Citat:
Ursprungligen postat av
Link04
Man får göra det bästa med den personligheten man har. Personligheten sitter i hjärnan och det är gener och barndom som avgör hur personligheten blir som vuxen.
Personlighet är mycket ett val också eller miljö. Du kan ha den bästa personligheten men om du är omgiven av människor som enbart saboterar så gör de ju det för att du ska komma ur din karaktär.
Som jag sagt om kvinnor utan utseendet med sig. För min del är det otänkbart att jag skulle börja agera lika utstuderat som de gör av olika skäl som har med deras omständigheter att göra. Dvs allt som inte fungerar för dem. Däremot så kan jag absolut söka upp ena efter den andra av dem och säga mi a hårda och elaka ord åt dem. Trots allt så är det ju deras mening.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Proj...identifikation
Det är som med läkaren jag tvingas dras med. Om jag vore "galen" hade jag skrivit ett brev där jag sagt ett och annat. Det är ett beteende jag lagt mig till med pga dessa grisiga människor och att de ofta kär alla de slags härskartekniker de kan för att skapa negativa reaktioner osv.
Men det är med vården viktigare att vi uppmärksammar vilka störda individer det är som arbetar inom den och att de faktiskt gör saker för att få människor ur balans för att de själva inte tål vila de är osv.
Sedan 2018 har 9 personer, om jag räknat rätt, avslutat sina liv. Dvs folk jag varit närmare bekant med på något vis.
Oavsett hur vi människor blir oense eller grälar aå är den största faktorn (jag anser dock att vi behöver låsa in fler män i missbruk) att vården faktiskt är för jävla dålig.
Det man gjort mot mig och fortsätter göra, sker på grund av att ma tror att man är så smart att det är hållbart och att jag aldrig kommer bli trodd, få rätt eller kan vinna mot deras geniala "argument". Det för att jag varit så slut att jag bara kämpat med att överleva så man har missbedömt mig även om vården systematiskt och medvetet ljigrr om mog och undanhåller detaljer som att jag är högre intelligent och behärskar saker bättre än genomsnittet eller patienter de annars kanske möter (som är väldigt sjuka på riktigt).
För att om jag får rätt, kan fler få det och då blir det svettigt.
Men grejen är att det inte handlar om mig, huruvida jag är sjuk eller inte eller om andra patienter som verkligen är sjuka på riktigt. Det handlar om
dem och människor som verkligen behöver hjälp, de avslutar inte sina liv på grund av mig. De gör det för att de inte ser någon utväg. Och den dåliga "vård" jag fått, är samma för majoriteten människor och därför dör människor. För att det sitter en otroligt mycket skitmänniskor och har för låg intelligens för att ens klara av att följa med i samtal, är för elaka när de skriver journaler, ljuger för mycket men framförallt för att de är
störda. Och en förövarvård, räddar inte livet på någon. Du kan lägga 500 miljoner på vårdplatser men ingen vill föst när det verkligen är
akut i onödan söka sig till människor som faktiskt gör dem sjukare med flit. Människor avslutar sina liv hellre än går tillbaka till de arbetar inom psykiatrin och ber om hjälp. Arbetar en massa människor med drag av eller fulla störningar inom kluster B, då dör folk pga det också. Och om skam är det närmaste de kan känna (inte vill känna) hade jag mått väldigt dåligt om jag arbetade så dåligt att folk dog på grund av det. Och det är inte ett sjukdomstecken, det gör mig
normalare än vad många av dem själva är. För de bör åtminstone minnas hur många de träffat som dött. Men tro inte att psykiatri sopor förstår något om man börjar prata om sådant som att andras suicid kan kännas. Man kan kasta hur mycket pengar som helst över instansen men vill man inte förstå att en annan psykiskt sjuk person är en bättre eller likvärdig, samtalskontakt/vårdgivare så ser man inte heller vad pärlorna går till.
Fundera en stund på det. Räddar vårdplatser liv när det inte gäller tvångsvård vid missbruk?
Jag valde själ när det var absolut svartast för mig, att inte ens andas ett ord om det för jag i sett hur jävla sjuka fanskap det är överallt där psykiatrin har en lokal att betala dem för att plåga människor.
Vet du vad de gjorde på en mottagning för svårt psykiskt sjuka människor efter att jag berättat om hur illa en manlig personal agerat med gaslighting kring samtal vi aldrig haft om varför det saknas speglar på många toaletter på psyk. Jag visste att jag absolut aldrig ställt frågor kring saken. Min pappa försökte skära halsen av sig under en drogpsykos med glaskross, så jag behövde knappast frågautan det var en del av den hemska samtalskontaktens försök att hitta på att jag sagt saker jag inte gjort för att få mig ur balans och bli förvirrad och orolig (majoriteten av dem inom psykiatrin har det som maktspel att ljuga om att patienter sagt sådant de inte gjort). Gossa vad de gjorde efter att jag berättat om det och hur illa behandlad jag blivit. De bar in en gigantisk spegel och ställde på besökstoaletten. Alltså en figurspegel med snirklade kanter inte någon typisk sjunhusspegel. (Någon påstod att det måste ha varit för att se när patienter lömnar urinprov men spegeln stod felplacerad och man behöver aldrig ha speglar uppstöllda omkring sig vid urinprover och om så används tar man knappast med sig en hemifrån).
Genfolket vet sällan vad de pratar om eller hur genetik fungerar. De tror att det är kloning. Psykisk ohälsa tror dessa raketforskare är dominant nedärvning utan möjlighet att inte alla har vad en annan har. Med tanke på hur korkade människor inom vården är så förstår man slutligen vardör. Om man inte börjar titta på deras betyg så räcker det med att möta dem som patient.
Jag skulle skämmas grovt om jag var så dålig på mitt jobb att jag misslyckades oavsett hur många miljarder som lades på mitt område och att människor istället tog livet av sig än träffade mig igen. Men det är lättare att förstå än alleler etcetera.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Proj...identifikation
Citat:
Ett exempel på projektiv identifikation i begreppets vidare bemärkelse är en form av narcissism eller psykisk misshandel där personen kan fokusera på bristerna i någon annan och kan då flytta fokus från sig själv. Ett vardagsexempel är då en person, som inte vill tänka på sig själv som självisk, anklagar någon annan för att vara självisk och uppträder på ett sätt som får denne att tro på anklagelserna. Ett annat är då en person som inte kan hantera att andra är annorlunda verkar för att få någon annan att ändra utseende, sätt att tänka eller vara (och bli mer lik personen själv). "Hotet" som den andra personen utgör mildras då genom den projektiva identifikationen och den andra blir fråntagen delar av sin identitet.[1]
Det är sällan vackra kvinnor som misshandlar andra kvinnor genom sina yrkesområden i samhället. Det är måhända inte samma sak som att en himla massa kvinnor utan utseendet med sig, gör bra ifrån sig och är att anse som
ovärderliga för sina insatser.
Men ni män förstår inte sådant här som ni har för mycket privilegier, för att behöva utsättas av kvinnlig toxicitet när den har fritt spelutryme. För även om män främst förtrycker kvinnor så förtrycker kvinnor frä.st andra kvinnor.
Min "crush" har t.ex verkat bättra sig nu och lyfter sin flickvän ordentligt. Nu har han knappast gjort det pga kritik på något vis men kanske självreflektion. En kvinna gör sällan så (även om män vanligtvis inte heller gör det vid kritik men jag har en poäng).
En kvinna som blir ifrågasatt vid maktmissbruk, kommer kämpa hårdare och försöka förena så många som möjligt med henne genom manipulativt prat, aldrig ta ansvar eller bättra sig. Hon blir
värre och får dessutom alltid kollegors uppbackning. Så hur kommer det sig att kvinnor då alltid ses som offer i sina yrkesroller? Trots allt så är diskrimineringen som värst där de är överrepresenterade.
Man är också den person som lever i nutid. Inte en rest från barndomen eller cementerad gen. Det går emot epigenetik, plasticitet eller skador av sådant som missbruk eller läkemedel. Människor är också en dwl av sin omgivning. Såsom jag som uttrycker mig enormt mycket för att jag som barn och ung aldrig hävdade min röst överhuvudtaget. Vem hade jag varit utan psykiatrin? Väldigt annorlunda och det bör man veta om man minns mig åtminstone litegrann från livet innan allt som skedde.