Är du vän eller släkting till någon som aldrig haft en partner?

Nej, i samtliga fall där en person aldrig hittar en partner, så finns det någon hake hos personen själv. Att personer som är pojkvänsmaterial skulle bli bortvalda är någ extremt sällsynt.


Ja, så har det ju alltid funkat så. Den som förblir ensam har oftast någon hake, och oftast är det något som personen inte ens själv märker, eller vill tillstå. Några exempel på sådant som är svårt för tjejer att bortse från:

- Lättkränkthet och självömkande. Människor med den där "rätt ska va rätt"-läggningen, som ständigt känner sig förfördelade, diskriminerade och orättvist behandlade.
- Hypokondri. Män som ständigt pratar om inbillade eller uppförstorade hälsoproblem står ingen kvinna ut med. Det skriker "jag, jag, jag!", fast inte på det där skrytiga sättet, utan liksom tvärtom.
- Snålhet. Let's face it, är du defensiv om ditt sparkonto och dina tillgångar så kommer du förbli ungkarl (ser massor av det här i "ensam-trådar" på Flashback).
- Motsatsen till föregående, dvs vårdslöshet med pengar. Den som ständigt behöver låna pengar den tionde i månaden kommer bara vara till besvär. Det är ingen du bör skaffa barn med.
- Kompromisslöshet. "Det enda jag kräver är att hon ska vara ovaccinerad, vara på rysslands sida i kriget och hon ska hata MENA". Den sortens kille har aldrig pratat med en tjej, och kommer aldrig få göra det. Det lilla han förstått av kvinnlig psykologi har gjort honom livrädd. Som att dejta Breivik.
- Gnäll, negativitet och brist på driv. Snubben som är arbetslös ett år, och när han väl får ett jobb så klagar han över hur meningslöst jobbet är. Han tvekar inför att skaffa ett förhållande, för han undrar exakt vad han ska få ut av det egentligen. Han är ständigt missnöjd med att polarna hör av sig för sällan, att arbetskamraterna jobbar för dåligt, att filmen var tråkig, att maten var sådär. Tjejer vill att killar ska tillföra något i deras liv, inte bara suga deras energi.
- Snubbar som verkar för bekväma med att vara singel. Har du rotat dig för mycket i din etta, har för mycket rutiner du verkar trivas med - som du inte kan tänka dig att ändra på - så blir du ointressant. Om du bara vill knulla då och då, och i övrigt leva på ditt liv som vanligt, så blir du lätt bortvald.

I samtliga fall där människor i min närhet har varit ständigt partnerlösa, så har det handlat om något av ovanstående, och det är oftast saker som du märker utan att ens behöva lära känna personen särskilt väl. Det har aldrig handlat om utseende t ex.

Men det är inte alla som har den egenskapen att de kan se sin egen knepighet.


Och om jag har någon polare som inte haft något förhållande? Har en som är i 50-årsåldern och som hade ett förhållande i tonåren sist så jag räknar in honom här. Karln ser ju hyffsat bra ut och får ju tömma nån gång i månaden antingen genom krogragg eller någon slynapp, han nöjer sig med det.

Jag hade en vän för ex antal år sedan som aldrig haft en partner och som jag och min umgängeskrets misstänkte va oskuld också, han började närma sig 30 under den tiden, helt normal kille som var väldigt reko, rökte mycket hasch dock och verkade överlag ha ganska mycket ångest, i vårat umgänge så var det ganska hårt klimat med mycket bög skämt och högt i tak gällande många tabu ämnen, han flyttade ifrån stället jag växte upp på strax efter att han fyllde 30, sprang på han för något år sedan när han va med en annan snubbe, jag såg att han såg mig men att han medvetet försökte undvika kontakt, så jag lät det vara och tänkte inte mer på det. Skrev till han några månader efter det på messenger och kollade läget och då berättade han att han kommit ut som homosexuell och att killen jag såg honom med var hans pojkvän.

Det gjorde mig glad för hans skull att han hittat någon samtidigt som jag inte kunde låta bli att tycka väldigt synd om honom, kan inte ha varit lätt för han att gå runt med alla känslor i kroppen och samtidigt få höra från alla i hans umgänges krets hålla på med bögskämt och tabu lägga skiten, att flytta härifrån var nog det absolut bästa beslut han tagit i sitt liv.

Snackades väldigt mycket bakom ryggen på honom och jag va inte helt oskyldig i det också, nu idag så ångrar jag att jag inte pratade med honom tidigare och frågade vad som var fel och om han ville prata om något, nu slutade det ju på ett bra sätt men det kunde slutat illa.

Har en bekant som är lite av ett självutnämnt offer. Hans föräldrar har gått bort för att de var pundare, hans morsa var en hora. Han bara sitter o nördar med datorer och har en väldigt konstig självbild. Han har inte haft en brud på typ 10 år. I kvinnors sällskap blir han helt förlamad. Tragiskt att se.

Jo, jag kunde skrivit ett mer komplext svar. Det var bara så kul skrivet att dessa "udda" människor inte var "konstiga".

Jag har mött några 40-åriga oskulder. De har alla haft asperger och haft kontakt med psykiatrin. De är själva definitionen av "konstiga".

De är dock inte svårare fall än att de alla skulle haft flickvänner och klarat sig utan psykiatrin före 1970. Men "konstiga" är dom.

Min bror är sådan. Aldrig haft en relation vad jag vet och lever ensam. Han jobbar och sköter sig och ser bra ut men är lite av en udda fågel. Jag har alltid varit övertygad om att han ligger inom autismspektrat fast högfungerande men han har ingen diagnos. Han verkar inte lycklig över att leva ensam men hittar samtidigt fel på alla som visar intresse.

Vi har även en äldre man i släkten som också lever ensam. Jag tror han har uppfattat det som stigmatiserande för på senare år så säger han att han har en flickvän men ingen har träffat henne. Han har visat bilder - men bilderna liknar typ de som man får med ramar när man köper dem.

Jag menar att de inte är störda på annat sätt, de är sociala, de är snälla, de har utbildning osv. Inte folk andra flyr från.

De har lite olika orsaker till att inte bilda familj. Någon handlar det om riktigt dåliga gener och en stark ovilja att adoptera, någon har inte plats för andra i sitt liv. Jag är glad över det moderna livet, annars hade de blivit tvingad till familj som mina föräldrar blev och många andra i den generationen. Klart att jag är glad att jag blev till, men min far hade passat som man till en barnlös och min mor hade passat bra som evig singel.

Har flera personer i min närhet, både närmare rent genetiskt och kollegor/randoms som jag ändå umgås med på daglig basis.

Det skiljer sig lite åt beroende på personer. De allra flesta är män i blandade åldrar. Vissa har NPF-åkommor som autism, ADHD eller liknande vilket gör att de kväver de flesta, även platoniska relationer.

Gemensamt för många av de är en oförmåga att växa upp "Peter-Pan syndrom", de trycker ibland gärna ned andra och snackar skit om andra människor, vilket talar för hur tomma deras egna liv är.

En ifråga är kvinna och hon är sjukligt blyg.

Tror mycket har att göra med socialisering likt andra djur. En hund som aldrig socialiseras kommer att behöva mycket intensiv socialisering för att bli en familjehund, likaså med människor - man behöver bryta mönstret och när det inte ses som en rättighet med vänner eller partners kräver detta ett stort eget ansvar som dessa människor ofta inte orkar ta. Lägg till att spelplanen har ändrats i och med nätdejtingappar och du har ett recept för katastrof - tror vi har fler ensamma individer att vänta i och med internets intåg som fyller mycket av det sociala (och sexuella) behovet som människor har.

Några av mina högutbildade kursare har aldrig haft en relation. Full satsning i arbetslivet de första fem åren efter examen och slavarbete för Big-4 lämnar väl (hittills) inget utrymme för relationer.