Jag är vit och har nog aldrig upplevt någon rasism riktad mot mig. Tvärtom det har varit fördelaktigt i många situationer, särskilt utomlands. Jag blir bättre behandlad och bemött än många andra minoriteter och majoriteter.
Äkta rasism är att hysa agg utifrån andra personers ras, har mestadels sett det via KKK och möjligen via några besökare på lokala drängstugan (ölhaket). Dessa verkar bli arga om en svart kommer dit och säger öppet "jag är rasist" samtidigt som de tittar på den svarta med arga ögon.
Personligen har jag blivit beskylld en gång för att vara rasist "är du rasist?". Jag hade sagt något helt obetydligt om min semesterresa som jag uppskattade utomlands i ett land där det inte finns många vita. Jag hade också gjort en jämförelse med andra delar av världen i samma argumentation. Så här: Det är bättre i Costa Rica än i Kamerun. Är du rasist eller? Fick jag tillbaka.
I vardagen befinner jag mig i Sverige och jag är ljus, så jag märker inte av så mycket rasism. Däremot kan jag bli kallad rasist av invandrarelever om det uppstår bråk för att jag måste säga till dem. Det borde klassas som ärekränkning och vara straffbart.
Däremot är min svägerska etnisk koreanska och hon märker av det oftare, trodde faktiskt inte att de skulle vara särskilt drabbade, men det händer då och då att hon blir utsatt för rasism.
Inget av det här existerar för den som väljer att inte ta åt sig.
Att ta åt sig som en svamp är något många blivit inlärd till att göra. Ärekränkt.
Jag har aldrig förstått varför folk väljer att ta åt sig. Den enda anledningen till varför människor väljer att ta åt sig är för att dom har samma tankar i sitt huvud. Dvs det är samma skrot och korn sett till tankeprocessen.
Vill man ha en gräddfil för sitt utseende? Nej tack. Det är att leva i en lögn.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
