Osäker och oerfaren

Hur tar man upp frågor som verkar känsligt/jobbigt för den andra?
Vi har vart tillsammans i 8månader. Fått höra att han är oerfaren gällande relationer, träffat nån enstaka nån månad bara. Jag har ställt frågan kring det men får korta och otydligt svar som att han är skamsen över det.
Han tar ofta på bröst och rumpa, men har bara nuda de sexuella med att ta på mig nere 1 gång precis i början. När jag skulle ta på han tog han bort handen och sa att han vill vänta, så vi har inte haft sex. Har aldrig sätt han utan kalsonger, han titta lite förvånat när jag vid 1 tillfälle tog av mig trasorna med klänning på för att sätta på mig bikintrosor. Jag märker att han har en osäkerheti sig själv både fysiskt och personligt. Skojar jag om sex verkar han bli generad och byter ämne eller låstas att inte hör. Skojar andra om att vi tex ska hem och pippa gör han likadant, eller drar nått skämt med underton bli generad. I början var han väldigt reserverad om jag hade handen för nära hans snopp, flytta den eller tog sin hand på min. Nu gör han inte så längre.
Jag tvivlar inte på hans känslor för mig, även om han har svårt att utrycka dem i ord. Men han är väldigt tydlig genom handlingar, överraskningar och inkluderar mig I sitt liv. Han tänker/reflekterar mycket på små saker och gör anpassningar utan att jag ber om det. Han är så fin på alla sätt.
Han är några år yngre men vi båda är 30+ . Även om sex inte är helt avgörande, så är det en viktig del. Börjar få behovet att iaf prata om det, och vill samtidigt att han ska känna trygghet att göra det med, så hur och när jag frågar om sånt är viktigt att det blir rätt och bra. Hur tar man upp detta och tips vad jag kan göra för att bekräfta han på ett bra sätt både fysiskt, men också att oerfarenheten inte spelar nån roll.

Berätta rakt ut att du gärna vill ha sex med den du är tillsammans med, att smyga runt det eller skämta om det skjuter bara ett problem framför er tills det blivit en för stor grej för att snacka om.

Naturligtvis tar du upp det lugnt och sansat och frågar t ex om "vi kan väl prova i alla fall, det gör inget om det inte blir så bra första gången/gångerna"?

Har du sett hans kuk? Det kan vara att den är extremt liten som gör att han är så undvikande.

Min tanke också.
Micropenis kanske..

Det verkar som att han är extremt efterbliven, är du säker på att du vill ha sex med honom?

Ta kommandot annars lär det inte bli något kanske har de förra kvinnorna varit förjävliga mot honom då är det inte lätt att våga ta intiativ.

30+, vart ihop i 8 månader och inte haft sex?

Något är fel, se till att ta upp det omgående!

Kommando, ta kommandot.

Hur är det ens möjligt att vara tillsammans i åtta månader utan att prata om det? Inte åtta veckor. Åtta månader?!

Jag hade förstått frustrationen om ni flertalet gånger pratat igenom det, och kommit till slutsatsen att nej han vill helt enkelt inte ha sex av olika anledningar. Men att åtta månader senare inte ens veta om varför är faktiskt smått obegripligt.

Efter åtta månader har du all rätt att få fråga och kräva svar. Det behöver inte vara något känslosvallande ilsket allvarligt samtal. Men som du säger är det här nu faktiskt en central fråga för relationen. Han får helt enkelt finna sig i att sitta ned och svara på frågorna tills du känner dig nöjd och förstår. Helt oavsett om han råkar tycka det är skämmigt eller pinsamt att svara. Ger har luddiga svar får du helt enkelt koka ned det till ja/nej frågor.

- Jag måste få veta, vill du ens ha sex med mig?
- Hmm, eh ja jo fast inte nu direkt.
- Jag behöver nog ett ja eller ett nej. Vill du ens ha sex med mig?
- Öh. Ja. Jo.
- När tänker du att vi kan börja prova att ha sex då?
- Vet inte. Känner mig inte redo än bara.
- Vad får dig att inte känna dig redo?
- Veninte? Bara känner inte.
- Har det med min kropp att göra?
- Vaa? Näeh, alltså bara känner inte redo liksom.
- Jag förstår. Svaret är nej alltså. Har det med din kropp att göra?
- Asså, min kropp och din kropp och sånt veninte det bara...
- Nja, men vi måste faktiskt prata om det.
- Men måste vi?
- Japp. Jag vill faktiskt ha sex i förhållandet. Vi har ju inte sex. Det är ett problem.

Sådär får du väl lirka med honom tills karln faktiskt förklarat sin sida av det hela.

Hmm något är fishy. Han döljer något eller skäms över något. Behöver inte alls vara liten snopp. Impotent? Könssjukdom? Missbildning? Aids? Fråga rakt ut.

8 månader ihop då måste ni kunna prata om sex än mindre ha det utan att känns konstigt eller jobbigt. Märklig kille du får prata med han helt enkelt annars lär det gå ut över relationen ju längre tiden går om han inte ändrar sig.

Ja har han en liten snopp då kan jag förstå han inte vågat gå ut med det än för han är rädd du kommer lämna han när du ser men det kanske är bara han är blyg med tjejer jag vet inte...

I sådana här situationer finns det bara en sak att göra. Du får ta risken med initiativ. Han kommer troligen aldrig att visa framtassarna och om du vill ha intimitet i er relation kommer du initialt i alla fall få dra hela lasset själv. Om han är så osäker kommer du att behöva pusha honom för att få fram orsaken till att hans agerande. Är det så att han verkligen inte vill (det finns asexuella personer) eller har han komplex / vågar inte? Det senare går att jobba med men det kommer inte att bli lätt och du kommer riskera er relation men efter 8 månader är det dags att börja utveckla er relation och ta lite risker.

Tänk dock på att det finns en gräns för vad du själv kan göra. Om han inte vågar, kan eller vill möta dig, då är det inte mycket du kan göra. Du kan inte tvinga honom och då får du själv fundera över om du vill stanna i relationen eller inte.

// CC