Skicka in kamera med kvant-sensor i svart hål

… en sensor med fotoner som är tvilling-länkade med en sensor på jorden och kopplad till en dator. Dvs, vi har live-bild när kameran åker in i det svarta hålet.

Varför görs inte detta?

1) Quantum entanglement kan inte användas för att skicka information
2) Det närmsta svarta hålet är 1500 ljusår bort

Kameran blir förstörd.

Varför inte?

Jag vill förtydliga att jag inte ifrågasätter det du säger. Jag kan absolut ingenting om ämnet, jag vill bara höra en förklaring. Tack

För att fysikens lagar säger det

Om jag inte missminner mig så har det att göra med om man kunde skicka data på det sättet så skulle det ske med överljushastighet, vilket är omöjligt enligt relativitetsteorin.

Kvantsammanflätning:
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kvantsammanfl%C3%A4tning

Lite mer utförligt på engelska:
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Quantum_entanglement

Överljushastighet:
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/%C3%96verljushastighet

Engelska:
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Faster-than-light


Kort svar: Tidsresor.

Därför att det inte är ett hål

As quantum physicist Chad Orzel has written, there is a big difference between making a measurement (where the entanglement between pairs is maintained) and forcing a particular result — which itself is a change of state — followed by a measurement (where the entanglement is not maintained). If you want to control, rather than simply measure, the state of a quantum particle, you’ll lose your knowledge of the full state of the combined system as soon as you make that change-of-state operation happen.

https://www.forbes.com/sites/startswithabang/2020/01/02/no-we-still-cant-use-quantum-entanglement-to-communicate-faster-than-light/

Jag tycker det verkar luddigt att det inte går att sätta en partikel till ett stadie och bibehålla entanglement, men om partikeln når ett stadie ’av sig självt’ så behålls entanglement. Så förstår jag texten, men det kan vara helt fel förstås.


Men i det fall att det är rätt så förstår jag inte hur sådan omedelbar kommunikation är omöjlig. Säg att jag skickar iväg en entanglad metallatom och läser den lokala kopian. Om den som är remote träffar solen så borde det väl synas på den lokala också? Vad är det om inte omedelbar kommunikation?

Jadu, de detaljerna är överkurs för mig.

Det svenska ordet för "state" är "tillstånd", iaf när det gäller kvant.

Man KAN man påverka den ena partikeln i ett kvantsammanflätat par, utan att kvantsammanflätningen förstörs. Det är detta man gör i s k kvantteleportering, enl boken Fotonernas dans av Anton Zeilinger. AZ m fl fick Nobelpris förra året för forskning på just sånt här.

Dock kan man alltså inte använda detta för att sända information snabbare än ljuset. Bl a krävs det iaf i denna typ av experiment att man också har en klassisk signal, t ex en radiosignal.

Men skaffa och läs boken, så kan du bilda dig en egen uppfattning.

Misstänker att kvantteleporteringen lider av samma problem som ett annat experiment jag läste på lite om för några år sedan, nämligen Delayed-choice quantum eraser där sammanflätade partiklar påstås påverkas av vad som händer i framtiden. För bra för att vara sant?

Experimentet beskrivs vanligtvis med bilder som visar hur interferensmönster uppstår på vissa tavlor som träffas av fotoner, medan det inte uppstår interferensmönster på andra tavlor som också träffas av fotoner. Och det enda som skiljer är vad som händer med fotonernas sammanflätade kompisfotoner när dessa träffar tavlor längre bort i rummet, alltså vid ett senare tillfälle. Man kan alltså läsa av vad som händer i framtiden enbart genom att studera de mönster som syns på tavlorna.

Närmare granskning visar att beskrivningen är förljugen. Tittar man på tavlorna så syns inte alls några interferensmönster och läser man det finstilta så handlar det alltid om simulerade interferensmönster, alltså något man skapat på en dator för att göra fina bilder.

Problemet är att man inte kan tvinga fotoner att bli sammanflätade genom att köra dem genom en splitter såsom görs i experimentet. Sammanflätningen sker spontant och genomsnitt hälften av fotonerna blir sammanflätade och andra hälften blir det inte. Kunde man registrera de sammanflätade och de icke sammanflätade fotonerna var för sig, då skulle de bilda motsatta interferensmönster när de träffade tavlan, men eftersom man inte kan vilken typ av fotoner det är som träffar tavlan så kan man inte se något mönster. Summan av dem blir ju alltid jämnt fördelad.

Så för att komma fram till vilka fotoner som var sammanflätade eller inte så behöver man vänta in händelsen som sker först i framtiden, nämligen att en kompisfoton träffade en tavla längre bort eller att den inte gör det. Så det är först när man samkör datan som registrerades vid de första tavlorna med datan som registrerades längre bort som man kan göra separationen som skapar mönster på de första tavlorna. Men då tittar man ju inte in i framtiden längre eftersom allt redan har hänt.

Förmodar att man utelämnar dylika komplikationer när man beskriver kvantteleporteringen som något magiskt verktyg för att överföra information snabbare än ljuset. Kanske funkar när man tittar i backspegeln men då går liksom poängen förlorad.

Argumentet är vanligt förekommande, men säger verkligen relativitetsteorin något om hur snabbt information kan färdas? Den förutsäger ju inte att vågfunktionen skall kollapsa och hur kan den då förutsäga något om kvantmekanisk teleportation?

Därmed inte sagt att kvantmekanisk teleportation kan överföra information snabbare än ljuset, men det tycks ju bero på att den inte kan överföra någon information alls om man skall vara petig.