Är det en tydlig parallell mellan ”bögpaniken” i 1950-talets Sverige och dagens debatt om transpersoner och drag queens?
Det påstås så i en artikel i journalisten:
Erik Galli intervjuas om ett kommande program.
”Han ser en tydlig parallell mellan ”bögpaniken” i 1950-talets Sverige och dagens debatt om transpersoner och drag queens.
– Åren före avkriminaliseringen av homosexualitet blev det ett hett ämne. Den synligheten hade svenska folket inte sett skymten av tidigare – många upplevde det nog som att det fanns bögar överallt. På samma sätt står det inte en drag queen på varje dagis i Sverige och läser sagor, eller att det finns en öppen transperson på varje arbetsplats, men många upplever dem nog som fler än de är.”
https://www.journalisten.se/nyheter/erik-galli-medierna-skapade-en-hetsjakt-pa-bogar/
Jag tycker personligen att det är lite olika saker. Att föräldrar inte alltid uppskattar sagoläsande drag queens och att det finns en oro för stympande operationer och ”kvinnor med penis” i omklädningsrum är väl inte riktigt samma sak som fördomar mot homosexuella på 50-talet?
Rätta mig om ni tycker jag har fel!
Nedan om Erik Gallis dokumentärserie som eventuellt är lyssningsvärd (Storytel) även om just jag inte tyckte hans ”SD-bögar” var något vidare:
”I dokumentärserien "Homosexligan som styrde Sverige" gräver journalisten Erik Galli ner sig i den osannolika Kejneaffären. ”Det är fascinerande hur mycket den säger.”