Paralleller: Mellankrigstiden och nutid

Hitlertyskland började sin historia av aggression genom att först bygga sitt försvar starkt.
putin kanske inte började precis så, men har nu helt övergått till krigsekonomi.

Hitlertyskland annekterade områden i sitt närområde; Österrike genom "Anschluss", Sudetenland genom påtryckningar och förhandlingar med väst.
putin har annekterat och införlivat delar av Ukraina (Krim, Donbas) genom militär ockupation med efterföljande folkomröstningar. Flera andra regioner har ockuperats eller kontrolleras genom ockupationsliknande metoder (Transnistrien, Syd-ossetien mm).

Väst försökte svara med blockad av Hitlertyskland, men Sovjet och Sverige bröt blockaden och gjorde den militära uppbygganden möjlig.
putin sattes också under blockad, men blockaden bryts av länder som Iran, Kina och Nordkorea. Indien hjälper till med finansieringen genom att köpa rysk olja.

Hitler lyckades lura krigströtta och fredliga väst genom "Peace in our time"-uppgörelsen där man LOVADE att inte använda militärt våld mot sina grannar i utbyte mot västs eftergifter.
putin har också lyckats genomföra några sådana avtal och ett antal apologeter (Kina, Ungern, Slovakien, Serbien) strävar efter ytterligare ett sådant, nu med Ukraina som bondeoffer.

Hitler anföll Polen för att "skydda" den tysktalande befolkningen i Danzig och Ostpreussen (idag Kaliningrad). Fast Hitler påstod att det var ett försvarskrig och att det var Polen som anföll dem, inte tvärt om.
putin anföll Ukraina för att "skydda" den rysktalande befolkningen i Donbas och på Krim. Fast putin påstod att det var ett försvarskrig och att det är Ukraina som anfaller det fria Donbas.

Att diskutera:
- Kommer historien att upprepa sig?
- Vad tycker ni vore en konstruktiv och bra hållning gentemot putin, för att avhålla ett nytt storkrig?
- Vilket pris är vi villiga att betala för att fortsätta det bekväma liv vi har idag ett litet tag till? Och hur länge kommer det att hjälpa?
- Vilka är alternativen?

Man bör analysera vilka som är möjliggörare och villkora samarbetet med dem. I det här fallet exempelvis Kina och Indien och - eftersom det är svårt att strypa samarbete med främst Kina - kräva unisont (samtliga länder som har med Kina att göra) att de inte understödjer Putin dvs underminerar sanktioner. Det måste kosta att bete sig illa och handelshinder funkar ju inte om det bara omfördelas till dess kollaboratörer. Ryssland kommer intensifiera sina hybridinsatser (desinformation, hackerattacker, etc) så det lär knappast bli lugnt dvs att bara sitta och hoppas att de inte stör är inte heller en strategi framåt. Inhemska befolkningen där är i ungefär samma sits som i Nordkorea (hjärntvättad, skräckslagen) så tveksamt om information gentemot dem kan tillföra något, det är för sent och frågan är om nån längre bryr sig hur de har det tyvärr. Även ryssar själva, de få som kan analysera saken, säger att det nu är värre än stalintiden dvs Ryssland blir alltmer isolerat och likt Nordkorea. Finns alltså inget momentum att försöka diskutera, förhandla eller påverka landet utifrån utan det är bara kallt avståndstagande som gäller nu. Dessutom har Ryssland ganska lite om intresserar omvärlden. Deras tid som bensinmack kan vara över, och vad har de istället, ingenting. Ukraina som världens kornbod försöker de därtill ödelägga, så inte ens om de vinner det blir det bättre.

Historien upprepar sig inte, men det finns mönster som går i cykler.

Mellankrigstiden var extremt hård för Tyskland. Kan man säga att det var så även för ryssarna när muren föll? Eller fortsatte vara fattigdomen men med andra förtecken?

En sak som är stor skillnad är hur Väst försvagats mentalt genom bekvämlighet och fredskadade män. Vi har inte en chans idag mot länder som inte upplevt reell fattigdom eller desperation, människor som inte har något att förlora.

Så jag har svårt att se någon annan parallell än att vissa länder är mer desperata än andra, mer hungriga och aggressiva, precis som det alltid funnits.