Tänk på sergeant Hartmann i Kubricks film Full Metal Jacket! Jag vill se exempel och ideer om hans språkliga stil. Alltså, en språklig stil som passar en extremt aggressiv och intolerant officer som har att göra med nyinryckta tonåringar som ska drillas till effektiva soldater.
Centralt är att officeren aldrig kan acceptera att den menige definierar en situation. Den menige tillåts aldrig ställa en fråga. Inte ens fälla ett omdöme. Officeren måste därför besitta en uppsättning språkliga trick som rycker undan mattan under den menige som på något sätt försöker ta initiativ. Vulgäriteten ska ses i det perspektivet, som ett överrumplande vapen.
Jag ger ett exempel på ett sätt som en sådan officer skulle kunna reager apå en situation av typen: Menig kommer och säger: "Hej schassen! Jag har ett problem som jag tycker att du borde lösa åt mig!"
Hoooly God fucking mother of Jeeesus Christ! You have not GOT a problem. You ARE a problem! I will teach you the concept of "problem" until you wish that your mother had taken that cumshot, which degenerated into YOU, in her mouth! Now shut that food-hole in your head or I will blast a second asshole in your arse, where that shit pouring from your brain can be evacuated!
Första meningen är alltså en generell typ av profanitet som dels syftar till att vinna tid för att strukturella resten av utfallet. Dels syftar till att krossa frågeställarens initiativ. Första meningen relaterar på intet sätt till frågan eller situationen. Det är en nollställare som nästan alltid kan användas, utifrån vilken kulissen för fortsatt utfall är given. Officeren uppträder chockat och nästan hoppar av upprördhet. Det är nånting unikt som har hänt. Den menige ska få intryck av att ha tryckt på en förbjuden knapp med katastrofala konsekvenser som han inte har anat. Svordomen är så grov som möjligt. Helst ska det vara en helt ny uppfinning. Att påpeka att Jesu moder har knullat med fadern till sin son kan verka uppenbart och uråldrigt, men jag har aldrig hört den så uttalad. Verkan är förstås så mycket större för katoliker än för oss hedniska svenskar...
Andra och tredje meningarna återgår till frågan och är en direkt uttalad omdefinition av den. Från att "ha" till att "vara" ett problem. Det vore svårt att helt ignorera situationen. Frågeställaren har tagit ett initiativ. Även om initiativet återerövrats, så återstår ju att bemöta utmaningen. Att helt ignorera frågan skulle lämna farliga luckor. Här vänds utmaningen upp och ned. Saken förvandlas till en fråga om frågeställarens personliga fel.
Resterande fraser syftar till att förolämpa och skrämma frågeställaren så groteskt som möjligt i avskräckande syfte. Det ska helt enkelt kännas svårt att följa upp med en saklig replik på det. Eller ens våga yttra nånting alls.
Centralt är att officeren aldrig kan acceptera att den menige definierar en situation. Den menige tillåts aldrig ställa en fråga. Inte ens fälla ett omdöme. Officeren måste därför besitta en uppsättning språkliga trick som rycker undan mattan under den menige som på något sätt försöker ta initiativ. Vulgäriteten ska ses i det perspektivet, som ett överrumplande vapen.
Jag ger ett exempel på ett sätt som en sådan officer skulle kunna reager apå en situation av typen: Menig kommer och säger: "Hej schassen! Jag har ett problem som jag tycker att du borde lösa åt mig!"
Hoooly God fucking mother of Jeeesus Christ! You have not GOT a problem. You ARE a problem! I will teach you the concept of "problem" until you wish that your mother had taken that cumshot, which degenerated into YOU, in her mouth! Now shut that food-hole in your head or I will blast a second asshole in your arse, where that shit pouring from your brain can be evacuated!
Första meningen är alltså en generell typ av profanitet som dels syftar till att vinna tid för att strukturella resten av utfallet. Dels syftar till att krossa frågeställarens initiativ. Första meningen relaterar på intet sätt till frågan eller situationen. Det är en nollställare som nästan alltid kan användas, utifrån vilken kulissen för fortsatt utfall är given. Officeren uppträder chockat och nästan hoppar av upprördhet. Det är nånting unikt som har hänt. Den menige ska få intryck av att ha tryckt på en förbjuden knapp med katastrofala konsekvenser som han inte har anat. Svordomen är så grov som möjligt. Helst ska det vara en helt ny uppfinning. Att påpeka att Jesu moder har knullat med fadern till sin son kan verka uppenbart och uråldrigt, men jag har aldrig hört den så uttalad. Verkan är förstås så mycket större för katoliker än för oss hedniska svenskar...
Andra och tredje meningarna återgår till frågan och är en direkt uttalad omdefinition av den. Från att "ha" till att "vara" ett problem. Det vore svårt att helt ignorera situationen. Frågeställaren har tagit ett initiativ. Även om initiativet återerövrats, så återstår ju att bemöta utmaningen. Att helt ignorera frågan skulle lämna farliga luckor. Här vänds utmaningen upp och ned. Saken förvandlas till en fråga om frågeställarens personliga fel.
Resterande fraser syftar till att förolämpa och skrämma frågeställaren så groteskt som möjligt i avskräckande syfte. Det ska helt enkelt kännas svårt att följa upp med en saklig replik på det. Eller ens våga yttra nånting alls.