Men det är ju bara djur det gäller. Hur kan man tänka så? Hade ni så taskig uppväxt att ni inte ser djur som något annat än betydelselösa saker. Hur mår ni egentligen, jag bara undrar, när ni anser att liv inte är någonting värt. Era stackare.

Denna känslokyla skrämmer mig.
Jag hoppas ärligt att ni någon gång i livet får den hjälp ni behöver. Tycker synd om era nuvarande/framtida barn som har föräldrar med sådan inställning. Vad säger ni till dem?
Fast antagligen så är ni fortfarande unga...