Hade kunnat skriva en bok om detta men för att inte trötta ut er kortar jag ner detta men det blir nog trots det ända ganska långt.
Träffade när vi va 16år, är idag 31år, har 2st barn 5-10år. Har bott ihop och flyttat isär 2ggr pga bråk som orsakas av hennes borderline och min sociala fobi och adhd.
Har alltid sett till min ekonomi så det har varit jag som stått för köp av hus, renoveringar och sånt.
Hon har inte haft samma tänk kring ekonomi trots att hon typ varje år tjänat mer än mig.
Det jag älskar med henne är att hon är ofta trevlig att vara med, snygg, bra humor, nära till skratt, uppskattar små saker och att hon fött fram våra underbara barn.
Under åren har vi tjafsat mycket, hon tar allt jag säger som personlig kritik och många bråk har varit väldigt onödiga. Hade vi inte brytt oss om varandra så hade vi inte bråkat utan bara skitit i allt och gått skilda vägar.
Senaste 2,5åren har vi varit särbo som funkat helt okej.
I somras fick hon höja sin dos på antidepp medicin för hon blev väldigt svartsjuk för saker, t.ex jag går ut 1 gång per år och då blir det tjafs och anklagelser om att jag träffar tjejer osv vilket jag inte ens gör.
Efter den senaste doshöjningen blev hon under hösten mer passiv, orkade typ ses bara 2-3 ggr i veckan och sova ihop och hon behövde mer egen tid. Våren 2023 började hon nytt jobb och jobbar sen dess oregelbundna tider med en del nätter samt långa pass.
Det blev som rutin att jag hade barnen ca 75% och hittade på mycket med dom och sen var vi alla som en familj 2-3 dagar och det funkade väl.
Under hösten så sa hon 3 ggr att hon ville skaffa ett 3e barn och vi gick även på en husvisning.
Slutet av oktober tjafsade vi då jag ville ses mer och hon ville inte det.
Början av november så hade vi ett bråk som jag startade då jag var inte nöjd med att ses så sällan då det var nere på 1-2 dagar i veckan.
Dagarna efter det bråket så var något annorlunda, hon ville verkligen inte fortsätta mer.
Vi har gjort slut flera gånger tidigare så jag trodde det var bara ännu en gång som det blev såhär men denna gången var det på riktigt och när det sjönk in så blev jag förkrossad.
Har aldrig gråtit så mycket eller haft så ont i bröstet någonsin innan, somnade gråtandes i över 1 månads tid.
Vi fortsatte träffas men knappt 1 gång i veckan och då var det som vanligt.
Jag gjorde allt jag kunde, gav så mycket kärlek och bekräftelse, bad om ursäkt för dom misstag jag begått men inget ändrade något.
10e december gjorde hon helt slut över telefon en kväll.
Vi fortsatte träffas och firade julafton ihop som en familj, det var den bästa julafton vi haft någonsin tyckte vi båda och vi bestämde att fira nyår också.
2 dagar innan nyår får jag ett sms om att hon ska fira nyår med en kompis och antingen får jag fira själv med barnen eller så fixar hon barnvakt. Blev förkrossad för vi hade bestämt att fira ihop och hon försökte förneka att vi bestämt det trots att hon hade skrivit det i sms 2ggr tidigare och vi hade pratat om det.
Till saken hör att i november så började hon va inne hos sin granne ofta och dricka kaffe.
Inget märkvärdigt och grannen är en 59årig gubbe och hon har knappt vänner så jag tyckte det var bra att hon hade någon att prata med. Detta blev sen märkligt då hon försvann hemifrån ibland även när hon hade barnen hos henne och det var dom som berätta för mig att mamma försvinner ibland och lämnar telefonen hemma. Grannen bjöd även ut exet och mina barn på restaurang vilket jag tyckte va lustigt då exet och grannen inte sagt ett ord på 2,5år och nu träffas flera gånger i veckan och går ut o äter ihop. När jag tog upp och frågade om det var något på gång med grannen så skrattade hon åt mig och tyckte det va larvigt att jag ens kunde tro det.
10e januari så umgås vi en heldag då vi åkte till en annan stad för att lämna ett husdjur till veterinär, det är en mycket trevlig dag, vi umgås, går ut o äter, har sex osv.
Någon vecka efteråt pushar jag ganska hårt kring vem det är hon träffar då vi råkar stöta på varandra ute en kväll och hon hälsar inte och bara försvinner från nattklubben typ direkt.
Hon erkänner då att hon ligger med grannen och att dom är kära osv.
Grannen är en 59årig alkoholiserad gubbe, inget snygg alls med talfel men tydligen jättesnäll då han aldrig blir arg på henne för något.
Detta var sjukt vidrigt att få reda på men skönt att sluta känna mig paranoid för hon har hela tiden förnekat detta och det här var inget jag ens hade kunnat föreställa mig.
Slutet av januari träffar jag en ny tjej och det känns bra.
Mitten av februari så ville mitt ex prata, hon hade då fått reda på att jag träffat en ny. Exet ville då ha tillbaka mig och va ledsen för allt som hänt.
Dumt nog föll jag för det och bröt med den nya tjejen för att ta tillbaka mitt ex.
När jag gjort det så sa jag att hon måste säga till sin granne att dom inte kan träffas mer men hon vägrade.
Går inte beskriva känslan jag kände då. Hade fått veta att hon började hålla på med grannen redan i november med så hon var otrogen dessutom då hon gjorde slut med mig 10e december. Jag har uppenbarligen något jävla mentalt issue som ens pratar med mitt ex efter att blivit så jävla bränd, blåst, bedragen, sårad, förnedrad men jag faller för henne direkt.
Vi träffas nu några gånger i veckan och umgås någon timme, typ i en lekpark med barnen, en promenad i naturen, hemma hos henne o ser på tv och äter något. Ligger lite ibland.
Båda håller på med Tinder.
Jag ser okej ut, har det ordnat och är rätt rolig och charmig så har inte svårt för att träffa tjejer men mitt ex äger mitt hjärta fortfarande.
Tankar på det här?
Träffade när vi va 16år, är idag 31år, har 2st barn 5-10år. Har bott ihop och flyttat isär 2ggr pga bråk som orsakas av hennes borderline och min sociala fobi och adhd.
Har alltid sett till min ekonomi så det har varit jag som stått för köp av hus, renoveringar och sånt.
Hon har inte haft samma tänk kring ekonomi trots att hon typ varje år tjänat mer än mig.
Det jag älskar med henne är att hon är ofta trevlig att vara med, snygg, bra humor, nära till skratt, uppskattar små saker och att hon fött fram våra underbara barn.
Under åren har vi tjafsat mycket, hon tar allt jag säger som personlig kritik och många bråk har varit väldigt onödiga. Hade vi inte brytt oss om varandra så hade vi inte bråkat utan bara skitit i allt och gått skilda vägar.
Senaste 2,5åren har vi varit särbo som funkat helt okej.
I somras fick hon höja sin dos på antidepp medicin för hon blev väldigt svartsjuk för saker, t.ex jag går ut 1 gång per år och då blir det tjafs och anklagelser om att jag träffar tjejer osv vilket jag inte ens gör.
Efter den senaste doshöjningen blev hon under hösten mer passiv, orkade typ ses bara 2-3 ggr i veckan och sova ihop och hon behövde mer egen tid. Våren 2023 började hon nytt jobb och jobbar sen dess oregelbundna tider med en del nätter samt långa pass.
Det blev som rutin att jag hade barnen ca 75% och hittade på mycket med dom och sen var vi alla som en familj 2-3 dagar och det funkade väl.
Under hösten så sa hon 3 ggr att hon ville skaffa ett 3e barn och vi gick även på en husvisning.
Slutet av oktober tjafsade vi då jag ville ses mer och hon ville inte det.
Början av november så hade vi ett bråk som jag startade då jag var inte nöjd med att ses så sällan då det var nere på 1-2 dagar i veckan.
Dagarna efter det bråket så var något annorlunda, hon ville verkligen inte fortsätta mer.
Vi har gjort slut flera gånger tidigare så jag trodde det var bara ännu en gång som det blev såhär men denna gången var det på riktigt och när det sjönk in så blev jag förkrossad.
Har aldrig gråtit så mycket eller haft så ont i bröstet någonsin innan, somnade gråtandes i över 1 månads tid.
Vi fortsatte träffas men knappt 1 gång i veckan och då var det som vanligt.
Jag gjorde allt jag kunde, gav så mycket kärlek och bekräftelse, bad om ursäkt för dom misstag jag begått men inget ändrade något.
10e december gjorde hon helt slut över telefon en kväll.
Vi fortsatte träffas och firade julafton ihop som en familj, det var den bästa julafton vi haft någonsin tyckte vi båda och vi bestämde att fira nyår också.
2 dagar innan nyår får jag ett sms om att hon ska fira nyår med en kompis och antingen får jag fira själv med barnen eller så fixar hon barnvakt. Blev förkrossad för vi hade bestämt att fira ihop och hon försökte förneka att vi bestämt det trots att hon hade skrivit det i sms 2ggr tidigare och vi hade pratat om det.
Till saken hör att i november så började hon va inne hos sin granne ofta och dricka kaffe.
Inget märkvärdigt och grannen är en 59årig gubbe och hon har knappt vänner så jag tyckte det var bra att hon hade någon att prata med. Detta blev sen märkligt då hon försvann hemifrån ibland även när hon hade barnen hos henne och det var dom som berätta för mig att mamma försvinner ibland och lämnar telefonen hemma. Grannen bjöd även ut exet och mina barn på restaurang vilket jag tyckte va lustigt då exet och grannen inte sagt ett ord på 2,5år och nu träffas flera gånger i veckan och går ut o äter ihop. När jag tog upp och frågade om det var något på gång med grannen så skrattade hon åt mig och tyckte det va larvigt att jag ens kunde tro det.
10e januari så umgås vi en heldag då vi åkte till en annan stad för att lämna ett husdjur till veterinär, det är en mycket trevlig dag, vi umgås, går ut o äter, har sex osv.
Någon vecka efteråt pushar jag ganska hårt kring vem det är hon träffar då vi råkar stöta på varandra ute en kväll och hon hälsar inte och bara försvinner från nattklubben typ direkt.
Hon erkänner då att hon ligger med grannen och att dom är kära osv.
Grannen är en 59årig alkoholiserad gubbe, inget snygg alls med talfel men tydligen jättesnäll då han aldrig blir arg på henne för något.
Detta var sjukt vidrigt att få reda på men skönt att sluta känna mig paranoid för hon har hela tiden förnekat detta och det här var inget jag ens hade kunnat föreställa mig.
Slutet av januari träffar jag en ny tjej och det känns bra.
Mitten av februari så ville mitt ex prata, hon hade då fått reda på att jag träffat en ny. Exet ville då ha tillbaka mig och va ledsen för allt som hänt.
Dumt nog föll jag för det och bröt med den nya tjejen för att ta tillbaka mitt ex.
När jag gjort det så sa jag att hon måste säga till sin granne att dom inte kan träffas mer men hon vägrade.
Går inte beskriva känslan jag kände då. Hade fått veta att hon började hålla på med grannen redan i november med så hon var otrogen dessutom då hon gjorde slut med mig 10e december. Jag har uppenbarligen något jävla mentalt issue som ens pratar med mitt ex efter att blivit så jävla bränd, blåst, bedragen, sårad, förnedrad men jag faller för henne direkt.
Vi träffas nu några gånger i veckan och umgås någon timme, typ i en lekpark med barnen, en promenad i naturen, hemma hos henne o ser på tv och äter något. Ligger lite ibland.
Båda håller på med Tinder.
Jag ser okej ut, har det ordnat och är rätt rolig och charmig så har inte svårt för att träffa tjejer men mitt ex äger mitt hjärta fortfarande.
Tankar på det här?
