39-åringen skaffade aldrig barn – skyller på ”feminismen"

Är det inte bättre att bara ha ett alternativ att rösta på som i Nordkorea? Då får alla rösta men ingen kan rösta fel.

Varför läser du inte länken innan du postar?

Melissa bor i USA. Hon är inte feminist (säger hon själv).
Hon gifte sig med sin tonårskärlek när hon var väldigt ung. Han ville att hon skulle vara hemmafru och föda barn. Hon var hemmafru och vantrivdes som det. Och det blev inga barn, för det ville hon inte ha under de premisserna. Hon ville ha sin självständighet (ett inneboende behov hos henne som inte har med feminism att göra). De skiljde sig efter flera år tillsammans.

Melissa träffade make nummer 2 och med honom fick hon sin självständighet. Vilket gjorde att hon då mer blev den kvinna make nummer 1 hade velat ha... Men han var för gammal för att få barn. De skiljde sig. Och nu är hon 38-39 år med en stark barnlängtan.

Hade hon träffa make nummer 2 i unga år (då han också vara yngre) hade hon förmodligen haft små knoddar nu.

Sedan har hon något slags förvirrat resonemang kring feminismen. Som inte riktigt går att sätta ihop med resten av vad hon berättar. Men som sagt. Melissa är inte feminist.

Och på vilket vis menar du att indragen rösträtt för kvinnor, skulle göra att de lättare blev mammor? Makes no sense. Melissa hade i övrigt ett inneboende behov av självständighet. Hon är dessutom inte feminist. Men har varit hemmafru. Inget av detta hjälpte henne särskilt mycket... Hon ville ändå inte ha barn. Förens hon träffade rätt man att få barn med, som gav henne självständighet. Tyvärr var han för gammal.

Men indragen rösträtt för Melissa hade nog inte gjort att hon träffat rätt man i tid ändå... Eller du kanske inbillar dig det?

Det är ju lite det som är det viktiga för att kvinnor ska vilja ha barn på riktigt och inte bara "instinktivt": att de träffar rätt man att få barn med.

Ipsi har ett mycket bättre förslag gällande detta med indragen rösträtt för kvinnor:


Och 10 frisyrer också. Vilka är de enda man får välja på.

Givetvis behöver detta införas i USA också, så att Melissa kan rösta rätt. Hade hon bara kunnat rösta rätt, hade hon nog haft barn nu. För på något magiskt vis hade nog det inneburit att hon träffat make nummer 2 när hon var yngre. jag vet inte hur. Men censuria vet nog.

Nu verkar du inte minnas riktigt igen. Hon ville inte ha barn när hon var yngre. Inte alls. Oavsett vilka premisserna var.

Precis. Men det ändrade sig när hon träffade make nummer 2. Och det är ju inte ovanligt att folk ändrar sig på just den punkten om de träffar "den rätta". Så hade hon träffat make nummer 2 i ung ålder, fått den självständighet hon hade ett inneboende behov av, så hade hon säkert velat ha barn som ung. Och då hade han varit yngre och därmed inte för gammal för barn.

Nej, hon ville studera design. Hon hade ingen längtan efter barn, Nada. Zip. Zero. Oavsett man.

Och med make nummer två hade hon kunnat studera design istället för att vara hemmafru. Vilket hade väckt hennes längtan efter barn. Hon behövde få känna sig fri som en fågel, innan hon kunde bejaka att hon faktiskt tycker om att ta hand om sitt hem/sin make och bli mor. Helt jävla uppenbart utifrån hennes berättelse.

Inget säger att 'få känna sig fri' väckte hennes längtan efter barn.

Vad hennes berättelse säger dock är att man kan ändra sig. Hon hade ingen längtan efter barn som ung. Men hon fick det som äldre. Vad det berodde på vet vi inte. Hon mognade, uppnådde vissa mål och utvecklade andra prioriteringar och/eller mål. Som ung bejakade hon vad hon kände då. Som äldre bejakade hon vad hon kände då. Problemet är att kvinnor inte har den tiden att alltid hinna få /skaffa sig allt de vill.

Det fetade: det make nummer 2 gav henne, var vad hon behövde för att börja längta efter barn. Hade hon träffat make nummer två tidigare, så hade hon velat ha barn tidigare. Jag är helt och hållet säker på detta utifrån hennes berättelse.

"...Jag sa till mina vänner och min familj att jag aldrig skulle gifta mig igen. Jag behövde självständighet, en tillfredsställande karriär och utrymme för att staka ut min egen kurs, och jag tyckte inte att äktenskapet passade in i den visionen. Jag var nöjd med att se fram emot en framtid utan man, barn eller ett "traditionellt" liv.

Jag hade inte heller bråttom att inleda ett seriöst förhållande efter min skilsmässa. Jag var livrädd för att upprepa mina misstag. Men månader senare snubblade jag in i en som varade i 7 1/2 år.

Han var betydligt äldre och inte intresserad av äktenskap eller barn, och vi var fokuserade på våra karriärer. Vi förväntade oss inte mycket av varandra förutom trohet. Vi gjorde utflykter, drack gott vin och stannade ute sent. Utan de förväntningar eller plikter som ett gemensamt bolån eller en familj innebär, njöt vi helt enkelt av vår tid tillsammans. När vi var ifrån varandra gjorde vi våra egna saker. Det var fantastiska, lätta år.

Det var ett otroligt läkande förhållande, och ironiskt nog började jag bli den kvinna som min exman hade velat ha. Jag tyckte om att laga mat, städa och ta hand om någon när det var mitt val. Jag hade varit så upptagen av att bevara min självständighet och ta hand om mig själv att jag inte hade insett hur mycket jag kunde njuta av att ta hand om någon annan och låta dem ta hand om mig.

Jag började tänka att jag kanske ville ha mer än ett enkelt, planlöst förhållande. Jag insåg att jag kanske faktiskt ville bygga ett liv från grunden med någon som ville samma sak. Och även om jag visste att det skulle kräva mer arbete, kändes det också som den typ av kontakt som var värd att sträva efter..."

Det läser inte jag. Man nr 2 ville inte heller ha barn. Och ingenstans i det du citerar står det om barn. Hon pratade om att ta hand om hushållet och bygga ett liv med någon, vilket hon tidigare hade kompromissat om, nu kunde hon slappna av i det. Förmodligen hade hon mognat, och insett hon ville ha mer än karriär. Det var efter hon brutit upp med man nr 2 och börjat dejta igen (under 1.5 års tid) som hon började tänka på äktenskap och barn (hon säger t ex efter hon brutit upp och dejtade igen: I didn't know it then, but I was learning what I wanted and needed in a relationship. My very existence started to feel shallow and hollow. To my amazement, I began seriously thinking about marriage and children — I hardly recognized myself).

Nåväl, det kan tydligen tolkas olika.

Hon behövde man nummer två för att mogna och vakna upp från sin självständighetiver. Helt klart. Man nummer 1 höll henne i en bur hon inte trivdes med, vilket spädde på hennes självständighetsiver ännu mer. Man nummer 2 gav henne mer frihet än hon behövde. Även om det var läkande, fick det henne även att inse att hon ville mer än det. Hon ville bilda familj och ha ett seriösare liv där hon fick ta hand om någon som tog hand om henne, när det var hennes val och inte påtvingat. Hade hon träffat make nummer 2 i ung ålder, så hade den insikten nått henne tidigare. Det är jag helt och hållet övertygad om.

Och jag är övertygad om att man nr 2 inte hade något med hennes barnlängtan att göra. Den hade kommit oavsett, kanske den kommit tidigare om hon inte kompromissat med första mannen p g a kärlek (man nr 1 höll henne inte i en bur, de kompromissade), utan satsat direkt på sin dröm om att åka iväg och studera deign. Vi vet inte. Mognar gör man med tid och alla erfarenheter man går igenom, det kallas livet.