Hur mycket ansvar ska den nya partnern ha i varandras barn och husdjur?

Jag blir så förvirrad på vad som är det rätta då båda åsikterna som talar emot varandra är rätt?

Du träffar en som har barn och ni flyttar ihop, personen du flyttar ihop med har barn/husdjur men inte du. Ska ni dela på ansvaret eller ligger hela ansvaret på den som har barn eller husdjur?

Många skaffar inte barn eller husdjur just av den anledningen till att det är mycket jobb. Det betyder inte att man inte har något emot varken djur eller barn.

Sen är det klart också att det är kanske en viss skillnad. Har någon husdjur så får dom ta eget ansvar för den men sen om någon har barn, så beror det lite på hur gamla barnen är känner jag. Så det är inte alltid svart på vitt men samtidigt så om alla bor under samma tak så är det viktigt att alla trivs och även nya vuxna kan säga till sin partners barn också. Dock finns det risk att förhållande kan skära sig när barnen är gamla så bästa är egentligen att man inte flyttar ihop under tiden förrän barnen flyttar hemifrån.
Är barnet väldigt ung så är det lättare att bli extra pappa eller mamma känns det som.

Hur resonera ni?

Nu har barn och djur tillkommit i vår relation och vi har gemensamt (nåja nästan i allafall) varit delaktiga i beslutet att de ska finnas här. Vi tar ett gemensamt ansvar för dem.

Jag tänker att om man hittar en partner som man vill bo med som har djur och barn så får man ju köpa den dealen liksom. Vara en del i hushållet.

Om du väljer att flytta ihop med någon som har barn/djur kan du liksom inte bara välja att avstå vissa delar av det livet som kommer med att bo tillsammans under de förutsättningarna. Sen är det klart i huvudsak inte din uppgift att ta hand om barn/djur, men du accepterar att visst ansvar kommer ligga på dig också.
Är du inte beredd eller villig att ta det ska ni inte flytta ihop heller.

Tycker att det är något man ska diskutera så att båda har samma uppfattning.

Vissa vill inte att den nya partnern ska vara delaktig medan andra förväntar sig det. Viktigt att kommunicera tydligt från båda.

Sedan kan det vara stor skillnad på början av relationen och senare när man allihop blivit en ”familj”.

Ansvaret ligger rimligen hos den som har barn och husdjur sen tidigare. Det betyder inte den personen gör allt jobb.
Du kan ge barnet frukost, men det är din partner som ansvarar för att barnet får frukost.

Om man väljer att flytta ihop med någon som har barn/djur får man snällt ställa upp på en del saker. Kanske inte den ekonomiska biten. Men bor man i samma hushåll får man väl också hjälpa till att ta hand om ungen, man blir ju familj även om det inte är biologiskt. Så typ hämta/lämna för att få ihop logistiken, fixa middag, umgås med ungen osv. Vill man inte det så flytta inte ihop då och träffas när man är barnfria. Träffar man någon med barn/djur får man hela paketet ju.

Jag tror att ts fundering kring detta är ur en yngre persons perspektiv, med åren så mognar man angående de frågorna och det faller sig mer naturligt.

Flyttar man ihop så ska man väl leva ihop.
Livet innefattar allt och man hjälper varandra så mycket man kan, partnerskap bygger ju på det.
När det gäller beslut om barnet ska ju den riktiga föräldern givetvis vara ansvarig, samma med den som äger hunden men dagliga rutiner hjälps man åt med.

Har absolut inget med mognad att göra då båda resonemangen har en poäng. Anledningen till att jag inte riktigt valt åsikt är för att båda har poänger. Vissa förväntar sig att man ska dela på hjälpen och vissa vill sköta det själv. Ska man verkligen förvänta sig att den nya partner ska ta hand om mitt husdjur eller barn? Jag vet inte om jag kan med det. Sen är det klart att det inte är svart på vitt och speciellt när det gäller barnfrågan.

När man skaffar en partner så förbinder man sig till en helhetsupplevelse och accepterar denna.

Ansvar om barn och djur delar man lika på inom hushållet.

Allt annat är konstigt.

Man hjälps väl åt lite i en relation tänker jag ?

Jag är 45+ och jag tänkte lite som dig när jag var yngre, ja du ska förvänta dig att inte bara vara mammas pojkvän, du ska mantla fadersrollen.

Om du bara är oseriös så bör du välja att låta mammor och barn vara ifred