Vad händer när man blir inlagd på psyk?

tack, jag tyckte det lät konstigt.
Jag har själv även sett personer som precis nästan dött av självmordsförsök, mer eller mindre köras ut direkt från iva till ingenting.

Ja det är inte ovanligt tyvärr. Väldigt beklämmande då jag är en stark förespråkare för bättre psykvård. Och även psykisk långvård, fast med vår "moderna" vetenskap och kunskap om psykiatri och neuropsykiatri.

Att politiker skiter i detta kommer enbart att skapa kaos i samhället, psykotiska och våldsamma individer som löper amok på stan och knivhugger poliser och barn. Paranoida psykfall som skrämmer allmänheten, viftar med vapen och skapar oro. Det är inte värdigt ett modernt samhälle imo.

Psykvården är bra när man väl är där, men som du säger så blir majoriteten avvisade och ansvaret för t ex schizofrena 20-30-åringar läggs på föräldrar och släktingar. Fruktansvärt bedrövligt.

Hur det går till när du blir inlagd på psyk år 2025 i Göteborg?

Tog steget och bad om hjälp. Hade fått i mig ett par kartor blå för mycket, en del metoprolol och diverse substanser och rätt trött på livet. Minst sagt.
Var väl lite lätt ”stökig” när jag kom dit, minns inte så mycket men var väl våldsam, dunkade mitt huvud rätt hårt i väggen några gånger sådär. Ett äckligt pundar svin helt enkelt så blev bältad och inlagd på avdelning 367 med diagnosen ”allvarligt psykiatrisk störning” med krav på ”oundgängligt behov av psykvård dygnet runt” och ett LPT.
Fick tvångs injektioner med Haldol, Temesta och
Zopiklon vid två tillfällen.
Sover två dygn i sträck på mottagningen, utan dropp eller blir väckt för intag av någon form av vätska.
Vaknar sent på kvällen och inlagd på isol-rummet. Med fet AT. Frågar personalen om hjälp men måste vänta på att dagspersonalen börjar sitt skift. Ingen vet nåt. Duscha? Ingen vet nåt.
Går runt en hel natt på avdelningen bland riktigt trasiga själar och har man inte ptsd innan lär du få det efter ett par timmar i miljön man vistas i.
Personalen verkar ha en uppgift, att tända de intagnas ciggaretter eftersom man inte får ha en tändare på sig som intagen.

Morgonpersonalen kommer och bara det är som att befinna sig i tomteverkstan man ser på TV när de visar Kalle Anka på julafton. Ingen har koll. Där visar det sig att de som varit duktiga eller slickat rätt persons r*v får medicin. Kanske en chockladbit, rena kläder. Nya strumpor.
Jag får ingenting. Inte ens toapapper.
Bara blivit ”tvångs sövd” med diverse preparat vid ankomst. Bensotorsk sen tio år tillbaka och ätit blodtryckssänkande senaste 5 åren. Men inget till mig.

Personalen springer runt som små hattifnattisar och enligt dom underbemannade.
Står trevliga skyltar där det utlovas friskluft på gården vid några få tillfällen per dag.
Går inte. Underbemannade.

Sen från ingenstans kommer två manliga läkare, första kontakten sen jag kom med några som varken såg ner på mig eller pratade till mig som att jag hade downs syndrom.
Tog in mig på mitt rum (isoleringsrummet) där dom berättar att de kommer ta bort min LPT, gav mig sen en remiss till öppenvården och jag var fri att gå. Om jag ville.
Och allt detta under loppet av 4 dagar. Var jag inte längre en fara för mig själv och allmänheten? Eller kan det ha att göra med att jag är en svensk kvinna, 38 år med en lägenhet och någonstans att ta vägen när skattepengar slösas på vi som valde fel väg och beslut i livet?

Kontentan: Jag svalde min stolthet, bad om hjälp. Inte första försökte och hade inte för avsikt att inte vakna mer den dagen när jag tog de substanserna jag gjorde men någonting tog mig till pyskakuten mitt i allt kaos. Kanske med hopp om att bli drogfri eller få med sig verktyg hur man ska hantera situationer där valet mellan vara nykter eller trolla med sinnet dyker upp, kanske med ett hopp om ett, bara ett samtal med psykolog eller kurator eller en präst. Klappa ett djur, baka en baka. Men liksom hopp om NÅGONTING.
Istället sitter jag exakt där jag satt för en vecka sen, med ännu mer trauman, ännu mer abstinens av diverse substanser och utan mina Fila-tofflor som oturligt nog ”bara försvann” vid inskrivning tillsammans med de kontanter jag hade i min väska. Kanske fick skorna och pengarna vingar och flög till varmare breddgrader vad vet jag?

Det jag dock vet är att om jag någonsin trott att alla människor ska anses lika mycket värda och behandlas samma vård oavsett vem du är så har avd 367 lärt mig att där hade jag fel.
Och be aldrig om hjälp från någonting som finansieras av skatt och skattebetalare(kors i taket även en pundare som jag pyntar in slantar till statskassan varje månad) utan föds du med rätta kort på din hand och har en familj som bryr sig, be dom om hjälp. Eller skaffa riktiga vänner som verkligen bryr sig och visar sig stunder som dessa. Annars är du f*cked.
Sanningen svider, välkommen till livet

bumpar tråden. Vad händer efter att man blivit inlagd? kontaktas närstående? vill inte oroa familjen. Mår bara så otroligt dåligt. Får man ha tillgång till dator, om jag tar med en? Har viktiga saker jag behöver jobba på. Hur funkar det? Kommer jag att behöva dyka upp på tusen läkarsamtal och psykologsamtal efter inläggningen? Vad händer under tiden man blivit inlagd? och vad krävs för en inläggning? Har försökt kontakta min egna psykatrimottagning i flera månader, till och med kontaktat vårdcentral. inte fått någon som helst hjälp.