Fenomenet med folk som är politiskt inkorrekta för sakens skull

Du skriver ju helt enkelt att det är mer rimligt att bara åka med än att framhålla en egen avvikande uppfattning.

Sen finns det förstås en mångtusenårig social lek där man ges olika ståndpunkter att argumentera från för att glänsa med sin argumentationsteknik. I sig enligt min smak en av få givande lekar för vuxna människor. Är det den leken du syftar på?

Finns väl "arketyper" åt båda hållen:

1. Folk som inte klarar av att tänka själv och sväljer allt som är "mainstream". Kan bero på ett stort behov av att "passa in" + allmän tillit för auktoriteter.

2. Det motsatta exemplet är väl det du beskriver. Någon som har ett överdrivet behov av att "sticka ut". Finns nog ett stort överlapp med personer som tycker det är kul att provocera och debattera i allmänhet.

Som tonåring var jag garanterat mer i kategori 2. Det växer man förhoppningsvis ifrån med tiden.

Men jag tycker fortfarande det är nyttigt att kunna provocera lite och våga gå emot strömmen ibland. Det blir dock tröttsamt med folk som alltid är "politiskt inkorrekta" oavsett vad det gäller och vise versa.

Väldigt bra svar! Det tackar jag för.

Kan egentligen inte säga annat än att jag håller med dig till 100%. Problemet grundas nog dock i att dessa båda grupper har problem att just tänka själva. Ena gruppen låter allt som är politiskt korrekt styra vad de tycker. Andra gruppen låter allt som är politiskt inkorrekt styra vad de tycker. I bägge fallen rör det sig i grunden i ett behov av att känna sig viktig. Det är iallafall vad jag tror.

Jag skrev ordagrant i min TS och i inlägget du citerar att det är fullt rimligt att vara skeptisk, men att det blir problematiskt om skepticismen övergår i rena sekterismen där man är emot exakt allt det etablerade samhället tycker av ren princip.

Ett tecken på lågintelligens är att sakna nyanser och se saker i svart och vitt. Min fråga till dig är: Är du lågintelligent? Om inte, ser du då inga nyanser i det jag skriver?

Det handlar varken om att vara PK eller icke-PK. Det handlar om att undersöka sanningen.
Och av någon anledning propagerar staten och därefter pressen alltid lögnen.

Så en bra tumregel är att om en politiker eller journalist hävdar något, så kan man med all säkerhet utgå från att det förhåller sig tvärtom.

Exempelvis, när överheten meddelar att mångkulturen är lönsam, så vet vi att det är en förlustaffär.

Precis. Och när en journalist påstår att invandrare skjuter och spränger portar, då vet vi att det är något skumt.
Jag är med dig.

Jag känner till en jävla massa typer som är politiskt inkorrekta, men detta verkar inte bero på faktiska övertygelser utan det beror istället på principen att man bara måste vara politiskt inkorrekt! Om det är politiskt korrekt att vara tolerant mot homosexuella måste man tvångsmässigt vara emot dem. Om samhället ställer sig bakom Ukraina måste dessa vara för Ryssland. Om majoriteten väljer att vaccinera sig mot Covid-19 väljer dessa att bli anti allt som har med vaccin att göra (och nej, vi ska inte diskutera dessa ämnen i tråden)

Jag förstår mycket väl att tanken bakom detta är att vara skeptisk till det man hör, och det kan jag väl ändå tycka är en bra poäng. Men problemet är att om man själv per automatik går emot exakt alla etablerade åsikter i samhället bara av ren princip så blir man ju själv lika oskeptisk och blind i vad man tror på!

Kan någon förklara varför folk gör detta livsval?

PS: Jag är väl medveten om att det finns folk på andra sidan också som är politiskt korrekta för sakens skull, men det fenomenet är mer rimligt eftersom politisk korrekthet ändå är med ambitionen att smälta in, medan folk som lever efter ovanstående princip ändå vill vara rebeller!

Hur ofta i etablerad media skriver journalister om skjutningar och sprängningar samtidigt som man påstår att det är pga invandringen?

Du förefaller ha väldigt stor tilltro till din egen förmåga vilket är en god egenskap, men som man bör hålla under uppsikt för sin egen skull.

Med tanke på hur mycket dumheter vårt politiska system producerat under senare år så är det faktiskt det etablerade samhällets egenskapade bekymmer, att man skapat grogrund för att människor hyser den djupaste skepsis mot sådant som produceras av statsapparaten. Att vi hamnat där vi är kommer sig till största del av att vårt samhälle under lång tid sjukligt lidit av behov av konsensus, alltså att minsta skepsis mötts av illasinnade blickar. Visst, det finns behov av en grundläggande premiss som golv för ett samhälle, men sjukligt är det då kritik ses som något som skall förhindras.

Jag känner till en jävla massa typer som är politiskt inkorrekta, men detta verkar inte bero på faktiska övertygelser utan det beror istället på principen att man bara måste vara politiskt inkorrekt! Om det är politiskt korrekt att vara tolerant mot homosexuella måste man tvångsmässigt vara emot dem. Om samhället ställer sig bakom Ukraina måste dessa vara för Ryssland. Om majoriteten väljer att vaccinera sig mot Covid-19 väljer dessa att bli anti allt som har med vaccin att göra (och nej, vi ska inte diskutera dessa ämnen i tråden)

Jag förstår mycket väl att tanken bakom detta är att vara skeptisk till det man hör, och det kan jag väl ändå tycka är en bra poäng. Men problemet är att om man själv per automatik går emot exakt alla etablerade åsikter i samhället bara av ren princip så blir man ju själv lika oskeptisk och blind i vad man tror på!

Kan någon förklara varför folk gör detta livsval?

PS: Jag är väl medveten om att det finns folk på andra sidan också som är politiskt korrekta för sakens skull, men det fenomenet är mer rimligt eftersom politisk korrekthet ändå är med ambitionen att smälta in, medan folk som lever efter ovanstående princip ändå vill vara rebeller!