AI kräver massor med el, både för tillverkning av chips osv och för drift och underhåll. Om man dessutom ska ha många tusen AI-server-satelliter ute i rymden så kommer även dessa nätverk att kräva mycket el att hålla igång, att kommunicera med osv. Datortrafik är inte gratis, oavsett att kostnaden inte landar på just dina eller mina interneträkningar.
Man riskerar alltså att få en snöbollseffekt - mer AI -> allt mer som görs via AI och därmed krävs det mera el osv.
Även om bränslekostnaden för ett fusionskraftverk blir så gott som 0, så blir ju inte elen gratis för det. Man kommer ändå inte ifrån att betala ränta, amortering, underhåll, driftpersonal mm för fusionskraftverket, och kostnaderna för att hålla elnätet i ett säkert och fungerande skick minskar inte heller. Jag vågar påstå att slutkunden, med nätavgifter och allt, knappast kommer undan billigare än ca 1 kr/kWh även om elen är praktiskt taget gratis i frågan om rörliga produktionskostnader.
Nej, det är inte sant att fusionskraftverk har samma distributionskostnader som annan elproduktion.
Med risk för att låta tjatig tar jag det igen: Fusionskraftverk saknar kedjereaktion, resteffekt och radioaktivt inventarium kapabelt att åstadkomma varaktig och/eller omfattande omgivningskontamination.
Därför kan de placeras i omedelbar närhet av förbrukningen och det minskar nätkostnaderna.
Därutöver är de planerbar baskraft. Vilket gör nätet stabilare och även det minskar nätkostnaderna.
Nej, det är inte sant att fusionskraftverk har samma distributionskostnader som annan elproduktion.
Med risk för att låta tjatig tar jag det igen: Fusionskraftverk saknar kedjereaktion, resteffekt och radioaktivt inventarium kapabelt att åstadkomma varaktig och/eller omfattande omgivningskontamination.
Därför kan de placeras i omedelbar närhet av förbrukningen och det minskar nätkostnaderna.
Därutöver är de planerbar baskraft. Vilket gör nätet stabilare och även det minskar nätkostnaderna.
Nja, det har ingen större betydelse. Det som verkligen är kostnadsdrivande i eldistributionen är de lokala fördelningsnäten, nätstationer, servisledningar och allt underhåll av dem. Det kommer man inte ifrån även om man skulle tänka sig något hundratal fusionskraftverk jämnt utspridda över landet. Det stamnät som vi har idag är rätt billigt med hänsyn till de stora energimängder som passerar det.
Planerbar kraft är värdelös för att stabilisera nätet om den inte har möjlighet att reagera snabbt på belastningsändringar och andra oväntade händelser. Och fusionskraften har samma brist där som all annan värmekraft, att den inte klarar snabba effektändringar.
Betänk sedan att hur det än är så blir det aldrig gratis att bygga fusionskraftverk, och de har en begränsad livslängd så investeringen måste amorteras för att företagsekonomerna ska bli nöjda.
Nja, det har ingen större betydelse. Det som verkligen är kostnadsdrivande i eldistributionen är de lokala fördelningsnäten, nätstationer, servisledningar och allt underhåll av dem. Det kommer man inte ifrån även om man skulle tänka sig något hundratal fusionskraftverk jämnt utspridda över landet. Det stamnät som vi har idag är rätt billigt med hänsyn till de stora energimängder som passerar det. Planerbar kraft är värdelös för att stabilisera nätet om den inte har möjlighet att reagera snabbt på belastningsändringar och andra oväntade händelser. Och fusionskraften har samma brist där som all annan värmekraft, att den inte klarar snabba effektändringar. Betänk sedan att hur det än är så blir det aldrig gratis att bygga fusionskraftverk, och de har en begränsad livslängd så investeringen måste amorteras för att företagsekonomerna ska bli nöjda.
Fel på alla punkter.
Planerbar baslast minskar nätkostnaderna på alla nivåer. Elnätsavgiften för svenska hushåll ökade med 115 procent mellan 2005 och 2026. Varav mycket förklaras av att man anslutit väderberoende produktion och lagt ner planerbar produktion.
Svängmassan i planerbar baskraft minskar balanseringskostnaderna. Ju mer planerbar baskraft som finns i systemet, desto mindre pengar behöver Svenska kraftnät lägga på att köpa upp dyra, externa stödtjänster och snabba reservlager för att hålla nätet stabilt.
När planerbar produktion i söder lades ner under 2010-talet uppstod ett underskott. Nätet tvingades då belastas hårdare för att transportera el från norr till söder, vilket har krävt nätinvesteringar i miljardklassen (som slutkunderna betalar).
Planerbar baskraft levererar en jämn och förutsägbar mängd el dygnet runt, året om. Detta gör att de elledningar som är anslutna till ett kärnkrafts- eller vattenkraftverk kan dimensioneras optimalt.
En produktionen som svänger beroende på väderlek ökar risken för spänningsdippar och instabilitet. För att hantera detta måste Svenska kraftnät köpa upp stora mängder balans- och reservkraft som kan hoppa in när vinden plötsligt mojnar.
Kostnaden för att balansera systemet har ökat med miljardbelopp på senare år, en nota som slutligen hamnar på konsumenternas nätfakturor.
Slutligen har man tvingat konsumenterna att betala för att diverse skitproduktion med solceller lokalt. Lokalnäten var ursprungligen bara byggda för att leverera el till hushållen, inte för att ta emot el från dem. Att ställa om näten så att strömmen kan flöda i båda riktningarna har krävt dyra tekniska uppgraderingar.
Fusionkraft som kan placeras var som helst skulle naturligtvis påverka det här på ett fundamentalt sätt.
När det gäller instabilitet i ett elnät så måste man skilja på å ena sidan frekvensinstabilitet som har att göra med faktorer som påverkar den aktiva effektproduktionen eller -förbrukningen, och å andra sidan spänningsinstabilitet som hänger ihop med reaktiv effekt. Båda sakerna kan förvärras av höga reaktanser i nätet - t ex långa kraftledningar som inte är kompenserade med seriekondensatorer eller transformatorer som är avsiktligt tillverkade med hög kortslutningsimpedans för att hålla ner kortslutningsströmmar i nätet (så gör man i Finland, och tydligen anser man att nätbilden där tillåter detta och fördelen med låga kortslutningsströmmar väger upp de andra problemen man får på köpet), och de kan förbättras av snabba reglermöjligheter i nätet. De flesta vattenkraftverk har sedan många tiotal år snabba turbinregulatorer som gör dem till ett värdefullt tillskott för frekvensstabiliteten, men värmekraftverk som t ex kärnkraftverk eller olika slags mottryckskraft är inte alls lika medgörliga, en stor ångturbin måste man stryka medhårs och får inte ändra pådraget för snabbt, annars slutar det lätt med haveri, s k skovelsallad.
När det gäller reaktiv effekt och den sidan av stabilitetsproblemet, så kan man räkna med att alla stora synkronmaskiner som ligger infasade på nätet idag har bra och snabba spänningsregulatorer. Inte bara kraftverksgeneratorer utan även stora synkronmotorer t ex i massafabriker.
Däremot finns det en del problem med modern kraftelektronik som inte alltid är optimerad ur nätstabilitetssynpunkt. Förutom solcellsväxelriktare som ju ofta är på tapeten idag, så är ett problem för nätet när det börjar finnas många och stora förbrukare som inte beter sig "snyggt" ur dynamisk synpunkt utan försöker dra konstant effekt även då spänning och frekvens ändras. Typiskt fall på sådana förbrukare är frekvensomriktarstyrda motorer, allt från hundratusentals små värmepumpar hos privatkunder till stora maskiner inom industri eller järnvägsdrift. Många andra tillämpningar med switchade spänningsomvandlare, allt från mobilladdare till LED-gatubelysning, har också snarlika egenskaper.
Tänk också på att alla investeringar i elnätet är långsiktiga. Även om det kommer ny revolutionerande teknik så får man räkna med att det tar 50-100 år innan den är fullständigt införd.
När det gäller instabilitet i ett elnät så måste man skilja på å ena sidan frekvensinstabilitet som har att göra med faktorer som påverkar den aktiva effektproduktionen eller -förbrukningen, och å andra sidan spänningsinstabilitet som hänger ihop med reaktiv effekt. Båda sakerna kan förvärras av höga reaktanser i nätet - t ex långa kraftledningar som inte är kompenserade med seriekondensatorer eller transformatorer som är avsiktligt tillverkade med hög kortslutningsimpedans för att hålla ner kortslutningsströmmar i nätet (så gör man i Finland, och tydligen anser man att nätbilden där tillåter detta och fördelen med låga kortslutningsströmmar väger upp de andra problemen man får på köpet), och de kan förbättras av snabba reglermöjligheter i nätet. De flesta vattenkraftverk har sedan många tiotal år snabba turbinregulatorer som gör dem till ett värdefullt tillskott för frekvensstabiliteten, men värmekraftverk som t ex kärnkraftverk eller olika slags mottryckskraft är inte alls lika medgörliga, en stor ångturbin måste man stryka medhårs och får inte ändra pådraget för snabbt, annars slutar det lätt med haveri, s k skovelsallad.När det gäller reaktiv effekt och den sidan av stabilitetsproblemet, så kan man räkna med att alla stora synkronmaskiner som ligger infasade på nätet idag har bra och snabba spänningsregulatorer. Inte bara kraftverksgeneratorer utan även stora synkronmotorer t ex i massafabriker. Däremot finns det en del problem med modern kraftelektronik som inte alltid är optimerad ur nätstabilitetssynpunkt. Förutom solcellsväxelriktare som ju ofta är på tapeten idag, så är ett problem för nätet när det börjar finnas många och stora förbrukare som inte beter sig "snyggt" ur dynamisk synpunkt utan försöker dra konstant effekt även då spänning och frekvens ändras. Typiskt fall på sådana förbrukare är frekvensomriktarstyrda motorer, allt från hundratusentals små värmepumpar hos privatkunder till stora maskiner inom industri eller järnvägsdrift. Många andra tillämpningar med switchade spänningsomvandlare, allt från mobilladdare till LED-gatubelysning, har också snarlika egenskaper.
Tänk också på att alla investeringar i elnätet är långsiktiga. Även om det kommer ny revolutionerande teknik så får man räkna med att det tar 50-100 år innan den är fullständigt införd.
Du är uppenbart mer kunnig inom området än vad jag är och jag är tacksam för dina bidrag. Dessbättre har moderator rensat en del skit ur tråden så vi kan få en vettig diskussion igen.
Vad jag kan tycka är fel i alltihop är om överföringskostnaden per överförd energimängd sticker iväg långsiktigt. Och så vitt jag kan bedöma har den det. Det finns förvisso yttre faktorer (förstärkning mot extremväder exempelvis) men annars verkar det vara karaktären på förbrukningen samt framförallt produktionen som avgör.
Jag tar ett AI-svar för att staga upp med lite faktabas:
Hur har elnätskostnaden per överförd mängd elenergi utvecklats de sista trettio åren och varför?
Under de senaste 30 åren (1996–2026) har elnätskostnaden i Sverige ökat kraftigt och stigit betydligt snabbare än den allmänna inflationen. Mellan 2005 och 2026 ökade elnätsavgifterna med i genomsnitt 115 procent för hushåll, medan konsumentprisindex (KPI) endast ökade med ungefär 49 procent under samma period. Särskilt åren 2023–2025 innebar historiska rekordökningar med årliga snitthöjningar på runt 10–11 procent. [1, 2, 3, 4]
Historisk utveckling i korthet
Utvecklingen kan delas in i tre tydliga faser sedan elmarknaden avreglerades 1996:
• 1996–2009 (Stabil men jämn ökning): Efter avregleringen fungerade elnäten som naturliga monopol. Kostnaderna ökade gradvis i takt med att kraven på nätstabilitet och investeringar ökade efter stora stormar (som Gudrun 2005). [1]
• 2010–2020 (Rättsliga strider och högre vinstuttag): Elnätsbolagen vann flera stora rättsprocesser mot tillsynsmyndigheten. Detta gav dem rätt att höja de så kallade intäktsramarna (maxtaket för vad bolagen får ta betalt), vilket ledde till en våg av kraftiga prishöjningar. [1, 2]
• 2021–2026 (Accelererande kostnadsexplosion): Perioden präglades av de högsta höjningarna på 30 år. Nätavgifterna steg med i snitt 26 procent på bara tre år (2024–2026) till följd av massiva investeringskrav och det makroekonomiska läget. [1, 2]
🔎 Varför har kostnaderna ökat?
De bakomliggande orsakerna är en kombination av tekniska, regulatoriska och ekonomiska faktorer:
1. Den snabba elektrifieringen och energiomställningen
Sverige genomgår en historisk omställning där industrin, transportsektorn och datacenter snabbt elektrifieras. Samtidigt har storskalig, lokaliserad elproduktion (som kärnkraft i södra Sverige) delvis ersatts av väderberoende vindkraft, ofta placerad långt ifrån där elen förbrukas. Detta kräver gigantiska förstärkningar och utbyggnader av både lokal-, region- och stamnäten för att klara av högre effektoppar och transporter. [1, 2, 3, 4]
2. Massiva investeringsbehov
För att möta de nya kraven har elnätsbolagen tvingats investera hundratals miljarder kronor. Bara under perioden 2016–2023 investerade de lokala och regionala nätbolagen cirka 140 miljarder kronor, och det statliga Svenska kraftnät drygt 21 miljarder. Dessa kapitalkostnader flyttas direkt över på konsumenternas fakturor via nätavgiften. [1, 2, 3]
3. Dyrare "förlustel" i nätet
När el transporteras genom elledningar uppstår alltid ett naturligt elsvinn (nätförluster). Elnätsbolagen måste köpa in el på den öppna marknaden för att täcka upp för detta svinn. De extrema elpriserna under energikrisen 2022–2023 gjorde att nätbolagens kostnader för att köpa in denna förlustel mångdubblades, vilket drev upp den rörliga överföringsavgiften för kunderna. [1, 2]
4. Det regulatoriska regelverket
Elnät är naturliga monopol – du kan inte välja vilket bolag som äger ledningarna till ditt hus. Energimarknadsinspektionen (Ei) sätter ett maxtak för bolagens intäkter, men beräkningsmodellerna har under lång tid kritiserats för att tillåta för höga marginaler och vinstuttag, vilket drivit upp avgifterna mer än vad som motsvarar de faktiska driftkostnaderna. [1, 2, 3]
5. Inflation och stigande räntor
Det allmänna ekonomiska läget med hög inflation har gjort material (som koppar, transformatorer och kablar) och entreprenadtjänster mycket dyrare. Dessutom har det högre ränteläget ökat nätbolagens räntekostnader för att finansiera sina miljardinvesteringar, vilket i förlängningen betalas av nätkunderna.
AI pekar på en del icke tekniska orsaker också men såvitt jag kan bedöma skulle en kraftkälla som kan placeras var som helst och som levererar 24/7 med 90 % tillgänglighet även förbilliga eldistributionen.
Ett kvitto på det är Blykallas planerade reaktorer i Norrsundet och Untran där man valt att lägga produktionen efter var den är lätta att mata in på nät. Professor Wallenius apparat är så pass fundamentalt bra att den på många sätt är likvärdig med en fusionsreaktor. Kan man bara få vettiga regulatoriska förutsättningar och bygga en stor och rationell produktion kan den tekniken göra mycket gott för samhället.
Däremot har man kanske inte riktigt den fullständiga frihet i lokaliseringen som man har med en fusionsreaktor.