Kultur eller människan - hur många är det som genuint bryr sig?

Jag skulle behöva perspektiv på det här.

Jag har börjat lyssna på alla som jag pratat med, vad dom verkligen har att säga. Jag bryr mig genuint om människor för det är dom som leder min kompass och jag klarar inte utvecklas själv. Så jag älskar andra.
Så nu till min sak - dom flesta personer jag träffar uttrycker oftast negativitet, pratar illa om andra, pratar om alla luftslott som om det är bekymmer och skyller på allt.
Dom flesta jag träffar verkar skrika efter att någon lyssnar och bryr sig. Dom sliter i mig åt alla håll för lite förståelse. Lite äkthet. Jag försöker komma till roten för att må bra och jag tar alla samtal dit. Dom blir äkta och riktig när vi pratar och då tror oftast dom att det är bara vi som kommer dit " Dom andra är dum". Men jag kommer dit med varenda en som vill.
Alla lever i en gemensam sorgsen tystnad och det gör mig väldigt tung. Dom återgår sen till att spela det sociala spelet som vanligt. Är det jag som är autistisk och absolut inte fattar det alla "normala" gör. Eller är det en masspsykos som ingen förstår men alla gör ändå?
Det känns som jag gör något bra när jag lyssnar och bryr mig för det behövs verkligen men det tynger mitt hjärta otroligt..

Kan någon ge en tes på hur många finns det som verkligen lyssnar på en annan människa oavsett om det är familj eller en främling om dom uttrycker behov av det?. Eller är dom "guldkorn"?.

Första gången jag skriver ett inlägg så ursäkta om jag är överallt i frågan. Be mig gärna förtydliga ifall ni inte förstår..
Tack
M

Vi som engagerat lyssnar är nog tyvärr "guldkorn".

De flesta relaterar till sig själva och börjar genast kommentera utifrån sina egna angelägenheter utan att lyssna in motparten.

Tror du verkligen det?. Kan det inte vara att man drar åt sig vissa mer eller andra aspekter som spelar in. Vill gärna inte tro att vi är så få.

I vardagen försöker jag undvika folk av just den anledningen!
Folk lever i sina egna bubblor och har som oftast inget vettigt att säga, som tillför mitt liv något meningsfullt.
Som regel så pratar folk om roliga saker, mat nöjen film träning fotboll eller vad dom ska göra eller har gjort och jobb mm osv.
Mycket sällan man stöter på någon i vardagen som som lever i verkligheten och som har åsikter om den samma.
Därför bryr jag mig måttligt om andra som inte har någon verklighetsuppfattning.

Orkar inte lyssna på meningslöst dravel,
Somliga pratar bara för pratandes skull.

Ja det är för jäkla trist att så många som nästan hela Sverige är just så. Antingen för att de verkligen är så eller för att de väljer att vara så av olika men kanske ibland lika och samma anledningar.

Det är inte konstigt att somliga har tröttnat. Det handlar även om odds när man initierar en kontakt.
Vad är det för fel på folk? Har man haft att göra med gastar i hela ens liv utan att ha förstått det...

Men får erkänna att man har tillhört den delen av befolkningen en gång i tiden,
Sen genomgick man upplysningen och blev klok på att vi lever i en falsk och rutten värld,

Där livet går ut på att göra vad man kan för sin egen skull och motarbeta sina medmänniskor så gott man kan.

Det erkänner även jag för mig själv och en bild av någon som inte är jag framträder. Jag vet exakt varför den personen var glad men denna nu, samma människa, inte är det.

Svaret var inbillning. Det är med denna blick jag tittar på världen runtomkring mig som alldeles uppenbart befinner sig exakt där jag var som säg 20-åring men människorna är vuxna men likväl som "tjugoåringen jag". Människor utvecklats inte. De står stilla utan att veta om det.

Det finns två kön. Som ying och yang, ljus och mörker, positivitet och negativitet.

Man säger att gay brukade betyda "joyful", "carefree"

Sanningen är att det fortfarande betyder samma sak. Det är så du ser dem.

Jag ser världen som en magisk plats. Det som gör det tyngre att andra människor oftast inte ser det. Tänker att det har något med värderingar med att göra och kunna lista ut stigen. Jag vill som sagt gärna inte tro att vi är så få

Beror på, hur mycket jag bryr mig om personen i fråga, vad det handlar om, om jag tycker personen är förtjänt det eller inte.

Tror inte på någon gemensam sorg eller tystnad. Det handlar mer om att förstå och kunna nysta ut källorna eller dom svåraste knutorna. På ett ungefär. Fast antagligen är det kört ändå. Men enstaka gånger och baserat på det jag skrev i första meningen, kan det kännas ok att bry sig lite.

Det är ett skumt uttryck också, att "genuint" bry sig. Vet man ingenting och bara gör antaganden, så är det inte genuint alls. Det minst genuina är att göra chansningar och sedan bete sig som ett barn och tro att en ursäkt och lov om bättring duger. Samhället, och världen, är inte lekskolan med ett gemensamt fundament, eller ett sådant att pådyvla.

Hej RiverFairy, roshhashanah här

Jag är också relativt ny här på flashback och jag skulle kunna säga att jag är en emeritus professor i ämnet du talar om ( om jag inte har misstolkat trådstarten).

Jag har djupa psykologiska problem (något som jag pratar tydligare om här (FB) Djupa psykologiska problem, Kristen psykolog?).

Jag som har tics, fobier och beteenden kan säga dig rakt som det är då jag lever igenom det varje dag:

INGEN OCH DÅ MENAR JAG INGEN BRYR SIG I SLUTÄNDAN, INTE ENS JAG om jag ska vara blodigt ärlig om vad mitt hjärta / reptilhjärna säger).

Folk ser ut att lyssna till en början men som nybörjare märker man inte att det bara är en falsk glättig mask.

ALLA OCH DÅ MENAR JAG VARENDA KOTTE TRÖTTNAR I SLUTÄNDAN

När man som jag har grova tics så får man se hur rutten folk är i hjärtat då alla som skulle se mig med tics skulle instinktivt / reflexsivt vilja håna mig / omyndigförklara mig i sitt huvud och om jag på något sätt skulle vara i beroende ställning till dem så skulle deras inre godhets / kontroll runk besannas.

Dock har jag lärt mig att den ende som på riktigt älskar en / lyssnar på en så som man drömmer om / är desperat efter är

JHVE - YESHUA - Addonai (HERREN)

I sitt ord klarlägger han bland annat hur fula och nakna vi människor och vårt inre är exempel på detta är:


Detta är saker som jag upplevt ingen vill höra men ändå innerst inne vet är sant.

Detta är inte ett snyft inlägg bara erfarenheter utifrån mitt eget liv.