ADHD-diagnoser ökar 600%. Ingen tycks veta varför.

Det är bekvämt för föräldrarna om deras barn får en ADHD diagnos så slipper de känna skuld för dålig uppfostran och kan fortsätta att fokusera på att uppdatera Facebook och annan djävla social media istället för att lägga krut på barnen.

Det är föräldrarna som borde få en diagnos.

Det som benämns adhd är i själva verket en del av normalt mänskligt beteende och dess variation inom populationen. Vad som ändrats är mänskliga samhället, där vi förväntas sitta still och ta in information i timmar. Det är inte naturligt.

1. Jag tror inte, jag kan det här.

2. Eftersom jag kan det här så vet jag att ADHD är ett olyckligt exempel att diskutera då
definitionen är oklar. Det betyder inte att barn inte har dessa symtom och handikapp bara att det finns alternativa förklaringsmodeller.
Man vet tex att man kan utveckla ADHD symptom av missbruk. Är det då ADHD? Jag påpekar bara att det finns problem här.

Det finns alltså problem med att diskutera ADHD. Därför är det bättre att diskutera "Autism", som nu mer är mätbart och att ADHD får ta rygg på en sådan diskussion om barns allmänna psykiska hälsa. Man föds med autism, man kan inte utveckla autism. Jag är rätt 100 på att journalisterna är inte medveten om dessa problem när de skriver i ämnet.

Ingen kan ha missat att vi har en epedemi av autistiska barn som skjuter ihjäl sina skolkamrater. Och det är precis lika illa i sverige. Den enda skilnaden är att i sverige kan inte lilla Leo skaffa automatvapen så han får ta med yxa till skolan så det dör bara två istället för 22.

Ingen kan ha missat en epedemi av autistiska aktivister som på fullaste allvar tror att världen går under halv två på måndag (för det stog ju så i aftonbladet och de tar detta bokstavligt).

Ingen kan ha missat en epedemi med förvirrade autister som fått för sig att de befinner sig i fel kön.

Och detta är bara toppen på isberget. Hur tror ni resten mår som inte dödar, blockerar vägar eller byter kön.

Autism är 100% ärftligt. Greta har ärvt sin autism av pappa Svante (se valfritt kort på fadern), Jan Myrdal (med autistens typiska stora huvud och coca-cola bottnar) ärvde sin autism av modern (och skrev en uppmärksammad bok om sin mamma som helt saknade behov av närhet och kärlek. MAn ser direkt att ANgelina Jolie har ärvt sin diagnos av fader Jon Voight.
Ja, jag måste ta exempel som ni känner till för att ni skall hänga med.

Det är inte svårt att förstå varför barnen spårat ut och inte föräldrarna som bevisligen har samma grova symptom på just autism.

Detta blev del ett, jag återkommer när jag har tid

Kollegans grabb fick utredas förra året efter påtryckningar från skolans rektor. En psykiater bokades in och han kom till skolan. Grabben fick sitta någon timma med honom och lösa div uppgifter och svara på en mängd frågor.

Resultatet, ingen ADHD, inget alls inom spektrat NPF. Smart kille som var uttråkad pga undermålig undervisning och kaotiska lektioner där man blandat svenska barn med främlingar som inte är intresserade av undervisningen som erbjuds. Främlingar utan ambition till vidare studier eller mål i livet.

I det här fallet gick bra, jag tycker att psykiatern gjort ett bra jobb och inte har som mål att ställa en diagnos.

Barnet ifråga träffar jag då och då, bra betyg i skolan, alltid lugn, social och vältalig, aldrig sett eller hört han få något utbrott, ekonomisk och kan redan i ung ålder förvalta de pengar han får väl, sysslar med sporter, och är duktig på det han gör.

Det är skolorna som är problemet, inte eleverna. Givetvis finns det undantag men det är skolorna och undervisningen som behöver ses över.

Barn med annan härkomst bör inte ges tillträde till skolor där svenska barn undervisas. Lika barn leka bäst.

I dagens DN skriver man lite mer djupare om den ADHD-epidemi som tycks gå över Sverge.

https://www.dn.se/sverige/fakta-i-fragan-har-vi-en-adhd-epidemi-i-sverige/

I artikeln finns också ett antal grafer. Sverige ligger i topp vad gäller förskrivning av ADHD-medicin (bara USA o Canada ligger före), medan många av de Europeiska länderna har extremt mycket lägre förskrivning (en faktor 100 gånger färre).
https://api.quickshot-widgets.net/uploads/2023/11/Webb_FiF_adhd-03-1700146103271.png

I artikeln resonerar man kring ämet. Det har alltså inte varit en konstant hög nivå, utan en kraftig ökning. Nästan var 10:e ung kille får ADHD-medicin. Tjejerena ligger inte långt efter.

Artikeln funderar på om det är diagnos-metoderna som blivit bättre, eller om det möjligen är skolsystemet som är orsaken. En annan teori är att de som är födda sent på året har en högre andel diagnoser och att det då skulle ha samband med svårigheter i skolan (där man ju "ligger efter" utvecklingsmässigt gentemot dem som är födda tidigt på året).

Jag tror absolut att antalet unga (framförallt killar) med koncentrationssvårigheter är hög. Så har det ju "alltid" varit.
För mig känns det lite märkligt att man inte alls diskuterar kring följande:

- Förändrad kost. Tidigare fanns nästan inget tillsatt socker i maten, nu har många unga "sugar high" flera gånger om dagen, med efterföljande blodsockerfall. Typiskt leder det till ett sådant beteende som idag diagnosticeras som ADHD.

- Spontanidrott existerar nästan inte i stora grupper. Man lämnas vid skoldörren av föräldrar istället för att cykla till skolan. Man går hem o spelar dataspel istället för till bollplanen. Så var det inte tidigare. Det är klart att om kroppen är rastlös så är det svårt att sitta still! Det hade säkert de stillasittande barnen tidigare också. Unga kroppar är gjorda för att röra på sig!

- Dataspelande (FPS) är i sig ett problem: Ständig anspänning, sändig känska av fara! Det borde göra något för stresshormonerna i kroppen. Och påverka sömnkvalitén.

- Avsaknad av tystnad. Hörlurar, media, trafik, storstadsbuller. Hjärnan får hela tiden ägna sig åt att hantera stimulans. Den får aldrig någon ro.

- Sociala medier: Att känna sig otillräckligt (jämfört med andra) eller att känna att man inte får den uppmärksamhet man vill ha kan ju vara en orsak till oro och koncentrationssvårigheter. Och vi jämförs ständigt med andra via sociala medier, och av den uppmärksamhet vi får kommer en större och större del från sociala medier.

- Dagis. Istället för att tillbringa de fösta åren i familjens trygga famn kläs man på i svinottan av stressade föräldrar som lämnar barnet i en stökig miljö utan den trygghet som mamma gav tidigare.

- Föräldrarnas behov krockar med barnens. Är det möjligen så att föräldrarna tycker att "barnet är jobbigt" därför att de kräver uppmärksamhet och tid? Att föräldrarna har "annat att göra"? Att vissa föräldrar tycker det är skönt med en diagnos och att medicineringen hjäper föräldern mer än patienten?

Jag vet inte om det är rätt eller fel att ge barn centralstimulerande mediciner. För många verkar det vara en hjälp. Men eftersom barn tydligen klarade sig utan det tidigare*) borde man väl söka efter alternativa, naturliga, sätt att hantera de eventuella problemen innan man börjar skriva ut narkotikaklassade preparat till barnen. Det borde vara sistahandsvalet, inte förstahandsvalet. Enligt mig.

Vad tycker ni andra?

----
*) Visst. Det fanns unga med problem tidigare också. Men antalet unga med psykiatriska funktionsnedsättningar har ÖKAT, inte minskat, trots ADHD-medicinering. I genomsnitt mådde de unga bättre förr.

Inför aga igen och ni ska se att alla dessa jävla hittepå sjukdomar kommer försvinna.

Artikeln säger att mängden barn som har ADHD i samhället inte har ökat utan att det är mängden diagnoser som ökat. För 30 år sedan var det exakt lika stor andel av befolkningen som hade ADHD, men den var då inte diagnosticerad i lika hög grad som idag.

Du
skriver att det är bekvämt för föräldrar till barn med ADHD att få en diagnos på barnet eftersom de då kan ”fortsätta uppdatera Facebook”. Men barn med ADHD är precis lika krångliga hemma före och efter diagnosen. Föräldrar lär därför ha exakt lika mycket eller lite tid efter som före diagnosen till att ”uppdatera Facebook” (vem som nu skriver uppdateringar på Facebook numera).
Diagnosen skapar alltså inte besvären, utan sätter namn på dem. En person som är allvarligt sjuk och på väg att dö, blir inte mer sjuk för att doktorn upptäckte en cancertumör och diagnosticerade patienten med cancer. Diagnosen cancer är bara beskrivning av problemen som patienten upplever och man kan inte förvänta sig att cancerpatienter ska bli friska om man tar bort diagnosen utan att behandla cancern.

Du skriver också att föräldrarna borde få en diagnos, men många föräldrar har redan en ADHD-diagnos eftersom det finns en kraftigt ärftlig faktor.