Finns en personlig gud så måste matematiken vara objektiv/personlig

Jag kan respektera att du kanske inuti ditt huvud känner att det är så här. Men om du vill övertyga någon annan så måste du bli tydligare och effektivare på att förmedla dina tankar som riktiga argument. Nu verkar det bara som att du säger lite random saker med hänvisning till din tro på gud.

Jag uppskattar essensen av trådstarten. Du argumenterar bägge sidor. Jag har ingen lust att argumentera om detaljer med undantag för introduktionen av "gud".

Vilket arbete utför "gud" här som inte kunde utföras av det naturliga urvalet. Min hållning är att den fysiska världen existerar oberoende av oss. Vi (människor) är kalibrerade genom det naturliga urvalet att agera enligt vad som är statistiskt mest fördelaktigt.

Jag kan se att du, liksom mig, anser att de logiska och matematiska reglerna är absoluta: de är sanna även om vi inte finns. De vore sanna även om det inte fanns något kosmos där de kan verka.

Om argumentet är att dessa regler emanerar från "gud" så rynkar jag pannan. De är sprungna ur koherens anser jag. Om någon säger att "gud" är "ordning" och argumenterar för det så är jag böjd att hålla med. Men jag skulle aldrig någonsin ha en impuls att kalla ordning för "gud". Och vilken form av "gud" är det om den endast finns där för att hålla ordning på koherens?

"Gud" (eller "gudar") är en helt och hållet moralisk konstruktion. Den religiösa föreställningen om "gud" är av en domare över rätt eller fel. Jag har sagt här i forumet många gånger att de matematiska och logiska kombinationsreglerna bevisar sin egen giltighet genom koherens, så länge de inte bryter mot de fundamentala tankereglerna. De fundamentala tankereglerna är:

-A är lika med A (lagen om identitet)
-Allt är antingen A eller inte A (lagen om motsägelse)
-Ingenting är både A och inte A (lagen om det uteslutna tredje)

Dessa regler är uppenbart sanna. De måste vara sanna för att vi överhuvudtaget ska kunna kommunicera. De fungerar som om de vore konstruerade av "gud" men konceptet "gud" behövs inte för att vi ska acceptera dem. Vi har konstruerat "gud" för ett helt annat syfte: om hur man ska agera mot andra människor.

GUD kan inte utföra något som helst arbete utanför den moraliska sfären. Epistemologi är som Stephen Jay Gould uttryckte det ett separat magistrat skiljt från religion.

Det var du som börja prata om fysiken men jag tar om mina argument från trådstarten:

1. Om vi lever i ett deistiskt eller ateistiskt universum så kan idéer så som 1 + 1 = 2, pi, gyllene snittet osv bara existera inom vårt egna sinne och ingen annanstans då ett yttre vetande i det här fallet inte finns eller så har det klippt all kontakt med oss.
2. Om idéer så som 1 + 1 = 2 bara kan finnas i vårt eget huvud / sinne så måste dessa idéer vara subjektiva där någon annan kan operera under tex 1 + 1 = 3.
3. Dock så vet vi alla att det går åt helvete för dem som tror något annat än att 1 + 1 = 2 och att pi = 3.14159 vilket i sin tur betyder att dessa idéer är objektiv och förblir vad dem är med eller utan oss.
4. Det ovanstående tyder i sin tur på att dessa idéer inte är våra egna då vi inte kan styra över dem så som vi kan med godtyckliga påståenden.
5. Då dessa idéer inte är våra egna eftersom vi inte kan styra över dem så betyder det att dem kommer från ett yttre vetande / sinne.
6. Eftersom idéer så som 1+ 1 = 2 och a^2+b^2 = c^2 är över allt och är sannt oavsett vad vi tycker så betyder det att sinnet som bär på dem är över allt.
7. Då matematiken är objektiv och är vad den är med eller utan oss så betyder det att sinnet som bär på den är evig / oföränderlig likt matematiken.
8. Utav det faktum att vi alla har möjlighet att veta att 1 + 1 = 2 osv så betyder det att idéerna som sinnet / vetandet utanför oss själva bär på "läcker in i våra sinnen / vetandet".

Jo, jag förstår att du påstår det. Men varför är det så? På basis av vad exakt menar du att det är så? Det känns som att det är många antaganden på rätt svag grund här.

Hur skulle logiken kunna vara giltig om det inte fanns något kosmos eller om vi fanns? Det är ju just så den kommit till. Allt är ju subjektberoende. Du kommer ju aldrig utanför din egen upplevelse oavsett. Så vad är det som får dig att tro att du kan uttala dig om något externt utanför ditt medvetande?

Har 1 + 1 = 2 evolverat? Har 1 + 1 någonsin varit tre i det förflutna? I så fall varför?

Varför skulle de fundamentala tanke reglerna vara uppenbart sanna i din tanke värld? Du säger att dessa idéer finns med eller utan oss vilket i sin tur betyder att det platonska sinnet det existerar inom finns med eller utan oss, de fundamentala tanke reglerna som du kallar dem har du ju ingen makt över heller vilket betyder att idéen kommer utanifrån dig själv.

Mycket bra fråga!

Logik och matematik förefaller vara upptäckta snarare än uppfunna. Deras struktur verkar finnas överallt, närsomhelst. Matematik och Logik verkar fungera på den övergripande strukturen av kosmos liksom den subatomära. Det är ett utmärkt tecken att de bägge har en universell giltighet.

De fungerar överallt.

Det finns inget sätt att begripa verkligheten om de inte var sanna. De är det mest sanna som existerar.

Nej det är ett utmärkt tecken på att vi människor uppfattar det så, de är ofrånkomligt beroende av vårt medvetande. Du kan inte med någonsomhelst säkerhet säga vad som är oberoende av vårt medvetande, vad det är eller om det ens finns något sådant. Du är ohjälpligt fånge i din mänskliga upplevelse.

Om 1+1 någonsin betytt 3 så har 3 i så fall betytt 2 på den symboliska nivån. Du blandar ihop tecknet "3" med den symboliska betydelsen av "2". Ingen, utom rena schizofrena galningar, har någonsin tänkt att en sten plus en sten är lika med tre stenar. Du måste separera din förståelse av matematik och logik från din tolkning av vad tecknen är för dig. De får sin betydelse ur sitt sammanhang (koherens).

Nu ska jag vara direkt oförskämd mot dig: det här ämnet är kanske för abstrakt för dig.

[edit:] för att vara mer specifik, så får tecknen sin betydelse ur hur de kombineras. Du kan byta ut alla operativa tecken (det vill säga plus minus och så vidare) och alla operander (siffror) mot nya symboler. Du kan göra det ... men tecknen kommer i så fall att få sin nya betydelse ur de övergripande kombinatoriska reglerna. Den övergripande principen är dock fortfarande att "tanke reglerna gäller". Det vill säga reglerna om identitet eller det uteslutna tredje.

Ett konkret exempel är att 2+2=3 måste betyda att "2" är lika med "1" och "3" är lika med "2" eller att "2" verkligen är lika med 2 och att "3" är lika med "4". Symboler måste ha permanens. De operativa tecknen tillsammans med operanderna utför en dans i harmoni.

Det här är inte ditt fel. Det är ett exempel på vårt usla skolsystem.

Här är ytterligare ett exempel att fundera över.

0+1=1

Vad är essensen?

Jag bjuder in alla här i tråden som tror att allt är subjektivt att lämna byggnaden ur fönstret på den 8 våningen.

Jag förstår helt perfekt vad jag pratar om och det är inte siffer symbolerna om du trodde det. Jag tror många här i tråden bara accepterar att matematiken bara är utan någon djupare anledning till varför.

Vidare verkar många här i tråden tro att matematiken är subjektiv på något sätt eller att det är en uttolkning av fysiken som själv är matematisk.

Immateriella koncept så som matematik kan endast finnas inom ett sinne / vetande eftersom om du skriver ner idéen 1 + 1 = 2 på ett papper finns då idéen på pappret?

Nej så klart inte jag kan ju riva upp pappret och förstöra det betyder det att 1 + 1 = 2 har försvunnit? Nej men om man hade gjort samma sak till alla kilogram prototyperna / kilogram vikterna i världen så hade idéen om kilogram varit ett minne blott, dock kan du inte göra samma sak med 1 + 1 = 2 som är en imateriell idée, om det var vår idée så ska vi kunna styra över den vilket är något vi inte kan.