Citat:
Du måste förstå att Sverige är ett land som mår bra av krig. Vi har haft en lång period av fred, flera hundra år. Men det har varit dåliga år mentalt.
Det finns en stor skam i folksjälen över förlusten i Poltava. Men framförallt över att vi höll oss borta från andra världskriget. Vi borde ha varit med där, på den ena eller andra sidan.
Detta kriget mot Ryssland som nu startat kan vara vår sista chans till upprättelse.
Jag håller med om att det var dumt att gå med i Nato. Vi borde istället valt att agera på egen hand, först säkra åland, och sedan inta Kalliningrad från Åland och Gotland.
Det finns en stor skam i folksjälen över förlusten i Poltava. Men framförallt över att vi höll oss borta från andra världskriget. Vi borde ha varit med där, på den ena eller andra sidan.
Detta kriget mot Ryssland som nu startat kan vara vår sista chans till upprättelse.
Jag håller med om att det var dumt att gå med i Nato. Vi borde istället valt att agera på egen hand, först säkra åland, och sedan inta Kalliningrad från Åland och Gotland.
Just Åland har ju vissa paralleller med Krim:
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/Xw4yeo/sa-sprids-fordomar-om-krisen-pa-krim
Citat:
I januari 1918 förklarade 96 procent av den myndiga befolkningen på Åland att de ville förenas med Sverige. Här i landet ansåg då många, även på vänsterkanten, att vi borde besätta öarna militärt. Som historieböckerna berättar överlämnades ändå frågan till internationell medling och ölandskapet kom att förbli en del av Finland men med vidsträckt språklig och kulturell autonomi.
Ålandsfrågan har vissa likheter med dagens Krimkris. Då som nu fruktar en folkmajoritet att kulturell särart och lokalt självbestämmande hotas och vill därför helst förenas med ett gammalt moderland. Hade det funnits en internationell och oberoende medling i dagens konflikt hade den möjligen resulterat i att Krim stannat inom Ukrainas gränser men med en autonomi motsvarande Ålands.
Nu vet vi att ett sådant scenario varit omöjligt. Vare sig den ena eller den andra sidan ville ha några opartiska aktörer med i spelet. Det faktiska försök till medling som gjordes av Frankrikes, Tysklands och Polens utrikesministrar och som undertecknades av ledande ukrainska politiker förkastades av gatans parlament. Ultranationalisterna krävde en radikaliserad lösning, brandbomberna haglade, regeringen svarade med väpnat våld, statschefen flydde och revolutionen var ett faktum. Och tre ledande europeiska utrikespolitiker fick förödmjukade lära sig att deras underskrifter inget betydde. ”Fuck the EU”, som Victoria Nuland, frånUSA:s Europaavdelning vid USA:s utrikesdepartement, redan dessförinnan konstaterat.
Hade Finlands riksdag 1918 beslutat att avskaffa svenskan som officiellt nationellt språk hade naturligtvis ålänningarna inte en sekund tvekat om vart de ville ta vägen. Det var när det radikaliserade parlamentet i Kiev hastigt beslöt att avskaffa ryskan som officiellt språk som varningsklockorna började ringa på Krim och andra ställen i östra Ukraina. Nu stötte beslutet lyckligtvis på presidentens veto men skadan var redan skedd. Extremisternas signaler om en förestående kulturell likriktning var ändå tydliga.
Ålandsfrågan har vissa likheter med dagens Krimkris. Då som nu fruktar en folkmajoritet att kulturell särart och lokalt självbestämmande hotas och vill därför helst förenas med ett gammalt moderland. Hade det funnits en internationell och oberoende medling i dagens konflikt hade den möjligen resulterat i att Krim stannat inom Ukrainas gränser men med en autonomi motsvarande Ålands.
Nu vet vi att ett sådant scenario varit omöjligt. Vare sig den ena eller den andra sidan ville ha några opartiska aktörer med i spelet. Det faktiska försök till medling som gjordes av Frankrikes, Tysklands och Polens utrikesministrar och som undertecknades av ledande ukrainska politiker förkastades av gatans parlament. Ultranationalisterna krävde en radikaliserad lösning, brandbomberna haglade, regeringen svarade med väpnat våld, statschefen flydde och revolutionen var ett faktum. Och tre ledande europeiska utrikespolitiker fick förödmjukade lära sig att deras underskrifter inget betydde. ”Fuck the EU”, som Victoria Nuland, frånUSA:s Europaavdelning vid USA:s utrikesdepartement, redan dessförinnan konstaterat.
Hade Finlands riksdag 1918 beslutat att avskaffa svenskan som officiellt nationellt språk hade naturligtvis ålänningarna inte en sekund tvekat om vart de ville ta vägen. Det var när det radikaliserade parlamentet i Kiev hastigt beslöt att avskaffa ryskan som officiellt språk som varningsklockorna började ringa på Krim och andra ställen i östra Ukraina. Nu stötte beslutet lyckligtvis på presidentens veto men skadan var redan skedd. Extremisternas signaler om en förestående kulturell likriktning var ändå tydliga.