Vad man kan fundera över är också det så kallade skaderekvesitet... alltså att den käranden måste kunna visa att den tagit skada av förtalet.
När man för 20e gången driver någon till rättegång för att blivit kallad djurplågare är det väl osannolikt att man lidit någon skada av det.
Det fanns någon gammal bok om förtal jag läste , från 1990-talet eller så. Den skrev att en hemlös eller alkoholist eller liknande stämde för förtal men förlorade eftersom rätten sa att även om påståendet var förtal i sig, så hade den käranden inget förlora eftersom de inte hade någon ära att förlora (typ).
Vet inte om detta inte gäller som försvar längre, men ingen advokat verkar ha använt det i rättegångarna som involverar Åberg.
Jag tror att medierna inte tillräckligt väl förstår vad detta domslut kan innebära. Man ser redan nu hur medier som SVT måste skriva att exempelvis Lamotte blivit dömd för att ha skrivit "något nedsättande" om "någon" på Näthatsgranskaren.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/va...r-grovt-fortal.