"Sök hjälp" är en stor bluff. Det finns ju ingen hjälp

Jupp. Och om man lyckas lista ut vad man behöver för slags hjälp så finns det i princip ett enda svar: "det finns en väntelista på två år, men vi kan bara sätta upp max tio personer på listan, så vi får hålla koll på den ufall det blir någon plats på ledig." Dvs. Glöm det!

Stod på väntelista i tre år för utredningar på NPF, och är glad att jag fick komma dit. Kanske att de inte kunde hjälpa så mycket, men jag fick mycket bättre självinsikt. Sedan hade jag några samtal på något de kallar hab som står under psykiatrin men de sköter sig själva. De habsamtal jag hade var väldigt värdiga, det var inte alls som att bli grillad av psyk. Det bevisar ju att vården skulle kunna vara bra med rätt människor.

Sedan är det ju naturligtvis inte OK med väntelistor.

Vårt hab kämpade för att få en egen psykiater så vi som har NPF plus medicin skulle slippa vanliga psyk, men de ansåg att det skulle bli för dyrt. Jag vet inte hur det är i andra regioner, detta är Södermanland. Min psykvård får jag i en annan region eftersom min medicin står på listan för regionens förbjudna mediciner.

Jag önskar att varje patient hade en guide som de har i vissa andra länder, som samordnade vården.

Psykiatrin vill göra dig till en pillerforskare inte en hälsosam patient som lyckas läka sina problem och går vidare.

Det där kan man ju också bli galen på! Jag menar, det är ju förstås toppen att du fått hjälp och får ett värdigt bemötande på hab (men det borde vara en självklarhet rakt av) men medicinerna.. med tanke på att NPF per definition klassas som funktionsnedsättning och att medicin är det enda man idag har att erbjuda för att folk ska kunna fungera "normalt" i samhället, så är det bisarrt att behöva resa över regionsgränsen för att få vård. I vilken region är det förbjudet med rullstol? (Men du får förstås ha en om du köpt den i Bromölla!) Att vanligt folk inte begriper npf är drygt nog, men hur man kan stå och säga att vi förstår att du är funktionshindrad, men du får faktiskt lov att kräla dig fram i livet.. (eller åtminstone ha det så krångligt det går!) nej, det är inte okej. (Och det gäller väl egentligen all slags vård.. antingen är den vetenskapligt försvarbar, eller också inte. Att regionerna själva ska kunna bestämma vad de tror på är vansinne.. vänta bara tills nån kommer på bönens helande kraft.. då lär det regna bonusar över politikerlönerna..!) Men ja, man får glädja sig över det lilla.. antar jag.

Det är ju många inom vården som inte riktigt tror på NPF. Som inte fattar att man har de psykiska problemen man har på grund av NPF. De vill gärna frikoppla allt. Vanliga psyk kan inte NPF, så de blir arg för att NT-relaterad terapi inte funkar. Samma med somatiska vården som har sagt till mig att komma tillbaka när jag bestämt mig för att sluta vara NPF.

Så därför hade det varit perfekt med en doktor på hab, så som de hade planerat skulle vi gå där både för psykiatri och som allmänmedicin. Hade varit bäst.

Men även inom NPF-kunniga utanför hab så har jag även fått attityden att jag ska växa ur hjälp om jag ansöker om något, att man ska kunna uppfostra mig ur det. Det känns konstigt när man är diagnostiserad som vuxen och man inser att man alltid gjort så mycket som det går.

Vilken bra idé. Det blir säkert hans första nedtrappningsschema. Om vi bara lägger upp en plan med honom så kommer han förstå och sluta knarka.

Jag håller med, det finns verkligen ingen hjälp hos psyk.

När jag inkom till akutpsyk med polis, efter ett allvarligt självmordsförsök, var det enda jag fick höra var: ''Varför känner du dig såhär? Du som är så ung och vacker. Du är färdigbehandlad.''
Ingen empati. Ingen fråga varför jag mådde som jag gjorde.

Alltså, what the fuck? Jag var verkligen inte färdigbehandlad. Jag hade självmordstankar.

Vården är bra när det gäller brutna ben, men när det gäller självmordsförsök, så är de helt värdelösa.

Ja men är du snygg kan du skaffa barn, en kvinnas uppgift i livet. Så tänker jag som läkare.

Hur är det nu?

Håller delvis med men inte hellt fullt ut.

Har själv fortfarande tillgång till bensodiazepiner vb (som jag dock gärna skulle vilja sluta med) och insomningstabletter (som jag tror tyvärr jag kommer få leva med).

Så lite lindring skänker ändå psykiatrin tycker jag men själv har jag mera fastnat i rävsaxen som heter sjukskrivning som jag önskar jag aldrig frågade efter.

Först var det mera vården och mitt universitetet som tryckte på att jag skulle behöva en "paus" men samtidigt var det mitt ansvar att stå emot och inse att man inte kan ligga hemma och gömma sig för sina brister som människa eller yrkesverksam.

Dessutom har psykiatrin givit mig tillgång till CS också där jag både fått testa Metylfenidat och Elvanse utan ADHD-diagnos men blir mest tyvärr bara kryper på väggarna och tränar väldigt tvångsmässigt för mig som egentligen har en AS-diagnos tror jag (utöver depression, ångest och all annan skit man varit med om så som mobbning allehanda mindre angenäma läkemedlsbiverkningar (impotens av antidepressiva, antydd brösttillväxt av hyperprolaktinemi av neuroleptika mm)

Visserligen fått lågdos viagra att ta varje dag men vilken 20-25 årig ung man vill leva med det resten av livet (hutlöst dyrt också)

Som sagt har välidgt intensiv träning varit ett sätt för mig att hantera abstinens även om inte stått på några tyngre doser när det gäller bensodiazepiner.

Träning har också hjälpt mig, framförallt dagar då jag tränat flera gånger per dag dom kvällar inte haft Zopiklon tillgänglig. Har dock tagit Aritonin (Melatonin) och i värsta fall Mirtazapin dessa kvällar när inte kan sova men måste upp.

Föredrar dessa preparat framför neuroleptika/fentiazin-derivat som ger hangover och extrem muntorrhet (antikolinerga som ökar risker för karies/tandskador och att behöva besöka tandläkare (dyrt).

Sedan låter tardiv dyskynesi som en jävligt osoft biverkan för sömn- och ångestbesvär ä, då tar jag hellre Mirtazapin framför Lergigan eller Theralen...

(ökad aptit kan vara lite skönt att ha som biverkan när man går på CS som sänker aptiten, men tyvärr ger Mirtazapin massa diarré växlat med förstoppningar hos mig-välidgt IBS-liknande som jag tyvärr också har suck...misery loves company).