Det grymma västerländska herraväldet i Afrika
Den 15 november 1884 till den 26 november 1885 hölls en ”konferens” i Berlin under ledningen av Otto van Bismarck.
Huvudämnet var Afrikas uppdelning mellan USA, England, Frankrike, Belgien, Tyskland, Portugal och Spanien.
”Konferensens” utgång födde den s.k. ”Berlin akten”.
På Världskrigets morgon var Afrika en ”skuren” tårta, koloniserat och lett av européer.
Detta utgör startskottet för alla händelser sedan 1600-talet: den västerländska merkantilismen, den tekniska hegemonin och den ständigt stigande krigsmaskinen.
Med sin makt och dominans tvingar västvärlden sina idéer, sitt ursprung och sin evolution på den afrikanska befolkningen.
Kolonialmakten legitimerar, institutionaliserar och rationaliserar slaveriet i Afrika.
Konsekvens: en pågående utplåning av stater och en total utrotning av entiteter på alla nivåer. En minskning av den afrikanska befolkningen på en siffra nära hundratals miljoner människor var ett faktum.
Den skrämmande ”Code Noir” (den svarta koden) promulgerad av Ludvig XIV år 1685, reglerar slaveriet på Guyana och Antillerna.
När européerna i mitten på 19: e seklet startar sitt upptåg mot Afrikas hjärta var kontinentens invånare redan så försvagade av den massiva destruktionen som slaveriet direkt eller indirekt orsakat och som pågick i 4 sekel
Det koloniala herraväldet yttrar sig i två successiva former, ett militärt förtryck av den afrikanska kontinenten och en massiv plundring/exploatering av dess resurser som konkluderades med grymheter, våldtäkter, folkmord, gruppavrättningar!
Mellan 1860 och 1930 visar beräkningar att den kvarvarande volymen av den subsahariska befolkningens minskning fortgick och var nere på 1/3, från 200miljoner till 130miljoner!
Franz Fanon skriver:
”… Ockupanten installerar sin dominans, sätter sin prägel med en arrogant överlägsenhet. Den underkuvade befolkningen militärt försvagad, ekonomiskt utmattad är ”inhumaniserad” enligt en polydimensionell metod.
Exploatering, tortyrer, razzior, rasism, gruppavrättningar, rationellt förtryck avlöser varandra för att till slut förvandla infödingen till något mindre än ett objekt i händerna på inkräktaren. Detta förtryckta människa-objekt utan möjlighet till att existera, utan orsak till att vara är sårad i det djupaste av sin själ och substans…”
Det kan uppstå delade meningar kring denna fråga men med tanke på den judiska entiteten spelar ännu på händelserna under 2:a världskriget. Jag tycker att världsamfundets samvete har betalat sin skuld till judarna... Men Afrika har inte fått någon som helst upprättelse mer än att fortfarande se sina legitima och bra ledare mördade, tvingade till exil av stormakterna... se sina resurser exploaterade och plundrade av stormakterna!
Den 15 november 1884 till den 26 november 1885 hölls en ”konferens” i Berlin under ledningen av Otto van Bismarck.
Huvudämnet var Afrikas uppdelning mellan USA, England, Frankrike, Belgien, Tyskland, Portugal och Spanien.
”Konferensens” utgång födde den s.k. ”Berlin akten”.
På Världskrigets morgon var Afrika en ”skuren” tårta, koloniserat och lett av européer.
Detta utgör startskottet för alla händelser sedan 1600-talet: den västerländska merkantilismen, den tekniska hegemonin och den ständigt stigande krigsmaskinen.
Med sin makt och dominans tvingar västvärlden sina idéer, sitt ursprung och sin evolution på den afrikanska befolkningen.
Kolonialmakten legitimerar, institutionaliserar och rationaliserar slaveriet i Afrika.
Konsekvens: en pågående utplåning av stater och en total utrotning av entiteter på alla nivåer. En minskning av den afrikanska befolkningen på en siffra nära hundratals miljoner människor var ett faktum.
Den skrämmande ”Code Noir” (den svarta koden) promulgerad av Ludvig XIV år 1685, reglerar slaveriet på Guyana och Antillerna.
När européerna i mitten på 19: e seklet startar sitt upptåg mot Afrikas hjärta var kontinentens invånare redan så försvagade av den massiva destruktionen som slaveriet direkt eller indirekt orsakat och som pågick i 4 sekel
Det koloniala herraväldet yttrar sig i två successiva former, ett militärt förtryck av den afrikanska kontinenten och en massiv plundring/exploatering av dess resurser som konkluderades med grymheter, våldtäkter, folkmord, gruppavrättningar!
Mellan 1860 och 1930 visar beräkningar att den kvarvarande volymen av den subsahariska befolkningens minskning fortgick och var nere på 1/3, från 200miljoner till 130miljoner!
Franz Fanon skriver:
”… Ockupanten installerar sin dominans, sätter sin prägel med en arrogant överlägsenhet. Den underkuvade befolkningen militärt försvagad, ekonomiskt utmattad är ”inhumaniserad” enligt en polydimensionell metod.
Exploatering, tortyrer, razzior, rasism, gruppavrättningar, rationellt förtryck avlöser varandra för att till slut förvandla infödingen till något mindre än ett objekt i händerna på inkräktaren. Detta förtryckta människa-objekt utan möjlighet till att existera, utan orsak till att vara är sårad i det djupaste av sin själ och substans…”
Det kan uppstå delade meningar kring denna fråga men med tanke på den judiska entiteten spelar ännu på händelserna under 2:a världskriget. Jag tycker att världsamfundets samvete har betalat sin skuld till judarna... Men Afrika har inte fått någon som helst upprättelse mer än att fortfarande se sina legitima och bra ledare mördade, tvingade till exil av stormakterna... se sina resurser exploaterade och plundrade av stormakterna!