Universum kan sprudla av liv?

Du har rätt i en sak: vi har ingen exakt sannolikhet eftersom vi saknar fullständiga indata. Men det betyder inte att alla gissningar är lika goda eller att man måste luta sig mot magkänsla.

Vi vet något om villkoren för liv :vi vet att liv kan uppstå under vissa kemiska och fysikaliska förhållanden eftersom det uppstod här. Det är en datapunkt. En enda datapunkt räcker inte för en exakt sannolikhetsberäkning, men det räcker för att utesluta nollchansen.

Om vi däremot accepterar att universum innehåller oräkneliga miljarder potentiella platser där liknande (eller kanske helt annorlunda) processer kan ske, då innebär det logiskt sett att chansen för att liv inte skulle uppstå någon annanstans minskar drastiskt. Det handlar inte om exakt odds utan om sannolikhetsprinciper i ett stort urval.

Det här är inte annorlunda än hur vi bedömer sannolikhet i många vetenskapliga områden där fullständig data saknas, men där man ändå kan dra rimliga slutsatser utifrån antalet möjliga utfall.

Dessutom : "vi vet inte hur liv uppstod" är inte detsamma som "vi vet inte om det kan uppstå". Vi vet att det kan uppstå, eftersom det redan har gjort det. Att stoppa där och säga "allt annat är känslor" är egentligen bara ett annat sätt att säga "jag vill inte spekulera", vilket är okej, men det är inte nödvändigtvis mer vetenskapligt.

Och slutligen, : om man ställer frågan "om det skett här, varför inte någon annanstans?" så innebär det att man öppnar för möjligheten snarare än att avvisa den. Det är det jag gör. Jag hävdar inte bevis, jag hävdar sannolikhet. Det är en viktig skillnad.

Det som omöjliggör en sådan beräkning är att vi bara kan ha den här diskussionen just därför att liv uppstod här. Vi är inte en slumpvis datapunkt. Först om vi säkert hittar spår av liv någon annanstans har vi något att utgå från för en beräkning.

Ja det var Hawking jag tänkte på. Vi har också Einstein. Den tredje är Nikola Tesla. Han låg minst 100 år före sin tid och det var häpnadsväckande att en sådan intelligens kunde utvecklas.

Mot slutet av sin karriär fick han inte det finansiella stöd han skulle behövt, han hade fantastiska idéer. Jag menar att vi måste ta vara på sådana människor, ifall vi har sådana idag.

Livets uppkomst är en gåta och vi behöver folk som tänker utanför boxen.

Eller, som jag klumpigt försökte beskriva tidigare i tråden, om vi kommer på HUR liv uppstod med än klassikern blixt-i-sumpgas - alla stegen från replikerande rna till mitokondrier till cellmembran till korrekt veckade proteiner - så kanske man kan sätta sannolikheter på det.

Nu tror jag förvisso (magkänsla igen) att vi aldrig kommer reda ut stegen och deras sannolikhet. Det är så oerhört komplext att man häpnar att det ens har skett en gång. Jag tänker inte börja fundera på divine intervention etc, för det skjuter bara problemet ett steg upp (likt panspermia skulle lösa problemet med liv på jorden, var kommer då DET ifrån).

Det stämmer att vi inte är en slumpmässig datapunkt - men vi är en datapunkt. Det betyder att vi vet att liv kan uppstå. Det räcker för att utesluta att sannolikheten är noll.

Alltså du har rätt i att vi inte kan göra en exakt kvantitativ beräkning av hur sannolikt det är att liv uppstår.. men vi kan ändå dra en kvalitativ slutsats : i ett universum med miljarder planeter är det osannolikt att en process som har skett minst en gång (här) aldrig sker någon annanstans.

Att vår observation är beroende av vår existens (det så kallade antropiska argumentet) innebär bara att vi inte vet hur vanligt liv är, men det förhindrar inte att vi kan tala om möjligheten och sannolikhetens rimliga riktning.

Vi vet att liv kan uppstå. Det är grunden. Allt annat - även utan bevis för liv någon annanstans : talar statistiskt för att det inte bara är unikt.

Man kan hårdra det lite. Säg att nån slags religion är korrekt. Därav finns vi. Då saknas argument för "en gång här, så alltid överallt".

Visst, man kan alltid ta till gud när argumenten tryter, det är ju en klassiker. Lite som att förklara gravitation med ‘'osynliga änglar som drar ner oss’'. Problemet är bara att så fort man lämnar vetenskapens planhalva försvinner också allt som liknar rimliga slutsatser.
Men absolut, vi kan väl säga att universum skapades bara för oss, och sedan luta oss tillbaka med horoskopet i handen.

Nej, den slutsatsen är felaktig. Antag att det här är något som är så osannolikt att det bara är 0,0001% chans att det skett på en enda planet i hela universum. Likafullt skulle vi då befinna oss på denna enda helt osannolika planet.

Vi kan säga att sannolikheten inte är *exakt* noll, men den kan vara hur nära noll som helst.

Det du beskriver är ungefär som att säga: '‘Eftersom jag vunnit på ett lotteri med en chans på en miljard, så måste det vara omöjligt för någon annan att någonsin vinna.'’

Det är en tankevurpa som blandar ihop låg sannolikhet med omöjlighet och sen slänger in ett '‘allt är möjligt men ändå omöjligt’' , resonemang på slutet för säkerhets skull.

Vi vet att liv kan uppstå. Punkt. Hur sannolikt eller osannolikt det är vet vi inte exakt, men i ett universum med oräkneliga försök tenderar även extremt osannolika händelser att ske mer än en gång. Det är grundläggande sannolikhetslära, inte science fiction.

Att gömma sig bakom ‘kanske nära noll’ utan att ha ett enda konkret motargument är ungefär som att stå med tomma kort och låtsas spela schack. Ingen köper det.

Det är absolut inte vad jag säger. Det är snarare så att du ger dig ut och intervjuar en person som vann jackpot och eftersom en person vann antar du att det måste finnas fler vinnare.

Det beror helt på hur stort universum är kontra hur stor sannolikheten för liv är och det vet du inget om. Du bara tycker att det finns så många stjärnor att det "borde" finnas liv.

Du får nog läsa lite noggrannare. Jag sa att om någon någonsin vunnit på ett extremt osannolikt lotteri så vet vi att det kan hända, inte att det måste finnas fler vinnare just nu. Det är logik på dagisnivå.

Att du sedan medvetet feltolkar det till något jag aldrig sagt - det säger mer om din desperation än om mitt resonemang.

Men kör du vidare med halmgubbarna om du vill. Du verkar ändå ha spelat bort de riktiga korten för länge sen.

Att du bara kan svara med ‘'du tycker’' när jag bygger på fakta och logik är ett rätt pinsamt bevis på att du är helt slut på vettiga argument. Det är som att stå där och stampa med tomma händer och tro att det ska imponera på någon. Kom gärna tillbaka när du har något som ens liknar ett riktat svar - tills dess får du låta bli att spamma floskler som bevis på någonting.

Du verkar ha fastnat i semantik eftersom argumenten tog slut. Klar där. Goodbye.