Berättelsen om Killinggänget (SVT)

Grav psykisk ohälsa som spekuleras ha resulterat i en hjärnskada efter ett självmordsförsök -> Snubben är totalt galen och bortkopplad från verkligheten. Lär knappast ha fungerat att ha med honom i dokumentären, tyvärr. Sorgligt är det, han som var så bra.

Hur blev det med Inde? Gjorde han ett självmordsförsök och blev nazist, eller hur var det?

Är det dock inte en liten myt att den äldre generationen inte förstod humorn i killingängets produktioner. Min farsa född på 50-talet tyckte ju åtminstone Nilecity var roligt. Jag hade den ena köpvideon av Nilecity och minns att han gjärna satt med och kollade jag tror att Sudden var favoriten där. Dock är väl humorn med en knäpp sportkommentator som kör med oförståeliga klyschor, något de flesta som någon gång tittat på sport kan relatera till.

Beror på person. Min farsa älskar t.ex. Galenskaparna / Jönssonligan / Göta Kanal / Sällskapsresan m.fl.men NileCity begriper han sig nog inte alls på. Det är ngt med Killingarnas humor som är lite krävande för vissa. De vet inte exakt när de ska skratta och varför. Är det t.ex. för att Mastodontfilms-Mads heter så, eller när han rabblar upp mastodontfilmerna, eller först när berättarrösten förtydligar att han "kunde sina mastodontfilmer"? Det blir lite för krävande för vissa, lite för sublimt.

Han hoppade ifrån tredje våningen ifrån sin egen lya. Han hade en psykos. Har ej psykos längre, käkar Zoloft.

Tycker Schyffert får oproportionerligt mycket kritik, han är väl ganska normalbegåvad som humorist och artist om man jämför med resten av det svenska fältet, vilket kanske inte säger så mycket.
Det riktiga sänket i Killinggänget är Andres Lokko. KG hade varit mycket roligare utan honom som politisk kommissarie. Det enda jag hört att han bidragit med efter att ha plöjt igenom fyra dokumentärer om KG är manushjälp till radiointron i Nile City. Han bidrog med referenser till dåtidens pop och populärkultur för att se till att bara de rätta personerna skulle fatta referenserna och skämten. Att han med den insatsen får sitta med som jämlike i dokumentären är ett mysterium, det måste vara ett långfinger till Inde. Lokko personifierar allt vidrigt med min generation, den så kallade 'ironiska'. En farlig cocktail av självmedveten osäkerhet och cynism kombinerat med narcissism. Jag skäms att jag drogs med, mycket av den skit vi lever med nu har sitt ursprung i vår osunda 90-talskultur. Inte konstigt att KG har ett sådant intresse för mansrollen, det finns ju ingen man i gänget (Robert Gustafsson möjligen undantagen), bara ett gäng osäkra pojkar.

En sak som slår mig när jag ser på KG:s samlade produktion är att Rheborg och Gustafssons karaktärer är bra, men de representerar klassisk humor och är inget särdrag hos 'Killinggänget'. När de gick vidare med 'Morran och Tobias' blev det så mycket bättre än något KG någonsin kunde ha klämt ur sig.

Killinggänget var ju superbra på 90-talet, jag älskade dem verkligen. men nu är det lika enkelt att slå fast att programmen åldrats dåligt.

Är det dock inte en liten myt att den äldre generationen inte förstod humorn i killingängets produktioner. Min farsa född på 50-talet tyckte ju åtminstone Nilecity var roligt. Jag hade den ena köpvideon av Nilecity och minns att han gjärna satt med och kollade jag tror att Sudden var favoriten där. Dock är väl humorn med en knäpp sportkommentator som kör med oförståeliga klyschor, något de flesta som någon gång tittat på sport kan relatera till.

Tyckte redan på 90-talet att det var mycket blandad kvalite. I manegen med Glenn Killing var aldrig rolig och har dessutom åldrats sämst av alla. Otroligt inkrökt mobbarhumor som litar på att publiken inte vågar annat än att skratta bara det tätt droppas namn på låtar och artister som smakdomaren Andres Lokko hade bestämt var töntiga.

Töntiga just 1992 och just i Stockholm och just i Lokkos kretsar.