Varför bryr sig folk så mycket om sina jobb?

Tänker främst på människor som inte driver eget eller har andra möjligheter till att klättra speciellt mycket på löne eller karriärs -stegen. Vad driver folk till att gå in så jäkla hårt för sina jobb till den grad att de blir utbrända eller påverkar deras humör när det är någon annan som i slutändan skor sig på deras slit? Företag som skulle byta ut dem utan att blinka om det behövdes.

Ringde för några timmar sedan upp en kommunal instans för att avboka en tid p.g.a. sjukdom (med över 24h kvar till bokad tid), för andra gången i följd. Telefonisten lät märkbart irriterad över att jag var tvungen boka om en till gång. Och det enda jag kunde tänka på efter samtalet var varför denne telefonist ens bryr sig? Dennes jobb är att sitta och svara i telefon och göra annat basic administrativt jobb, men låter ändå en avbokning påverka dennes humör, ungefär som att det har någon inverkan på hens liv. Varför? Ge mig en ny tid och håll käft liksom.

Har själv haft anställda, och har aldrig inbillat mig eller förväntat mig att någon av dem ska bry sig om att få företaget att glänsa på samma sätt som jag bryr mig. Men en del går verklingen in fört som om det vore deras eget.

Ja asså vissa brinner ju för sin karriär och de som de utbildat sig till.
Sen kanske vissa tvingar sig till att jobba för att få ekonomin att gå ihop.

Jovisst. Men tex. telefonisten jag pratade med idag, som bara är ett exempel utav många. Hens ekonomi eller karriär påverkas inte av att jag bokar om en tid. Även om jag skulle ringt för att boka om den för tionde gången så vad spelar det för roll för denne? Ett annat exempel kan t.ex. va byråkrater som inte kan se det minsta mellan fingrarna gällande petitesser. Folk tar sina jobb på för stort allvar, vid tillfällen då det inte spelar någon roll ändå.

Det blir merjobb för henne då hon måste ringa in någon från väntelistan för att fylla din plats.

Kan ju i vissa fall bero på att jobbet är rätt själsdödande, och då är en försvarsmekanism att gå in för det och uppleva det som viktigt.

Man kan ju undra med vissa som överdriver sin positivism med sitt jobb så att det blir genomskinligt falskt.

Vi hade en team building nyligen och jag hatar sånt där trams, chefen ringde nån vecka senare på vårt 1-1 möte och tog upp vad jag tyckte om team building, jag var brutalt allvarlig och sa att jag aldrig gillat sånt där HR trams, det ger inget värde osv osv...

Det är så patetiskt idag, det är aldrig nån som vågar säga ifrån på arbetsplatserna, svenskar är fan mig dom mest undergivna i världen, dom är så rädda för allt att det ska få konsekvenser......

Jag fattar inte liksom vissa chefer hur dom är funtade....

Viktigt? Vadå? Jobbar för att man ska få inkomst. Det finns annat här i livet. Kanske inte vet vad de ska göra med sig själva?

Fattar inte det heller. Industrigubbar är lojala intill döden och sliter utan rast med hårt fysiskt arbete i 4-5timmar i streck och är aldrig sjuka, för en lön på 25-26tkr som blir förbannad om någon medarbetare latar sig lite.

För att vissa av oss faktiskt gör saker med en heder inte bara för att någon jävla dåre till chef säger att man ska göra det.

Ta en elitsportare t.ex varje gång man går in på sin plan gör man det för att prestera att tvingas lalla runt med resten av er är bara irriterande.
Ta nu det tänket och applicera det på arbetsplatsen, hemmet, gymmet osv osv.

Låter mer som slöseri med energi att gå all in utan anledning på ett jobb som anställd.

Håller helt med. Riktigt trams. Vuxna människor som ska tvingas att bonda med varandra. Man är väl där för att göra ett jobb, varken mer eller mindre.

I Sverige så är det lite av en grej att "man är sitt yrke". Ens yrke är något man integrerar ganska djupt in i sin identitet av någon anledning. Lägg sedan på gammal hederlig protestantisk arbetsetik som givetvis lever kvar där man ska jobba 14 timmar om dagen annars är man moraliskt förtappad. Förutom om man är rik för då är man ju välsignad och undantagen.