Citat:
Ursprungligen postat av
TunderTarFyr
Naltrexon är motverkar effekten av opioider och även kroppens egna opioider dvs endorfinerna.
Man blir trött av opioider/endorfiner men tar man ett läkemedel som hindrar kroppens endorfiner att fungera, då blir man lite piggare, inte så konstigt.
Men naltrexon behandlar ju inte den egentliga orsaken till den kroniska tröttheten om det är sant att
91% av alla med kroniskt trötthetssyndrom har 14 olika gener som ger följande symptom:
Läs artikeln själv i länken.
14 gener ger problem på de nämnda områdena.
Att ta centralstimulantia eller opioid-antagonister för att bli piggare behandlar inte problem-områdena vid kroniskt trötthetssyndrom.
De är enkla quick fix istället för en verklig behandling.
Finns de inga behandlingar som riktar in sig på problem-områdena som dessa gener skapar?
Det som är spännande med Naltrexone är att i väldigt små doser, så får den paradoxala egenskaper.
Vid den normala dosen på 50mg, så blockerar den effekten av opioider. Men i doser om 0,5mg till 5mg, så får den helt andra egenskaper.
Lågdosnaltrexone får antiinflammatoriska och smärtstillande egenskaper.
Det betyder att om du intar Naltrexone i mycket små doser, så får du inga centralstimulerande effekter. Däremot får du det du efterfrågar; en medicin som riktar in sig på immunrelaterade sjukdomar.
Det har diskuterats i flera forskningsrapporter om svårigheterna för deltagare att dela 50mg-tabletterna på ett sådant sätt så att rätt dos intas.
Jag har inte sett några rapporter som tittar på LDNs påverkan på specifika gener, däremot så reglerar LDN immunförsvaret och måste därför på så sätt även reglera effekten av problem-gener.
Jag anser att alla med autoimmuna sjukdomar borde få möjlighet att prova LDN, eftersom biverkningarna hittills visat sig vara mycket små och fördelarna i många fall enorma. Har läst om folk med autoimmuna sjukdomar som fått tillbaka livskvalité efter att ha påbörjat LDN-behandling.