Gastric bypass - vad hände sedan?

Då jag bor i en by där kvinnor är arbetslösa och klär sig i mjukisdress sker följaktligen en del GP-operationer. I början går de ner som fan, vid offentliga tillställningar sitter de med sina minimala portioner och berättar om sitt nya och fantastiska liv.

Vi snabbspolar några år. Portionerna är nu av normalstorlek och rondören har kommit åter.

Detta verkar vara ett sätt att genom stympning jojobanta i slowmotion. Har jag fel? Någon som har egen erfarenhet att motbevisa mig med? Går det att tänja ut den lilla delen av matsäck som finns kvar?

metoden anses ssom den mest effektiva jämfört med andra metoder.

Obesitas eller fetma beror i grunden på att något är fel i signalerna mellan kroppen och hjärnan. Att inte känna när man är mätt eller t ex förväxla törst med hunger ger övervikt liksom att tröstäta eller äta för mycket när det är fest ja och så i vardagen ger också övervikt. Försöker man då bota ett fel i hjärnan med magoperation är det lätt att misslyckas. Samhället har också felaktiga svar och kan skylla på t ex kraftig benstomme eller att överviktiga behöver motionera mer när vi vet att nutritionen styr hullet. Ponera att du äter en chokladkaka och ska jogga för att förbränna den. Inte många som ger sig ut på en runda på någon mil. Redan i skolan borde alla elever få träna på rimliga portioner samt lära sig det enkla att är du hungrig ät mat - inte annars. Tycker mig märka precis som du skriver att vissa miljöer där det saknas visioner och framtidstro är ogynnsamma för hälsan.

Är du säker på att det är den effektivaste metoden?

Har aldrig förstått vad benstommen har med kroppsfettet att göra. Man lägger inte på sig mer kroppsfett bara för att man har grov benstomme?

Håller med, men förhoppningsvis massproduceras ozempic till ett billigt pris så man slipper se dessa feta valrossar överallt.

Vi kanske kan hålla oss från 'fettohat' och smädelser och istället diskutera det ts undrar över. Lite kvalité.

Jag har två bekanta som har gjort operationen, som jag kommer att tänka på.
Den ena gjorde den för över 10 år och gick ner väldigt mycket, blev i stort sett normalviktig men har sedan dess gått upp en hel del. Hon var en riktig tjock människa. Hon har inte gått upp allt, men kanske 70%.

Och har en annan som gjorde sin operation för ca 5 år sedan. Hon håller fortfarande formen, är smal.

Den stora skillnaden på dessa är att person no1 dricker mycket alkohol och är väldigt fäst vid mat, lägger alltid på stora portioner även om den sen inte äter upp allt. Mycket 'lyxa till det med familjen' hemma, vilket innebär berg av godis, snacks, alkohol.

Person no2 dricker väldigt lite alkohol och tar sig små portioner, och motionerar även. Ingen skrotlyftare, men håller igång.

Båda dessa är medelklasskvinnor med universitetsutbildning och ordnade liv.

Jag känner till andra som gjort operationen som även dom håller vikten år efter år, men känner inte dessa så vet inte hur dom lever.

en barndomsvän gjorde en sådan, jag försökte förklara att den i sig inte gör skillnaden, utan vad man stoppar i sig. Han är åter fet naturligtvis... iom att han inte ändrade sitt egna beteende

Det är betydligt bättre att mentalt montera klämman och ändra livsstil.

Vet två som gjort det , blev helt nya människor. Det var några år se, Den ena damen har nu återfallit i ett dystert beteende. Hon stoppar i sig . Inte tillbaka men är allmänt rund.

Den andre har börjat gå tillbaka till som det var innan, dock en bra bit ifrån.

Problemet är beteendet , man återfaller och tar en kaka.. en choklad bit.. en portion till .
Det är synd.

Operationen kanske kan vara vettig som lösning i "akuta fall" men samtidigt som annan hjälp finns innan, under och efter.

Som t.ex någon slags samtalsterapi.

Känner några som opererat sig och deras förhållande till mat har gått snett under år av dåligt mående (som inte tagits tag i eller så har man inte fått den hjälp man behöver)

Nu är det, som man förstått det, inte tänkt att man ska få genomföra en sådan operation om man t.ex lider av depression, då man kan må ännu sämre efteråt ett tag.

Men i praktiken verkar inte detta efterlevas. Kan väl kanske bero på huruvida man har depression i journalerna eller inte. Är man deprimerad "men det finns inte på papper" så är det klart att operationen kan ske ändå.

Jag tycker det är bra att folk kan få hjälp om de lever ohälsosamt eller har beroenden och missbruk.

Men får man hjälpen måste man ju rannsaka sig själv och vara villig att jobba på sig själv, skaffa hjälp, vara ärlig. Operationen i sig kommer väl inte för alla lösa precis allt så att säga.

Tänker att det är lite löjligt att prata som du gör. Eftersom du skriver här är du väl i alla fall minst arton år.

Det finns så många olika former av missbruk (tänker även droger och annat) och att koka ner saker enbart till lathet känns dumdristigt. Generaliserande.

Sedan finns det såklart folk till allt och som säkerligen faller under den kategorin. Men i det stora hela tror jag inte att det riktigt är så enkelt.

Jag tror ingen som vräker i sig något, vad det än är, mår bra. Tror du?

GB är ofta ett resultat av nån form av psykisk ohälsa. Efter genomgången operation så ökar risken för:

- Depression
- Alkoholmissbruk
- Suicid

Påfallande många som har opererat sig upplever nån form av sorgeprocess för att de inte längre kan äta som de kunde tidigare.DEssutom så ångrar sig många och är dessutom oroliga för att återigen gå upp i vikt
Mat och ätande har väldigt många olika funktioner och att hålla på att ändra på sånt med kirurgi är komplicerat.

Sorry för en mindre novell...

Jag gjorde den operationen för ca 8 år sedan. Japp jag åt för mycket drack för mycket bira och rörde mig alldeles för lite. Högt blodtryck och diabetes typ 2 som följd av mitt leverne. Jag vet precis vad som behöver göras för att gå ner i vikt, men gjorde det inte. Sjukvården remitterade till dietist. Påtalade flera gånger att jag inte behöver en dietist, jag behöver någon form av terapi som får mig att göra det jag vet ska göras. Tro mig, vi feta kan nog mer om näringslära än gemene man. Men någonting saknas i huvudet som motiverar oss en längre stund att verkligen göra det.(Jag generaliserar, jag vet) Jag kunde verkligen bestämma mig för att leva nyttigare. Nu jävlar, 100% motivation! 20 minuter senare rostade jag 4 mackor och smeta på marmelad på dessa. Då är det ju fel i huvudet på något sätt. Jag kunde helt enkelt inte hjälpa det. Usel och värdelöst fetto, visst men sån är jag väl som person. Jag är lika värdelös i dag men inte fet, tack vare att operationen stoppat mig från att få de konsekvenser jag annars skulle fått

Gick ner ca 50 kg alldeles för fort så varken kropp eller hjärna hängde med. Såg utmärglad ut och kände mig likadan. På läkares inrådan gick jag åter upp till ca 80 kilo. Har sedan dess legat mellan 80-85 kg. Det är nog några kilo för mycket men det är där jag trivs och vill vara. Fortfarande lika lat men symptomen på min diabetes och mitt höga blodtryck är borta sedan dagen efter operationen, bokstavligen!
Magsäcken tänjer man inte ut men däremot kan du få tunntarmen att ta emot mer mat. Jag äter nu säkert dubbelt så mycket nu som kort efter operationen men fortfarande lite mindre än normalportion.

Biverkningar som jag har är att jag inte tål ren mjölk längre. Fil ost etc går bra. Dricker jag alkohol så blir jag full raketsnabbt och på betydligt mindre mängd än tidigare. Men å andra sidan hade jag svart bälte i öldrickning innan op. Oftast lös i magen men inte på ett sätt som när man är magsjuk. Äter jag för mycket så blir jag kanontrött i ca en halvtimme.

Förutom en sväng av covid för något år sedan så har jag knappt varit snorig sedan op. Självförtroende har ökat enormt. Kul att välja kläder som är snygga istället för att leta efter något som passar.

Ångrar inte en sekund att jag gjorde operationen.