I boken 1984 så analyserar George Orwell kampen mellan de tre huvudklasserna i samhället i form av överklassen, medelklassen och arbetarklassen. Boken publicerades 1949. Hur pass relevanta är nedanstående tankegångar i dagens svenska samhälle och i vilken utsträckning går de att tapetsera på dagens moderna värld?
"Målen för de tre olika samhällsklasserna är fullständigt oförenliga. Målet för överklassen är att förbli där de är. Målet för medelklassen är att byta plats med överklassen. Målet för arbetarklassen, när de har ett mål – för det är ett bestående kännetecken för det låga att de är alltför krossade av slit för att vara mer än intermittent medvetna om något utanför deras dagliga liv – är att avskaffa alla distinktioner och skapa ett samhälle där alla människor ska vara jämbördiga. Så genom historien återkommer en kamp som är densamma i sina huvuddrag om och om igen. Under långa perioder tycks överklassen vara säkert vid makten, men förr eller senare kommer det alltid ett ögonblick då de förlorar antingen sin tro på sig själva eller sin förmåga att styra effektivt, eller båda. De störtas därefter av medelklassen, som värvar proletariatet eller arbetarklassen på sin sida genom att låtsas att de kämpar för frihet och rättvisa. Så snart de har nått sitt mål, kastar medelklassen det lägsta skiktet (proletariatet) tillbaka till sin gamla tjänstgöringsposition och blir själva den härskande klassen. Nu splittras en ny mellangrupp från en av de andra grupperna, eller från dem båda, och kampen börjar om igen. Av de tre grupperna är det bara arbetarklassen som aldrig ens tillfälligt lyckas med att uppnå sina mål. Det skulle vara en överdrift att säga att det inte har skett några framsteg av materiella slag genom historien. Än idag, i en period av nedgång, mår den genomsnittliga människan fysiskt bättre än för några århundraden sedan. Men inga framsteg i rikedom, ingen uppmjukning av seder, ingen reform eller revolution har någonsin fört mänsklig jämlikhet en millimeter närmare. Ur den exploaterade klassens synvinkel har ingen historisk förändring någonsin betytt mycket mer än en förändring av deras härskares namn.”
"Målen för de tre olika samhällsklasserna är fullständigt oförenliga. Målet för överklassen är att förbli där de är. Målet för medelklassen är att byta plats med överklassen. Målet för arbetarklassen, när de har ett mål – för det är ett bestående kännetecken för det låga att de är alltför krossade av slit för att vara mer än intermittent medvetna om något utanför deras dagliga liv – är att avskaffa alla distinktioner och skapa ett samhälle där alla människor ska vara jämbördiga. Så genom historien återkommer en kamp som är densamma i sina huvuddrag om och om igen. Under långa perioder tycks överklassen vara säkert vid makten, men förr eller senare kommer det alltid ett ögonblick då de förlorar antingen sin tro på sig själva eller sin förmåga att styra effektivt, eller båda. De störtas därefter av medelklassen, som värvar proletariatet eller arbetarklassen på sin sida genom att låtsas att de kämpar för frihet och rättvisa. Så snart de har nått sitt mål, kastar medelklassen det lägsta skiktet (proletariatet) tillbaka till sin gamla tjänstgöringsposition och blir själva den härskande klassen. Nu splittras en ny mellangrupp från en av de andra grupperna, eller från dem båda, och kampen börjar om igen. Av de tre grupperna är det bara arbetarklassen som aldrig ens tillfälligt lyckas med att uppnå sina mål. Det skulle vara en överdrift att säga att det inte har skett några framsteg av materiella slag genom historien. Än idag, i en period av nedgång, mår den genomsnittliga människan fysiskt bättre än för några århundraden sedan. Men inga framsteg i rikedom, ingen uppmjukning av seder, ingen reform eller revolution har någonsin fört mänsklig jämlikhet en millimeter närmare. Ur den exploaterade klassens synvinkel har ingen historisk förändring någonsin betytt mycket mer än en förändring av deras härskares namn.”
