Återgång till 70-talets frigjordhet möjlig?

Jag bläddrade bland några dvd-skivor med brända filmer idag, och hittade då Radley Metzgers The Punishment of Anne, antagligen den bästa s&m-film som gjorts. Det slog mig då att på det glada 60- och 70-talet vräktes det ut exploitation/sexploitation från både stora och små bolag. Alla med intresse för denna typ av film minns Joe D'Amatos serie om Black Emanuelle, Russ Meyers "Supervixens" och "Faster, Pussycat! Kill! Kill!", Peter Perrys storartade komedisleaze (missa för allt i världen inte Pigkeeper's Daugther!) eller för den delen Radley Metzgers andra filmer.

På den tiden fanns inga videokameror, utan dessa filmer spelades in på "riktig" film och gick på riktiga biografer. Kommer vi någonsin att komma tillbaka till den tidens härliga frigjordhet? Jag vill återigen se Rebecca Brooke/Mary Mendum bli brutalt dominerad och piskad samtidigt som hon suger av sin härskare, och inte hemma på min tv, utan på en stor bioduk! Mer sleaze åt folket!

Den bästa sexpolitationfilmen på senare år i mitt tycke är "Blood Feast 2":
http://www.imdb.com/title/tt0282386/

Annars så kan man kolla upp dessa namn:
http://www.imdb.com/name/nm0796477/
http://www.imdb.com/name/nm0001238/
http://www.imdb.com/name/nm0738395/

Jo, men "Blood Feast 2" är ju också regisserad av Herschell Gordon Lewis, och han är ju definitivt en del av 60- och 70-talets kultur. Samma sak med Rollin, Franco och Sidaris.

Jo Men det finns ju inte så många nya regissörer som börjar med sådana filmer 30 år efter att exploitationvågen var över.

"Paul Verhoeven" kanske nästan skulle kunna räknas till en modern sexploitationregissör i och med basic instinct och showgirls.

Om dessa favoritalster fortfarande nyproduceras, eller man får
hålla tillgodo med dåtidens klassiker, vad är problemet?
Att publika biografer icke finner det tillräckligt lönsamt att visa,
kanske...?

Med tanke på dagens teknik och tillgänglighet, är inte din
ambition ett nostalgiskt önsketänkande? *no offense*

Ur en mer moralisk synpunkt får vi nog aldrig se denna typ av filmer igen, tyvärr. Sakta men säkert, med start på 80-talet har den sk politisk korektheten undan för undan limiterat vad som är godtagbar underhållning för den stora massan. Vi har ju också tagit steget in i en nymoralistisk era. Kom ihåg att porrfilmer som "Deep Throat" mfl gick på storbiografer, med kändisar på röda mattan, när det begav sig. Motsägelsefullt har också filmer numera blivit grövre och råare. Dessa förpassas dock till smala subgenrer för en särskilt intresserad publik för att generalisera. Detta gäller också pornografin i stort. Men visst vore det skönt med slafs och sleaze på en bioduk. Dock har de stora filmbolagen tagit över marknaden.

Är då "slafs och sleaze" underhållning för den stora massan?? Jag tvivlar också på att det enbart beror på att dom stora aktörerna har förkastat hela denna genre. Allting handlar om pengar och detta har helt enkelt inte sålt som det ska.

Det kanske inte säljer som det ska pga andra värderingar bland människor i allmänhet, som skiljer sig då jämfört med nu. Ta som exempel filmer som "I spit on your grave", "Bloodsucking Freaks", "Cannibal Holocaust" och "Ilsa"-rullarna. Inte en chans i helvete dessa skulle få en remake i dagens läge. Det är många andra faktorer som spelar in såklart. Självklart finns det ingen större marknad för dessa idag, annars hade nyinspelningar gjorts. Å andra sidan, har även vissa saker blivit grövre, ta bara pornografin där analt och gangbang inte är uppseendeveckande längre. Dessutom har det sk underhållningsvåldet blivit "rumsrent", något det inte alls var när videon tog sej in i vardagsrummen. Jag tror att tittandet, vare sig det gäller film i allmänhet och pornografin i synnerhet blivit mer polariserat än tidigare. De som vill ha slafs och snusk kan utan problem få tag i detta, medans den lokala videobutiken visar upp, mestadels hollywoodifierad film, där våldet och kontroversiella handlingar alltmer lyser med sin frånvaro. Saken är ju dessutom den att det mesta redan gjorts. Vi har chockats, äcklats och sett det mesta redan. Nya gränser att gå över är svårare att hitta.

Det närmaste man kommer i dag är John waters, numera, ganska rumsrena filmer. I Cecil B. Demented komenterar han själv, med glimten i ögat, "You stole our sex and corruped our violence*" angående Hollywood så marknaden är för liten när man måste slåss mot giganter som gör urvattnade filmer med samma teman.

En annan aspekt är ju att drive-in biograferna inte finns kvar i samma utsträckning och det var där många av de här rullarna gjorde sina pengar.

*Löst taget ur minnet

"Faster Pussycat, Kill, Kill" innehåller väl inget förutom uselt skådespeleri och en halvtaskig story?

Jess Franco skall vi inte tala om. Maken till överskattad filmmakare har jag aldrig stött på.

Jag undrar vad som drar er till de här skitfilmerna? Är det chansen att få se kvinnor skrika och pinas på motbjudande sätt av håriga äckel med porrfilmsmustasch?

Japp!

Okej, men är det som något slags pseudonostalgiskt satirgrin då (ungefär som man ser på Ed Wood-filmer), vilket i och för sig är omöjligt att förstå, eller tycker ni verkligen att porrfilmsmustascherna är upphetsande?

I synnerhet när tjejerna skall iscensätta pina och smärtoskrik istället för motsatsen?