Citat:
Ursprungligen postat av
killdozer666
Jag tror mycket problem ligger i att man tidigt matas med vad som är kvinnligt och manligt och avviker man lite från normen betyder det plötsligt att man kanske inte alls "är" det könet man fysiskt har. Man upplever sig som avvikande från det vi lärt oss är kvinna/man och då blir frågan plötsligt om man kanske är mer av det motsatta könet istället för det man biologiskt tillhör
.
Vi "vet" att män "ska" gilla motorer, tycka om blått och odla skägg, samt att en kvinna "alltid" gillar klänningar, rosa och målar naglarna. Att man då har andra intressen kan väcka känslan av att man kanske inte är tillräckligt mycket "man" eller "kvinna". Tror könsrollerna är så hårt inarbetade i oss att vi även om vi vet att det inte alltid är sant med "pojkar gillar blått" och "flickor gillar rosa" så blir det lätt så att man inte känner sig helt manlig eller kvinnlig om amn inte uppfyller alla dessa inarbetade könsrollerna.
Att det sedan i princip är omöjligt för någon inom transrörelsen att faktiskt förklara vad en kvinna eller man "är" gör det hela inte helt lätt heller, för om man inte ens vet vad en kvinna eller man är, hur ska man veta vad man är då?
Undrar om det har med tabun och "syndens existens" att göra att vissa lockas till sånt från tidig ålder. Det finns en normal bild av en kärnfamilj nånstans. Man står inte ut med det normala. Det man har uppfattat av tillvaron och "meningen med livet"
Man börjar titta på alternativa livsstilar.
Han eller hon, de känns spännande och trevliga.
Han är snällare än min pappa. Hon lagar roligare mat. Jag vill va som du. För mina föräldrar suger. Ut och kötta.
Sen det avvikande kan då börja attrahera just för att det är avvikande.
Som vissa dras till spännande saker som droger av olika slag.
Såsom vissa hyss barn kan göra.