Jämställdhet leder till högre barnafödandet?

En text från Di.se, har ej medlemskap där men intressant rubrik med en kortare text:

"Sydkorea har lägst födelsetal i världen. Befolkningen väntas de kommande 50 åren krympa från 52 miljoner till 36 miljoner och ingen förändring är i sikte.

Jämställdheten i Sydkorea har inte utvecklats i samma takt som ekonomin och sydkoreanska kvinnor sätter sin frihet före barnafödande"

Borde då inte barnafödandet i Sverige vara bland världens högsta?

Sverige är en av världens mest jämställda land. Men hade det inte varit för massinvandringen så hade även Sveriges befolkning minskat, rejält vill jag påstå.

Är jämställdhet verkligen den egentliga anledningen?

Lite osäker på vad som avses med bristande jämställdhet i Sydkorea?

Rent generellt är trenden väldigt tydlig; högre jämställdhet korrelerar definitivt med lägre barnafödande.

Jag skulle vilja justera ditt uttalande, som ju i sak är rätt.

Om man med "jämställdhet" menar statliga regleringar så leder det definitivt till lägre barnafödande.
Men då skall man ha i åtanke att de statliga regleringarnas syfte är inte att öka människors lycka utan att öka skatteintäkterna.
Om man, som till exempel i Sverige, avskaffar "sambeskattningen" och därmed tvingar ut båda föräldrarna i arbetslivet, samtidigt som man uppmuntrar till konsumtion baserat på lån (som skall betalas med framtida arbetsinkomster) så blir det svårt att få ihop arbetsliv och ekonomi med flera barn.
Det finns ingen större livskvalitet i att stiga upp i svinottan, mata ungen och dra iväg med den till dagis, varefter man gör sina 8 timmar, skyndar tillbaka till dagis för att hämta ungen, sätta den framför iPad medan man lagar mat o se'n (efter mer skärmtid) lägger ugen. Nästa dag upprepas proceduren.

I det läget kommer det finnas massor av folk som helt enkelt väljer bort barn. Och inget fel i det. Så är det idag och så kommer det nog vara i framtiden. Det kanske är mycket roligare att satsa på karriären. Något kort förhållande med efterföljande skillsmässa, och så kör man ett varv till i dejting-karusellen.
Det är också ett liv.

Det är mycket kärvare för dem som vill ha flera barn och som finner glädje i att se dem växa upp. Ekomin blir kärv om man skall leva på en lön eller om man måste dryga ut med ett deltidsjobb.
Det kanske går om man flyttar ut på landet och/eller är egenföretagare. Men för de flesta är det ganska snålt om en stannar hemma och uppfostra sina barn. Så som man alltid gjort tidigare.
Så det är klart att färre väljer den vägen.

Om man pratar om riktig "jämställdhet" och riktig "valfrihet" så borde det alternativet också vara möjligt. Men reglerna är riggade mot det.

Visst vore det bättre om de som vill får vara barnlösa och ligga runt och de som vill får bilda familj och ta hand om sina många barn. Men om det ena alternativet premieras så hårt så väljer många, de flesta, den varianten. Och vi har låga födelsetal som resultat.

Hur ser jämställdheten ut i länder som Somalia? Måste vara helt jämställt med tanke på hur många ungar de skiter ur sig.

Det är väl rätt logiskt. Ju fler möjligheter en kvinna har till att nå högre positioner, desto mer värderar hon sin frihet, särskilt när denna utveckling ständigt glorifieras i (sociala) medier.

Detta för förstås att den biologiska klockan tickar på, allt färre kvinnor hittar en man i rätt tid att skaffa barn i en familjekonstellation, och därmed upphör själva garantin att skaffa barn, omständigheterna kring det blir så stora att många avstår till slut.

Det står ju i ditt stycke att kvinnorna i Korea värnar sin frihet allt mer, det är ju en västerländsk trend, som antagligen kommer leda till samma typ av jämställdhetsiver vi har i Väst. Men egentligen är det ju ett mindset som skapats, oavsett hur arbetsmarknad och diskriminering ser ut där.

Ett stort problem som Sydkorea har är att det är väldigt svårt att kombinera graviditet och småbarn med jobb, samtidigt som hyror och andra kostnader i dom större städerna är så pass höga att generellt så måste båda jobba.

Att barnafödandet minskar när ekonomin växer verkar närmast vara en naturlag. Eller om det är tvärtom, för att få ekonomin att växa så krävs färre barn. Förmodligen ett växelspel. Men om man jämför likvärdiga länder och en viss tid så verkar det som om större jämställdhet ökar antalet barn. Sedan går det ju kombinera på många olika sätt. Och vi kan heller inte bortse från kultur. I ett rikt och ojämställdhet land kan fortfarande födas många barn om kvinnor förväntas vara hemma och föda barn.

Exakt, kopplingen ligger i hög utbildning och levnadsstandard = lågt barnafödande.