Den mest välspelade scenen i Scarface?

Två banditer duellerar i filmen Scarface. De försöker göra en drogaffär, men killen vill inte säga var knarket är, och Scarface vill inte säga var pengarna är. "Where? In the car?", säger Scarface's motpart. Jag tycker mimiken, röstläget och kroppsspråket är mycket välspelat. Det känns som man är närvarande vid en riktig drug deal. Sedan spårar det ur med en motorsågsmassaker, men innan dess är det mycket bra skådespeleri. Kolla särskilt in minspelet och kommentarerna från Pacinos cigarill-rökande och sliskiga motpart. Priceless!

https://www.youtube.com/watch?v=439pP_kn76w

Tycker om scenen när han hugger ihjäl Rebenga, eller egentligen scenen med motivet.

But for a green card, i gonna carve him up real nice.

Av den scenen du länkade är min favorit på slutet, när han går runt efter honom på gatan innan avrättningen, det är real gang shit

Ok, kan du länka?

Finns många, många fina scener i Scarface. Den här är en av mina favoriter.., hade inte aningen om "vad" det var som egentligen skedde.., men när man fick förklaringen så..

Grejen är att det framkommer i scenen att "Tony" inte känner till "vett och etikett" vid matbordet. Utan är en "bondtölp"..

Han (liksom sällskapet) blir serverade en liten skål med vatten+citronskal för att snabbt tvätta fingrar/händer mellan olika rätter. Tony äter istället citronskalet.

https://www.youtube.com/watch?v=QBG8SDB1lF8&ab_channel=SpartanProductions

Gillar också att man inte heller gör något väsen av detta "etiketts-brott", utan bara låter det spela ut...

För att inte tala om kulturkrockarna...

https://www.youtube.com/watch?v=JI5QXTtiYE0

Självklart, enjoy

https://getyarn.io/yarn-clip/387103af-f83d-4474-bc5b-e87f39f5753d

Ja gillar scenen där han säger typ
Say hi to my small friends!

Scenen där Tonys bästa vän går omkring o försöker ragga upp brudar vid swimmingpoolen o gör obsceniteter, med sin tunga slickandes mellan fingrarna.
Det ser likadant ut i verkligheten fast istället för 80 talets Miami, så är det random ort i Sverige år post-2011

Finns många bra scener i Scarface.

En kul scen är när Tony och Manny träffar Frank Lopez, istället för att gå direkt till den sliskige mellanhanden och (som det visar sig längre fram) poliskollaboratören Omar, och Elvira säger till Frank att det är oklokt att alltid besöka Babylon Club, för då vet alla eventuella fiender till Frank var de kan finna honom. Frank säger då bara:

"Assassinate me? Who the hell wants to kill me? I have nothing but friends!"

Tony kollar på honom med ett uttryck av total likgiltighet, avsaknad av humor och överlägsenhet, som om han tänker "Hur naiv är han egentligen? Jag skulle kunna döda honom och ta över hans verksamhet utan att blinka om jag ville".

Han säger ju sedan till Manny att Frank är "soft", och man förstår att Frank opererar mer som en legal, eller i alla fall semi-legal businessman i sitt tänkande, han är inte riktigt lämpad för den stenhårda verkligheten som knarkkung eller gangsterboss.

Bra scen faktiskt. Och man får se lite av Tonys mänskliga sida

för mig är det slutscenen
fruktasnvärt välfilmad skottlossning och vissa vinklar är filmade av Steven spielberg då han besökte inspelningen
han vägrade dock bli krediterad för det
han filmade också Skull när han ska klättra uppför repet om jag inte missminner mig
man kunde lägga ner en enorm tid på scenen eftersom Al pacino låg på sjukhus efter en brännskada under 2 veckor.
men slutscenen är bara SÅ jävla hårdkokt!
under hela filmen laddas man upp inför klimaxet som ska hända och Tony är mer rasande än någonsin och allt slutar i en jävla apokalyps
att ha en jävla M16 med granatkastare i en mansion är helt sinnessjukt då de flesta gangsters som max har hagelgevär eller uzis
och på det har vi en extremt dekadent stämning av mörker och avgrund

Scarface ble skrevet av Maurice Coons (under pseudonymet Armitage Trail), en slags entusiast som hadde vært fascinert av gangstere siden han var ung. Som dere sikkert ved er hovedpersonen basert på Al Capone. Coons flyttet til Chicago og begynte å omgås mafioso. Han møtte ikke capone, sier de, men capone fikk høre om filmversjonen og sendte en del folk til Ben Hecht, en av manus forfatterne, i Hollywood. Men så ble han selv arrestert for disse skattegreiene og Frank Nitti ble ny mafiasjef. Al Capone endte på Alcatraz.
Etter at Maurice Coons solgte scarface til en produsent flyttet han til Hollywood. Der ansatte han tjener, og så gikk han på fylla og drakk seg ihjel rett før filmen kom på kino i usa. Han drakk hele tiden. Dette var Cagney versjonen.
På 80 tallet kom da Pacino versjonen.

Samtidig med denne filmen, så var det flere andre gangsterfilmer, og også en kort oppblomstring
av gangster pulp sjangeren. Og de meste kjente innen den var en Anatole Feldman, som skrev om en ganster som het Big Nose Serano, og Margie Harris, en kvinnelig journalist, som ingen ennå vet hvem var. Hun skrev en slags Tarantino-fortellinger. De er stappfull av skyting og vold. Disse hadde en veldig god inntekt som pulp forfattere. Harris forsvant, det ble sagt at hun flyttet til Texas og pensjonerte seg, ingen vet. Men Feldman døde først i 1972.

Men før alle disse pulp folkene så fantes det en karakter som her Boston Blackie som var en populær mafia karakter i magasinene. Han ble skapt av rett før første verdenskrig allerede, av en mann ved navn Jack Boyle, som selv satt i Sing Sing. Han han var ikke en del av gangster pulp oppblomstringen på 30-tallet, men Boston Blackie ble viktig på radio utover 50-tallet.

En del andre lignende fortellinger hadde ble skapt av Mark Hellinger og Damon Runyon, som begge var syndikerte avisskribenter, dvs de skrev noveller innenfor det syndkerte avisenetterverkene til Hearst og andre. Mark Hellingers "The World Moves on" ble gangsterfilmen, The Twentieth Century med Bogart. Damon Runyon skrev en slags svart humoristisk sjanger, fra et slags gatemiljø i New York. Men han skrev på dialekt, den dialekten mange forbinder med mafia i dag gjennom de Niro etc. Men det kryr av mafioso i fortellingene hans, som f eks i "Cemetary Bait". Runyon gjorde noe av det samme for NY som Arthur Morrison gjorde for London gjennom sine beskrivelser av gatemiljø og cockney karakterer.