och användandet av symboler.

Meditation utgör en icke-intellektuell och praktisk metod. En fördel med meditation är att den inte kräver användning av intellektuella verktyg som logik eller analys, och därmed inte heller av språk. Meditation är också en fördelaktig metod i anseendet att metoden "kommer direkt till saken" eller "tar tjuren vid hornen"

Men vad är meditation för dig? Vad är din uppfattning utav meditation?

Svar: precis det du sa. Complete relaxation. Enlightenment through laziness.

Men samtidigt tror jag starkt på evolutionsteorin: maximera survival and reproduction. Edit: det är det vi gör när vi relaxar.

Och därutöver tror jag att cortex klarar en massa trix såsom matematik eller paus. Eller andra saker människor men inte djur kan.

Meta: 3 paragrafer i detta inlägg. Meditation, evolution, hobby.

Förutom meditation för avslappning, rekommenderar jag även att komplettera med ett kinesiskt koncept som kallas "Wu wei".

"Wu wei" översätts bäst till "oansträngning", "passivitet" eller "ansträngningslös handling". Detta är en filosofisk princip som innebär att man inte ska tvinga eller skynda på den naturliga ordningen, för att undvika falsk utveckling och misstag.

I kontexten av meditation för fullständig avslappning, och i kombination med principen "Wu wei", innebär detta att du inte tvingar fram avslappningen utan låter den komma naturligt. Att försöka tvinga fram avslappning är kontraproduktivt eftersom det gör dig spänd istället för avslappnad.

...och i vill man sätta sig i sociala sammanhang (sätta sig i grupp) bör man både vilja ge och ta. Alltså neutral balans där i mitten.

När du befinner dig i ett socialt sammanhang, exempelvis en grupp, rekommenderar jag att du istället använder principen att ge och få, istället för ge och ta. På så sätt undviker du att tvinga gruppen och därmed individerna i gruppen att ge något som eventuellt kan vara mot deras vilja.

Att vilja ta i ett gruppsammanhang kan få dig att framstå som behövande eller desperat, och detta kan orsaka spänningar i gruppdynamiken som kan vara ofördelaktigt för dig.

Det är också viktigt att inte ge för mycket. Att ge för mycket kan leda till en känsla av otillräcklighet, eftersom balansen mellan vad du ger till gruppen och vad gruppen ger tillbaka till dig blir ojämn. På samma sätt kan det motsatta förhållandet, att ge för lite men få för mycket, skapa obalans och få gruppen att uppfatta dig som otillräcklig istället.