Vad jag är glad att jag stötte på dig. Jag har gått och grubblat ifall det är bara jag som upplever det här. Folk klarar inte av att säga "ursäkta, kan du släppa förbi mig?" längre. Ställer mitt i vägen i framdelen av bussen så folk inte fylla ut den.
De ställer sig framför dörren innan den öppnas, så jag har tom föst undan dem någon gång och sagt att man släpper av först, sen kliver man på. Går inte in i korridoren och måste absolut nödvändigtvis stå vid dörrarna. Kan heller inte sitta bredvid någon.
Detta lärde man sig på dagis/lågstadiet. Vad är det som har hänt!? Är det en epidemi av ängslan?
Citat:
Ursprungligen postat av
carminaburana
Än värre är tunnelbanan. Folk som springer för att hinna med men så fort de sätter en fot i vagnen så stannar de, skiter fullständigt i de som är bakom och också vill in.
Mycket folk? TA AV ER RYGGSÄCKARNA era hjon.
Nytt stop? TITTA ER OMRKING IFALL NÅGON SKALL AV RUNT OM ER.
Står det en pensionär/brutet ben/gravid? RES DIG OCH ERBJUD DIN PLATS.
Står du där dörrarna öppnas? FLYTTA PÅ DIG SÅ FOLK KOMMER UT OCH IN
Helt sjukt, jag blir nästan alltid på dåligt humör när jag är på tunnelbanan.