Citat:
Det är lätt att utgå ifrån sig själv och tänka att alla fungerar på samma sätt. ”Nisse hoppade av sin fritidsaktivitet när det blev lite kämpigt. Alla möter motstånd ibland, men jag hade minsann inte givit upp så lätt.”.Argument som exemplet ovan låter helt rimligt. Det är kämpigt för alla ibland. Nisse i exemplet ovan kan anses ha varit lat och föräldrarna slappa. Vi kan alla relatera till att det är lite tufft emellanåt och vår hjärna plockar fram ett rimligt svar på varför Nisse hoppade av fritidsaktiviteten, utifrån våra egna erfarenheter. Många har inte någon personlig erfarenhet av besvär relaterade till NPF-diagnoser och tänker att det mer handlar om att rycka upp sig.
På samma sätt har de flesta av oss inga egna erfarenheter av anorexi, men beteendet att svälta sig till en sticka är så främmande för de flesta av oss att vi är mer benägna att acceptera att svaret finns i en psykiatrisk diagnos än att det bara handlar om att ”du får väl bara äta större portioner, så löser det sig nog”. Det är inte särskilt hjälpsamt för barn med NPF-diagnoser att få höra ”Ryck upp dig så löser det sig nog”. Lika lite som en cancersjuk vill höra ”hade du bara ätit lite mer varierad kost så hade du aldrig fått cancer – ta nu lite mer sallad så ska du se att allt blir bra och du mår bättre igen”.
Att diagnoserna ökar med 600% beror ju på att det kommer från små nivåer. Om sex barn i en skola blir diagnosticerade med ADHD nu och ett barn diagnosticerades i samma skola för tio år sedan, så har det ökar med 600% på tio år. Om några år kommer kurvan ha flatats ut och ökningen minska.