Calle Halfvarsson och krisen inom svensk herrskidåkning

Ämnet förtjänar att bli taget på lite större allvar än att reducera det hela till Calles negativa inverkan. Det är att göra Calle till någon slags halvgud a’la Loke som kan omkullkasta inte bara en landslagsorganisation utan flera generationers elitsatsande längdåkare.

Att Calle är del av en landslagskultur som inte främjar ”världsklass” är vi nog alla eniga om. Men han kan inte vara ensamt skyldig till detta. Det är att göra det alldeles för enkelt för sig. Och landslagsorganisationen fungerar bevisligen för tjejerna. Behöver killarna någonting annat? En organisation och kultur som är gynnande för tjejerna kanske inte alls är lika gynnande för killarna? Bara en tanke.

Det var någon som förde fram argumentet att den grundläggande kapaciteten bland herrarna är för låg. Det skulle betyda att råämnena bland killar väljer andra sporter så att längdskidåkningen aldrig får tillgång till de allra bästa ur varje generation. Andelen talanger som väljer längd i Norge är nog högre men i andra länder är konkurrensen minst lika mördande bland talangerna som i Sverige. Så det kan heller inte svara på varför just svenska åkare har svårt att etablera sig i toppen.

Min gissning ligger i träningsupplägg. Vi ligger troligtvis efter på nationell nivå (elitklubbar/landslag) i hur man tränar för att bli och förbli världsklass idag.

Ja, de norske verkar bli bättre relativt sett i åldern 20-23 år bland herrarna åtminstone.

Johan Olsson menar ju att man på killsidan har för mycket fokus på tekniska detaljer och för lite fokus på att bygga kapacitet under skidgymnasietiden (till skillnad mot tjejsidan där förhållandet inte är så). Men vad vet jag, Olsson är ju avfärdad som expert härinne.

Intressant att jämföra med medeldistanslöpningen inom friidrotten, där är ju man betydligt bättre på herrsidan (Almgren, Pihlström, Danielsson, Kramer, Glans m fl) än vad man är på damsidan.

Är inte det en variant av vad Alvar försöker göra? Bygga kapacitet i unga år och därmed prioritera ner tekniken just nu.

Tänker främst att följande faktorer ligger bakom som orsaker:

1. Ökad konkurrens från andra sporter och övrig förströelse.

Unga söker sig i högre grad till nya intressen vilket leder till minskad talangpool tidigt.

2. Träning

a) För ensidig och riktad träning.

Ett alltför stort fokus mot någon specifik egenskap (ofta kopplat till sprint) gör att man tappar kärnan i vad längdskidåkning är, en uthållighetsidrott.

b) Forskning och utveckling.

Det svenska modellen byggd på ideell verksamhet funkar allt mindre bra, det gäller att hänga med i utvecklingen för att nå den yttersta världseliten. Finns kunskapen som behövs ute i landet eller ens i landslaget?

3. Avsaknad av förebilder.

Calle är en tacksam symbol för herrlandslagets haveri men tror mest att han påverkat sig själv negativt mer än något annat.


Ja som sagt, detta tror jag personligen är huvudorsaken framför allt annat.

Du kan lyckas inom damlängdåkning om du ligger på 98% av Max kapacitet
Att vinna inom herråkning kräver mer än så
Mycket svårare att nå världstopp bland herrar

Utan Calle i landslaget, hade någon ersättare överträffat hans två pallplatser i världscupen 2023/2024?

Nu blandar du nog ihop Calle med Anger. Calle tog inga pallplatser den här säsongen.

Placeringarna 4,5,7,10,11 visar på kapacitet. I Norge fruktar man Calle och vill skriva ned honom som hot.

Nej såg på fel år, 2022/2023

Om det synes å være nær status quo i en prestasjonsgruppe gjennom mange år, helt uavhengig av endring av strategi, ledere eller medlemmer, bruker det å bero på samme sak. Det gjelder både i næringslivet og i idretten. Årsaken er som oftest den ene faktoren som ikke er endret, nemlig nestoren i gruppen.

Velmenende vil denne dele av sin erfaring, og overfor de andre tone ned, eller tone opp, viktigheten av å følge lederens ulike enkeltmomenter for måloppnåelse. Det er bare det at konglomeratet av en god leders (treners) virkemidler hør ihop, og peker mot ett og samme mål.

Men om det blir endret litt hit og dit under utførelsen av selve oppgavene (treningspassene) vil den ønskede samlede effekten utebli. Jeg vet jo ikke dette, men om nu t.ex Calle alltid har syntes at mange lavintensive langpass er tråkig og unødvendig, og får med andre på det, så vil gruppen ikke få den nødvendige stamina til å vare en hel sesong.

Da vil det bare bli enkelte sporadiske oppturer gjennom sesongen. Og det er vel ikke så langt i fra hvordan virkeligheten har sett ut i evigheter, om sant skal sies.

Jo, Alvar har byggt kapacitet men han har gjort det utanför systemet och här gäller det ju vad man gör inom ramen för systemet. Vad gäller Alvar så har han inte bara byggt kapacitet, han har också satsat på att bli tekniskt bättre på en del av längdskidåkningen, nämligen stakning. Även om fokus under skidgymnasieperioden skall vara att utveckla kapacitet om man följer Olssons resonemang så innebär inte det att man helt skall strunta i tekniken (och då bör man jobba med att få en så allsidig teknik som möjligt).

På de fyra senaste JVM:n har vi på killsidan tagit fem medaljer i sprint (av fyra olika åkare: Emil Danielsson, Elias Danielsson, Anton Grahn och Jonathan Lindberg). Inga medaljer på distans (om vi bara räknar med juniorlandslagsåkare). Bästa placeringen i distans av en juniorlandslagsåkare under dessa fyra mästerskap är en sjundeplats. Detta säger väl något.