Jag har ångest efter abort och separation

Jag har ångest, är väldigt skör och nere just nu.
Jag känner att jag har tagit hem priset för att vara den mest misslyckade kvinnan på planeten.

I måndags gjorde man abort, relationen efter 8 år med sambon avslutades ( det har varit lite fram och tillbaka med vår relation) och jag har aldrig känt mig så här tom. Jag har stängt in mig hemma och vet inte hur jag ska hantera nästkommande dagarna som väntar mig runt hörnan och jag är livrädd hur alla i min närhet ska se på mig. Jag är 32 år och känner mig någonstans okvinnlig, vet ej varför jag känner så.
Det är en stor sorg att mitt liv har gått under och att öppna nytt kapitel i livet känns långt bort.

Vad ska jag göra och tänka för kunna överleva natten?

Stäng av kvinnan i dig själv och sluta tänka så mycket, överanalysering slutar aldrig i något gott

Prata me vänner eller dina föräldrar,
Att du gjort abort ska du inte känna dig nere för, du gjorde de av en anledning, troligen att du inte vill ha barn eller att de va med fel person?
Tänk positivt tänk så många människor som gör
Abort varje dag, bara leva vidare

Det känns tufft nu, men efter en natts sömn och du vaknar upp till morgonsolen, kommer det kanske kännas lite bättre. Det blir alltid bättre. Det kan bli värre också, men allt som oftast blir det bättre. Till slut.

Förstår att det är mycket nu. När var senast du hade dessa känslor innan detta, om du haft liknande?

Tänker lite som att hur jävla skit det ändå känns - känslor bleknar, nya kommer. Bra och dåliga. Liksom. Livet. Det är inte för evigt. Fast i en position.

Det är ju bara känslor. Det är knappast du som bestämmer hur universum är. Inte ens en enda atom någonsin kan du bestämma. Ingenting, du är bara ett vittne oavsett till det som händer.

Du har mördat ditt barn, klart att du känner dig ensam och nere, allt annat hade varit onaturligt.

Du valde fel sorts man. Ligg med en man som du kan se barn med eller ha kul med dina 30 katter och lådvin. Du har inte mycket tid kvar. Sluta slösa din jävla tid, du är kvinna och du har en biologisk klocka, när den tickat klart så kommer du att förevigt att vara ensam medan mannen i ditt liv kan sticka iväg med någon annan.

Vakna för i helvete, vad pysslar du med? Du är 32. Chansen att bli gravid igen är jävligt mycket mindre nu än när du var 20.

Dom första två dagarna så förnekade jag vad jag varit med om och försökte leva som vanligt, men det resulterade i att jag nu har ångest, jag har stängt in mig hemma och har det mörkt i hela lägenheten. Mina känslor har liksom kommit ikapp mig.


Det var ett gemensamt beslut, men allt gick så fort så jag har börjat tvivla. Hur kan man tvivla när man var så säker över beslutet, det är nog den känslan som gör mig galen just nu. Jag och exet nu då hade olika värderingar och mål i livet så vi skildes åt, hade inte passat att ha barn med honom.

Mamma har väldigt starka åsikter om abort, så jag har redan fått utskällning där.. har pratat med en vän men det känns inte bättre efter snacket.

Hur många barn har du själv om jag får fråga?

0, men jag är heller inte kvinna. Män klarar ensamhet bra mycket bättre än kvinnor, sedan är män även fertila i princip livet ut medan kvinnor har fram tills 40 sedan kommer att se fram emot 40år av ensamhet. Frågor på det?

Ja du, grubbla över gårdagen och vad man gjort för fel är inget recept för framgång, det som varit kan du inte påverka, kanske låter hårt, men ryck upp dig och gör något idag för att påverka morgondagen är betydligt bättre och mer konstruktivt

Varför gjorde du abort?