Peter Sloterdijks konservatism: ett krig emot framstegets tråkighet?

Den tyske filosofen Peter Sloterdijk (f. 1947) slog igenom på 1980-talet med böcker där han på slängigt språk analyserade en samtida vänster som tappat momentum. Han betraktades till en början ofta som en självrannsakande vänsterman, men detta kom att revideras. Numera beskrivs han i regel som konservativ, något han själv inte protesterar emot. Diskussionerna om hans politiska hemvist kan i stället röra hur pass ordinär eller excentrisk hans typ av konservatism är.

Den bok där han kanske tydligast placerar sig på högerkanten är Die schrecklichen Kinder der Neuzeit. Über das anti-genealogische Experiment der Moderne (2014; "Den moderna tidens förskräckliga barn. Om det modernas antigenealogiska experiment"). Denna går till frontalangrepp emot framstegstanken och fick Der Spiegel att kalla Sloterdijk för reaktionär och "filosofen för AfD-väljare". Temat är dock inte alls nytt utan återfinns genom hela Sloterdijks produktion. T.ex. är Schrecklichen Kinder delvis en upprepning av 80-talsboken Eurotaoismus. Zur Kritik der politischen Kinetik (1989; "Eurotaoism. Till kritiken av den politiska kinetiken"), med färre dimridåer och mer konventionellt konservativt språkbruk.

Sett till influenser, analyser och synteser finns paralleller till den nya högerns projekt, men till skillnad från den har Sloterdijk aldrig blivit utkastad av etablissemanget. Han har kunnat bli professor, fått hedersdoktorshattar och ledde under ett decennium ett TV-program på ZDF. Något som definitivt har hjälpt honom, och som kan vara det som främst skiljer honom från den nyhöger som annars är tillräckligt bred och mångfacetterad för att kunna rymma honom, är att han aldrig är tråkig. Hans intressen är vida och djupa och han skriver utifrån ständigt kreativa uppslag. Det finns en rolig personlighet där som inte bara gifter sig väl med bildning och höga ambitioner, utan som verkar vara helt kongenial med hans angrepp emot framstegstron och reduktionen av människan till en del i en massa.

Det får mig att tänka på vad som egentligen kommer först när man talar om en konservativ av Sloterdijks slag. En del av hans ordskojande och hemfallande åt omkastade förväntningar är kamouflage och målmedvetet utvecklad charm, som har gjort det möjligt för honom att föra fram tankegångar som med en mer torftig presentation leder till karriärslut och -ismer stämplade i pannan. Men det är uppenbart också en helt central del av hans oförställda personlighet. Hans livslånga kamp emot det kvävande framsteget kan då förstås som en konsekvens av en vilja till kul och spännande och intressant som fanns där före allt det andra.

Har ni läst något av och/eller om Sloterdijk som har med detta att göra? Det för tankarna till en diskussion om Lars Vilks som vi hade här för ett tag sedan, där Vilks' skånska busfröpersona kan förstås som delvis ett hjälpmedel för att komma undan med mer politisk inkorrekthet, men samtidigt kan hans politiska inkorrekthet förstås som ett uttryck för hans genuina Bombi Bitt-drag. Sloterdijk gör något liknande fast på ett annat plan av bildning, substans och genomslag. Trots att han nu är "avslöjad" som högerman fortsätter han att behandlas som en viktig person, både som tänkare och underhållare.

Lite om Slottan på skandinaviska språk:

Vagant: Sloterdijks skrekkelige flørt
Vagant: In extremis | Peter Sloterdijk og det 20. århundret
Motpol: Sloterdijk och den cyniska tidsåldern
Motpol: Sloterdijk och thumos
Religionsvidenskabeligt Tidsskrift: Peter Sloterdijk, Skum og religion
SR: Se världen med cynikerns ögon

Sloterdijks kommande bok Der Kontinent ohne Eigenschaften låter som att den kan vara läsvärd. Betonar det kreativa och roliga som utmärkande för europeisk identitet. Enligt beskrivningen ska den även knyta samman det här perspektivet på europeiskhet med Sloterdijks tankar om globalisering. Det var ämnet för hans mest ambitiösa verk, sfärer-trilogin, där globalisering förstås som en i slutändan differentierande kraft, snarare än en aspekt av ett färdigt framstegsmanus.

Kontinenten utan egenskaper
Bokmärken i boken Europa

Om Europa finns det många bon mots och undergångsdiagnoser i omlopp. Man vet inte under vilket nummer man kan nå Europa, dess invånare är dekadenta, halvkontinenten som en gång koloniserade "resten av världen" blir nu införlivad i resten etc.

Som i fallet med Mark Twain visar det sig dock regelmässigt att nyheter om "den gamla världens" frånfälle är kraftigt överdrivna. Ändå är européer inte längre säkra på sina egenskaper: "De vet inte varifrån de kommer och i synnerhet inte vart resan går." För att ge orientering bläddrar Peter Sloterdijk upp några bokmärken i boken Europa, som det vid kulturfilosofen Eugen Rosenstock-Huessy, som berättade om "den västerländska mannens självbiografi" som en serie av politiska revolutioner. Sloterdijk öppnar också "Bekännelseboken" som åskådliggör en betydande anda av självkritik. Och han citerar från "Utvidgningsboken", som illustrerar Europas mission i den nautiska globaliseringen.

Så vad är Europa? Någon gemenskap som betraktar sig i traditionen från Rom? Ett självförstärkande lärdomssammanhang? Det verkliga Europa, enligt Sloterdijk, kan hittas överallt där kreativa lidelser har gått om ressentimentet i ställning.

https://www.suhrkamp.de/buch/peter-s...-9783518432143

Utgivningsdag är 18 november 2024.

Dagens Nyheter tar upp den här boken i en artikel om europeisk identitet. Utgångspunkten är mediavärldens ansats till att häpet ta in att dess världsbild är förbunden med ett konkret amerikanskt maktutövande, och att Amerika sedan länge är på svaj.

Desto mer intressant är diskussionen om den bakomliggande krisen för den europeiska identiteten.

Det var också ämnet för de föreläsningar som filosofen Peter Sloterdijk höll vid Collège de France i Paris under våren 2024. Lektionerna, som han kallar dem, finns sedan november publicerade i boken "Der Kontinent ohne Eigenschaften" (Kontinenten utan egenskaper).
...
"Många européer har slutat att intressera sig för sig själva", skriver Sloterdijk i en passage som påminner oss om hur långt den europeiska desintegrationen fortskridit.
...
Kanske vänder trenden efter de senaste veckornas plötsliga uppslutning bakom Europatanken. På många håll talas det om en ny Zeitenwende – en ny historisk vändpunkt.

Philip Franzén: Europa är en halvkontinent utan egenskaper

Utanför mediapackets bubbla har europeisk identitet såklart diskuterats hela tiden, i Novalis' m.fl. efterföljd. Både den efterkrigstida högern och de mer intelligenta delarna av vänstern har genomgående haft stort fokus på ett Europa som varken är EU eller låst vid upplysningstiden.

Den här nya ansatsen från journalisterna att komma in i matchen blir dock genast paradoxal. De litar inte längre på USA när det kommer till att upprätthålla USA:s ideologi i Europa. De sträcker sig efter någonting europeiskt som ska ge den stadga i stället, men Europa minus amerikansk påverkan innebär att efterfrågan på det journalisterna kämpar för går upp i rök.

Det är iallafall ett positivt tecken att Sloterdijk får vara med när till och med journalistkåren börjar fundera på om den verkligen är amerikansk trots allt. Även om Sloterdijk här bara är med som ett komplement till betydligt mindre intressanta namn, och utan att skribenten verkar ta in att det Europa han talar om skiljer sig i grunden från de "värderingar" som media annars påstår är våra.