Diskussion om Germar Rudolf - Rudolf rapport

Tack för svaret.

Senare:



Ja, vad är ”ämnet”?

Rudolfs fusk med pseudonymer? Och detta fusk är detsamma som ”gräsliga lögner”?

Finns det vissa specialfall där detta fusk är OK?

Tras:


”Åtminstone”?

Kanske Rudolf tyckte att specialfallet gjorde att det fortfarande var OK att fortsätta den gräsliga lögnen?

Tidigare:

Oscar 111 förmodar att Rudolf kan ha tagit på sig ”korset” för andras tankesynder:


Tras invänder:



Rudolf himself påstår att han ville göra livet svårt för vissa andra:


Oscar 111:

Ja, varför underlätta polisens radarspaning efter andra åsiktssyndare, genom att frivilligt anmäla sin egen falskskyltning?



Hur i Jesse namn skulle det gå till??? Borde det inte ha fungerat tvärtom med kompetenssitsen, om han skapar pseudonymer för den han – rätt eller fel - anser sig besitta?

Rudolf himself anger dessutom motsatt skäl:


Och det var säkert smart gjort, om man vill locka de titelsjuka till att ta argumentet/medicinen. Att dessa senare slår sig för pannan (eller kör två fingrar i halsen?) och ojar sig över att de blivit lurade av en falsk doktorstitel när de svalde pillret/poängen, får väl i så fall tillskrivas deras egen godtrogenhet.



Rudolf himself menar att han did it the hard way:




[Från Voltaire till Cyril Burt? (Googla!) ]

Vad kan han då rädda av sin egen trovärdighet genom att följa följande goda råd? (repris från ovan):


Blir källorna mindre påhittade/ bedrägliga/charlatanmässiga bara för att han avslöjar att det är han själv som stödjer dom?

......................



Revisionistiska forskare som hamnar bakom lås och bom verkar behöva försvar.


Vi kanske sluter oss till det är inomvetenskapliga lojaliteter som får en historiker att undra över hur följande plötsligt kommer sig?


Revisionister behöver tydligen försvaras, av lojalitet med vetenskapen.

Och postum ostracism mot Voltaire för hans 178 pseudonymer eller Defoe med hans 198? (och Lucifer vet hur många pseudonymer Diderot eller Holbach eller Sade använde för att undfly eller driva med sin tids "rättssystem", som ville kriminalisera deras antikristna och antijudiska tänkande...) Germar Rudolf har inte i något avseende fuskat - däremot har han haft djärvheten att namnge och kritisera dem som fuskat och ljugit, exempelvis vad gäller Auschwitz.


Oxford eller Sorbonne har alltid rättat sig efter de förhärskande tabun som likriktar tänkande och forskning. Det dröjde exempelvis mycket länge innan radikalt avslöjande, historiskt kritisk kristendomskritik sanktionerades av något universitet. Otaliga människor hade förföljts, fängslats och dödats innan prästerskapets makt bröts, och det var inte de statsfinansierade och kungatrogna universiteten som gjorde de avgörande genombrotten


Nonsens.


Du yrar verkligen, vad har Rudolf ljugit om vad gäller sakfrågorna? Han dribblade med en del pseudonymer för att driva med och vilseleda den perversa, unkna och kriminella tankepolisen som går i sionisternas ledband och inte vill att fakta om andra världskrigets judeförföljelser ska nå fram till människor och att de som tjänat och tjänar på de absurda Mietek Grocherlögnerna ska tvingas krypa till korset och erkänna sina bedrägerier.


Man är inte martyr för att man fängslas för sin forskning, men man är dissident, och det är uppenbarligen ett kvasitotalitärt system som fängslar dissidenter, förbjuder dem att försvara sig vid rättegångarna, förbjuder andra att försvara dem, förbjuder sakkunniga att yttra sig till stöd i sakfrågorna (i Tyskland leder det, som i en Kafkaroman, till åtal mot den historiker eller naturvetenskapsman som förklarar att det inte existerar tillstymmelse till bevis för några homicidala "nazigaskammare", åtal och dom och konfiskerad egendom och förlorat arbete). "Revisioniströrelsen" är dessutom ingen satans ideologiskt styrd pseudokyrka som "stöter ut" någon, den består av mängder av nonkonformistiska individer.
Rudolf har agerat på ett föredömligt sätt i sitt organiserande av VHO och tidskriften The Revisionist, allt tyder på att han är en idealist och patriot.


Jo, tyvärr gör det det. Under många sekel stod lögnen om att juden Jesus, en galileisk vandringspredikant som möjligen inte alls existerat, var "Gud" och "dött för våra synder" i centrum för det europeiska kollektiva medvetandet. Många lever väl fortfarande i den villfarelsen, medan sekulariserade liberaler ersatt den myten med andra, lika bisarra myter, som den om den obegränsade tillväxten, alla människors lika värde eller att den amerikaniserade civilisation som existerar nu skulle utgöra något slags värdemässigt klimax på mänsklighetens kulturella vandring.

Det hela är inte särskilt svårt. Läsaren förleds att tro att texten är skriven av en person med en kompetens som textens författare i själva verket saknar. Textens verkliga författare Rudolf är därför djupt ohederlig mot läsaren, som får intrycket att texten är skriven av en fackman och inte av en amatör. Om Rudolf senare dessutom hänvisar till texten åberopar han sin egen pseudonyms påhittade kompetens, vilket blir dubbelt ohederligt. Det är också ohederligt (mer än bara löjeväckande) när Rudolf driver metoden så långt att han tackar en av sina betitlade pseudonymer i sin rapport för sin "various support and research contributions".

Vad finns det egentligen att bråka om vad gäller Rudolfs akademiska förtroendekapital?


Varför vill han göra anspråk på att besitta kompetens han saknar - vad är det för realistiskt med det? Läsaren förleds att tro att fyra fackmän från olika discipliner har samarbetat och skrivit artikeln när den är skriven av en person som bara behärskar ett av de angivna områdena. "Realistiskt"?



Men nu tillkom skriften i efterhand ”för att driva med rättssystemet”. Det var inte rättssystemet som krävde att Rudolf skulle skriva en artikel under fyra akademiska pseudonymer, det var hans eget påhitt, vad skälet än var.


Ibland nämner han att det är fråga om pseudonymer, ibland inte. I några fall medverkar han i samma publikation både under sitt riktiga namn och med en eller flera pseudonymer. Polisspåret verkar tveksamt här eftersom Germar Rudolfs texter bryter lika mycket mot lagen som pseudonymerna. I något annat fall påstår han att två pseudonymer varit redaktörer till en bok som Rudolf skrivit och publicerat.


Inte om man uppträder med både sitt eget namn och sina pseudonymer i likvärdiga texter. Detta påminner mer om frigående getter. I andra fall kan polisspåret förklarar användandet av en pseudonymer, men inte korsreferenser och titelmyglande.


Jo, det är väl så.


Nej, lagstiftningen gör ohederliga revisionister en tjänst genom att ge dem möjlighet att bli samvetsfångar i stället för att avslöjas rent inomakademiskt. Ohederliga medeltidshistoriker eller arkeologer förblir enbart fuskare. (Och här ska jag kanske lägga till att repressionen är felaktig inte bara eftersom den är kontraproduktiv, utan även för den principiellt är ohållbar i en demokratisk stat som värnar yttrandefrihet).


Jag kan inte svara för Long, men repressionen gör att Rudolf trakasseras för sina åsikter när han i stället borde dissekeras akademiskt. Det förstnämnda ger en helt annan ram åt en skriftlig produktion än det sistnämnda.


Polisen behöver ju bara titta på hans hemsida där flera (alla?) pseudonymer nämns. Han skulle i sådana fall alltså med den logiken redan ha medverkat till att sätta dit sina kolleger. Nej, ingenting hindrar honom från att i skrifter av German Rudolf ange när han citerar en egen pseudonym. Allt annat är att lura läsaren.


Det bedrägliga består i att dels använda sig av pseudonymer med en föregiven kompetens den verklige författaren saknar och dels i att referera till dessa pseudonymer i skrifter i ett eget namn. Skriver han ”X, s. 297. X är en pseudonym för Germar Rudolf” konsekvent så är åtminstone den andra delen av problemet borta.


Ja, men i fallet Rudolf inte i egenskap av seriös forskare utan som medborgare drabbad av orättfärdig lagstiftning.

Tack för ett sakligt svar.

Ja, var ska man börja?

Hur kommer det sig att vi alla (tror att vi?) VET så mycket om Förintelsen, när vi i själva verket saknar den nödvändiga kompetensen att öht uttala oss om nåt så komplicerat som ”det svarta hålet i modern världshistoria och europeisk historia”?


Men staten struntar i omöjligheten, och förser ett par historiker med skattemedel för att berätta ("...om detta må ni berätta...") för svenska folket vad dess val och planering ledde till (och snuvar senare författarna på royalties!).

Kort sagt : det är viktigt att vi vet vad vi valde, men att vi samtidigt förstår att bara de som är betitlade med sakkunnigkompetens kan tolka informationen från det svarta hålet vi skapade med vårt val.

Förintelsen blir som kyrkan en gång i tiden.

Vi förvänta(de)s VETA en massa om Gud och Hans vilja (vid vite!) och vad våra val efter eller mot Hans vilja kunde leda till -- med vetskapen skulle förmedlas av/via behörig personal.



Men hur ren och oförfalskad var egentligen den ombesörjda gudstjänsten?

Och vad hände när de enfaldiga läste Bibeln på egen hand, och inte kunde avhållas från frågor och lärostridigheter som för dem var för höga och kunna gifva anledning till någon villfarelse?

Jfr Internet och Förintelsen!

Förföljda för sitt antijudiska tänkande!?! Du skämtar med mig aprilo! Är det något som har varit massivt "Flashbacks-PK" tills för ganska nyligen sedan (de sista antijudiska lagarna avskaffades i Sverige först 1870) så är det just antijudaism. Om du kan överleva att besöka en kyrka (kom bara ihåg att ta av dig huvudbonaden om du är man) så råder jag dig att hålla ögonen öppna efter antijudisk konst. Inte bara judesuggor, utan även avbildningar av kvinnor med ögonbindel - de symboliserar synagogan.

Läste du artikeln om Oxford eller tittade du bara på alla orden eller satte du kaffet i halsen över att västerlänningar kan lyckas? Jag citerar:

Organisationen, som har starka rötter tillbaka till medeltiden, utgör nämligen en av de viktigaste förklaringarna till varför University of Oxford hittills har lyckats att bevara sin akademiska frihet i både juridisk och ekonomisk bemärkelse. Genom en intern maktdelning har universitetet lyckats att garantera ett inte föraktfullt oberoende från både politik och näringsliv.

Du undviker frågan. Förmodligen för att din desperation är bottenlös. (Och glöm inte bort att jag är marinkårssoldat, civilingenjör, astronom, författare, poet, psykonaut, familjefar och K-1-vinnare - så jag vet vad jag talar om!)

Det spelar ingen roll. En, och endast en pseudonym utan påhängda akademiska titlar hade varit ärligt. Men efterssom ditt hela tänkesätt är nojigt, minst sagt, så finns det ju alltid något annat att skylla på. Stakkas, stakkas lille Judolf så ensammen i väjden han äj...

Skulle Rudolf vara en patriot för att han försöker rentvå ett totalitärt system? Nå, nu är det så att i totalitarianismen så är landsförräderiet inbyggt.

Nej, det gör det inte. När Reefat el-Sayeds lögn om hans doktorsexamen avslöjades så dök Fermentas aktier från 230 till 3 kronor. Men efterssom du uppenbarligen föraktar tillväxt så mycket så är det naturligt att du inte kan/vill förstå det. Eller tycker du att du har gjort en bra affär om du skall köpa en Snickers för 10:- men istället får betala 50:- för den?

Det kanske inte finns utrymme för obegränsad tillväxt. Men som i så ofta annars så kan du inte leverera empiriska bevis för din ståndpunkt. Vad gäller Afrika och stora delar av Asien så har de ställena knappt börjat...

Och att några andra kulturer än den västerländska skulle vara minst lika bra att komma med är det gamla vanliga självhatet som, tyvärr, västerlänningar praktiserar. Läs gärna De flest kulturer är rena skräpet:

Polynesierna på Hawaii hade ett ganska typiskt, handlingsförlamande tabusystem, som bland mycket annat innebar att kvinnor inte fick äta bananer och kokosprodukter samt att män och kvinnor under inga omständigheter fick äta tillsammans. De måste ständigt kånka omkring med den korpulente kungen eftersom hans heliga fötter var så laddade att om de vidrörde marken skulle den bli tabuiserad och omöjlig att beträda för undersåtarna. 1810 revolterade innevånarna mot denna tvångsneurotiska regim stärkta av empiriska observationer som visade att européerna friskt bröt mot samtliga tabun utan att komma till skada. I dag skulle känsliga själar säkert uppfatta denna emancipation som ett avskräckande exempel på kulturell utarmning, försvagad etnisk identitet eller kulturmord.

/Herr Lindholm

Det bli fortfarande ”inte särskilt svårt”, kanske, men mera komplicerat, om personens motiv för pseudonymandet tas med i beräkningen.

Rudolfs egna motiv:


Long :


Dvs. att ge intryck av att en sådan diskussion mellan experter med akademiska titlar var möjlig? Pseudonymerna var egentligen överflödiga?

Men de användes av den enkla anledningen att inga andra än falska "pseudonym-experter" fanns att tillgå för en sådan diskussion?

Long igen:

Andra Holocaust-förnekare världen runt kände inte till att pseudonymer i Förnekelseskrifter var nödvändiga för den personliga säkerheten i Tyskland? De skulle falla i farstun för en myt om att det existerade en tysk vetenskaplig integritet i WWII-forskningen?

Eller hoppades de att icke-förnekare skulle vara okunniga om antirevisionist-lagstiftningen?

Det verkar naivt.


Förmodligen hade Rudolfs artiklar flera läsare bland tyska åsiktspoliser än hans tidskrift har prenumeranter. Och dessa senare läsare/prenumeranter blev säkert upplysta av ledare och artikelingresser i varje nummer om de svårigheter som revisionister hade att bemästra för att få information och publicitet för sina teser.

Läsaren kunde också säkert förväntas ha en viss förståelse för den ohederlighet som omständigheterna krävde, dvs för bevarandet av Rudolfs egen och andra uppgiftlämnares säkerhet.


De tyska akademikernas förtroendekapital är en försutten tillgång, när de finner sig i polisövervakning av sin forskning - det bör åtminstone vara Rudolfs syn på saken. Han är säkert mera rädd om sina uppgiftslämnares förtroendekapital (vilka de nu än är).


Förmodligen (som Oscar 111 och andra antytt) är Rudolf i mångt och mycket (dvs. utanför sitt eget område) en ”proxy”, ställföreträdare, bulvan(?) för andra forskare och uppgiftslämnare, som är rädda om sina namn och goda rykten. Hans läsare (han publicerar sig trots allt inte i Die Zeit eller Der Spiegel, väl?) vet vem han är, och vad de olika delarna av ämnet kräver av kompetens.

Josef Stalin gav ut kompetenta skrifter under ”eget” namn i en mängd ämnen – historia, filosofi, biologi, lingvistik etc – som naturligtvis inte ens stalinister kunde tro var skrivna av honom själv.

Däremot kunde man vara rätt säker på att skrifterna representerade den officiellt fastställda meningen i dessa ämnen ("rättesnaror...eh, "-snören").

Rudolf skaffar sig kanske kompetens på andras områden på samma sätt som J.W. von Goethe gjorde? Via "audienser"?

När…


…så kanske han tackar andra än sig själv, trots allt?

Jag kan meddela att Zyklon B dödar just judar som flugor och dessutom krymper dem till ungefär halva storleken. Så nu vet ni hur det ligger till.

/MVH Godzilla Hårddisksson civ.ing kemi och rasbiologi (Godzilla Hårddisksson heter egentligen något helt annat)

Det var märkligt, för cyanväte tar lång tid på sig att döda insekter och kräver en högre koncentration än vad som dödar varmblodiga varelser. Museer och kyrkor som har problem med insektsangrepp i trä skulle vråla av lycka om man med cyanväte kunde döda insekter som judar och annat löst folk. Öh, nu blev det lite konstigt hära...

MVH
/Herr Lindholm - Marinsoldat, civilingenjör, astronom, familjefar, K-1-mästare, författare, poet, psykonaut och insektssamlare - Liberalismens Ernst Jünger.

Nja, en riktning inom modern historievetenskap talar om historiebruk som ett specifikt undersökningsområde; man kan också tala om olika "historiekulturer". Vad gäller förintelseforskning kan vi ju ta den svenska boken "Echoes of the Holocaust. Historical Cultures in Contemporary Europe" (Lund 2003) som ett exempel. Hur historia faktiskt brukas av människor i ett samhälle och hur olika historiebilder - och bruk stöts mot varandra är ett hett objekt för modern historieforskning. Historia (eller åtminstone delar av disciplinen) kryper vad jag förstår allt närmare samhällsforskning, vilket jag upplever som hälsosamt. Märk väl, till samhällsforskning, inte till vårdslöst transplanterad postmodern litteraturteori.

Sedan tror jag väl inte att jag ska behöva svara för den svenska statens samtidskontextuellt präglade informationsinsatser..."Levande historia" måste förstås som ett projekt inom ramen för sin samtid (och det är också det perspektivet som ges i ovan nämnda volym). Men jag är inte särskilt insatt i den diskussionen...

Men visst är det generellt så att akademisk kunskap har hög social status och ofta används av deltagare på de andra fälten (media, politik) för att legitimera politiska program, och visst smäller akademisk kunskap högst även vad gäller förintelsens olika aspekter. Det betyder dock inte att annan kunskap är värdelös eller att informationsutbytet ska ske "top-down" mellan historiker och en förment obildad allmänhet. Det betyder inte heller att Rudolfs försök att exploatera titlar och därmed sakkunnighetskompetens han inte besitter kommer i någon annan dager. Det går inte att rättfärdiga Rudolf med att även icke-profesionell kunskap räknas - det är inte det diskussionen om hans brist på hederlighet gäller.

Ren spekulation. Det finns ingenting som pekar på att pseudonymer han listar själv på sin egen hemsida i själva verket inte är sådana.

Nu har vi pekat på mycket som talar för att det skulle kunna vara så att han är "språkrör" för andra. Vad är det som gör att du tror att det inte är så, mer än det att han då inte skulle framstå en knasig fuskare. Får du intrycket att han är en knasig fuskare då du läser vad han skriver? Eller vad grundar du din ståndpunkt på?

Ingen har presenterats förutom spekulationer. Varför jag tycker som jag gör har jag förklarat i ett stort antal inlägg i tråden.