Er väg in i genren Black Metal?

Halloj,

som titeln frågar, vad var er väg in i genren? Jag kan tänka mig att det finns en hel del gamla flashbackare som var med under de tidiga vågorna under 80/90 talet. Dela gärna med er

För min del var det en period för något år sedan som var riktigt pissig där jag kom in i doom metallen först. Det kanske är lite fånigt, men började lyssna på tung musik för att hitta något att relatera till. Candlemass blev favoritbandet, men fastnade även så småningom för Sorcerer, Solitude Aeternus, Avatarium, Warning m. fl.. Förra året rekommenderade istället en vän som var med under den tidiga vågen av black metal Bathory och Watain, o på den vägen är det, där Watain nu är ett av mina absoluta favoritband.

Det är ju kanske en lite knivig genre så det känns som att de flesta har en ganska intressant egen historia in i den, låt höra!

Min första black metalupplevelse var Bathory. Älskade de fyra första skivorna, för de särskilde sig mot death metal på ett uppfriskande sätt. De kom perfekt i snittet mellan typ Sodom, Celtic Frost och tidig death metal.

Jag höll på mycket med tapetrading i slutet av 80- och början av 90-talen, och som ett trollslag var varenda fanzine smockfullt med Mayhem och alla deras sidokaraktärer (Burzum, Thorns o s v). Den enda referens att lyssna på var "Deathcrush" vilket i mitt tycke var ett steg bakåt i min egen musikaliska utveckling. Den där jävla "Dom De Mysteriis Sathanas" kom ju aldrig, och Burzums första var rejält kackig tyckte jag.

1996 hade jag vänt allt ryggen, lyssnade mest på mainstream musik och gamla demos. Hittade första Cradle of Filth samt Mayhems "Live in Leipzig" begagnade och köpte. Tyckte CoF var rätt uppfriskande.

Ju mer de moderna studioskivorna förstörde death metal (allt lät tamigfan likadant, förutom möjligtvis Hate Eternal), började jag uppskatta punkfaktorn i black metal. Samt det politiskt inkorrekta som ännu inte blivit kontroversiellt.

Idag tycker jag Burzums "Filosofem", "Belus" och "Fallen" är det bästa black metal har att erbjuda. Jag har omvärderat många skivor, Darkthrones första BM-skivor och tidiga Emperor (senare är skit). Marduk och Funeral Mist är fantastiska.

Däremot har jag väldigt svårt för band som brister i autencitet. Dark Funeral verkar vara Lord Ahrimans merchbutik mer än ett band, Watain-Erik verkar mest vilja gå på kändisgalor och bli den kändisdvärg IT aldrig fick bli (RIP). Ironiskt nog gillar jag nog sista Dissectionskivan mer än de tidiga, vilken låter som samtliga Watainskivor de sista 10 åren.

Insteget till Black Metal blev för mig tidiga Celtic Frost och Bathory. De kallade väl inte sig själva för Black Metal på den tiden men blev viktiga inspirationskällor för kommande BM-band.

Det är en intressant fråga!

Skulle vilja påstå att sydamerika också är rätt hyfsade på metal.
Men Afrikanska band är nog mer sällsynt. Däremot är nog alla välkomna på dagens metalscen (kanske t o m på black metalscenen).

Vet inte om det är så många svarta som ens lirar blues och jazz längre. Har dålig koll på det. Det var nog egentligen en rätt kort era.

Overthrust är väl rätt kända. Habil death metal, inget speciellt kanske, men det som är coolt med afrikansk metal över lag är att kulturen är så oerhört dedikerad på ett sätt jag känner igen från när jag var ung.
https://youtu.be/kPc5d1z-ZxI?feature=shared

Jag gick den rätta vägen, Venom, Mercyful Fate och sedan Bathory.

Sydamerika och Asien var tidiga inom satanisk thrash och protoblack metal. Rent generellt så är ju metal ett arbetarklassfenomen från början som kämpar mot ett slags (för)tryck ovanfrån.

Du jobbar i fabriken, så på fredag behöver du dricka bira och rensa skallen. I Malaysia och liknande länder har metal varit ett uppror mot religiösa normer. Idag är Indonesien enorma på primitivare metal.

Rent psykologiskt skulle jag säga att många människor som lever under en slags (för)tryck som hittat instrument att behärska, dels hänger sig åt instrumentet för det är något de kan kontrollera i en värld av kaos, och metal är en genre som är både rätt avancerad och känslomässigt aggressiv.

On topic:
Jag gick från heavy metal via death metal till black metal. Inkörsporten var naturligt nog norsk black metal fram till cirka 1996, under en tid då man kunde köpa en norsk bm-skiva på måfå och allt var bra.

Mayhem - De mysteriis dom Sathanas
Darkthrone - Transilvanian Hunger
Burzum - Det som engang var
Immortal - Pure holocaust
Emperor - In the nightside eclipse
Enslaved - Frost

var nog inkörsport tillsammans med Bathorys Blood fire death.

Skämt om att black metal har med hudfärg att göra var för övrigt uttjatade och tråkiga redan då på 90-talet.

Jag läste om Venom i OKEJ kanske 84-85, men tyckte att musiken var förskräcklig (det lilla jag hörde). Det som däremot knockade mig fullständigt var Bathorys "The Return", som jag lånade av en polare när den var ganska nyutkommen. Många polare lyssnade på thrash då, som jag tyckte var ganska fjantig, men Bathory var ju THE SHIT tyckte jag. Jag fastnade aldrig för Celtic Frost, Sodom eller Possesssed som alla alla verkar ha lyssnat på. Jag gillade dödsmetallen som kom i slutet av åttiotalet, men nästa gång jag verkligen kom i kontakt med BM igen var med Burzums debut, och sedan med Mayhem, Darkthrone och Immortal. De banden blev tröttsamma ganska fort, men det kom några helgjutna album där i början. Det blev någon sorts showbiz-metal av alltihop ganska snart, men jag gillar amerikanska band som Leviathan och Black Funeral. Det har kommit mycket bra från tyskland och mellaneuropa också. Ofta nazi-grejer, men det är skit sak samma. Black Metal ska få nackhåren att stå, och då får banden liksom ta till det som krävs.

Old shool! Det var min också min väg in på den mörka sidan. Venoms tre första plattor, Mercyfuls två första. Bathory och sedan Celtic Frost´s två första.

90talet så kom Burzum och Dissection. Dissection Storm of the Light's Bane är för mig det mest fulländade Black Metal albumen någonsin. https://www.youtube.com/watch?v=uutnkdmBr9s

Började med dödsmetall i början på 90 talet och senare utforskade blackmetal men fann det ointressant och dessutom fånigt med vuxna karlar sminkade som en panda

I dagsläget så blir det en hel del deathcore främst Lorna Shore och Slaughter to Prevail

Nice! Jag kom nog helt fel väg egentligen då jag hörde Venom första gången för bara någon vecka sedan när deras spelning på Wacken 2022 rekommenderades för mig på yt (https://www.youtube.com/watch?v=1ILgLYreiLA&t=511s). De verkar fortfarande hålla upp helt ok, om än såklart de tidiga plattorna var något bättre.

Mercyful fate har jag inte lyssnat så mkt på, ska definitivt kolla upp dem mer!