Citat:
Vi kanske ska reda ut vilken tidsperiod du avser. Själv menar jag 80-talet då man var i serieslukar-åldern och faktiskt köpte den då och då. Men alltså även att serierna ibland var repriser från 60- och 70-talet, då oftast (alltid?) Egerbrandt, om det nu har betydelse för hur relationen mellan manskap och officerare såg ut i historierna. Även gamla tidningar man hittade någonstans eller läste hos frisören eller någon släkting, inklusive julalbum där historierna också var "gamla godingar". Men även några sporadiska på 90- och 2000-talet om man hittat i grovsoprum eller suttit i ett väntrum, typ. Inkluderar då även tidningen "87:an"...
Och redan då var det tämligen vanligt att officerarna hade en framträdande eller t o m huvudroll. Minns t ex en hel del historier där "roligheten" rör sig kring majorens cigarr- och konjaksvanor!
"Antagonister" i så stor utsträckning som extremexemplet Furir Revär minns jag det inte heller som. Man ska komma ihåg att 91:an själv i grunden är en snäll och hygglig bonnpojk som försöker vara sjysst mot folk ända fram tills han själv utsätts för alltför taskiga saker och då ger igen för gammal ost... M a o hade oftast officerarna och 91:an en bra relation där de uppskattade hans hederliga kynne. Rackartygen och de rena jävulskapen initierades oftast av 87:an!
BACKAR du däremot ännu längre tillbaka i tiden så skildrade serien måhända en tid där det sociala avståndet mellan officerare och manskap var större. Kanske också, som jag var inne på med Egerbrandt, att olika författare hade olika förhållningssätt till detta. Rudolf Pettersson själv slet väl hund som värnpliktig på I16 i Halmstad när 1900-talet var ungt och det var detta som lade grunden till serien.
