Är du vän eller släkting till någon som aldrig haft en partner?

Hej !

Läs gärna hela tråden innan du svarar.

Att det finns personer som har väldigt svårt att få till närmare relationer med en partner är intet nytt. Hur tänker personerna i dess närhet? Tänk att du har en bror, syster eller nära vän som är en av dessa personer. Du tycker själv personen förmodligen skulle vara en hyfsat bra partner till någon. Du vet att personen inte är ett psykfall, dum i huvudet eller dylikt. Något eller några saker gör dock att personen aldrig träffar någon. För blyg. Fel umgängeskrets. Sitter hemma för mycket. Har ett arbete med begränsat socialt osv.

Hur tänker du?

Visst finns det människor som är väldigt ensamma eller "märkliga" så att det kanske inte är någon som bryr sig om deras partnerskap, men i många fall måste det finnas andra omkring. Syskon. Mostrar. Vänner. Närmare kollegor eller andra som bryr sig och vill se att personen i fråga får bli kär, skaffa en sambo, särbo, gifta sig eller vad det nu handlar om.

Känner bara några stycken och de är inte konstiga människor. De har dock ingen drift att skapa en romantisk relation. De trivs i sitt eget sällskap. De har alltså inte misslyckats med relationer, andra har varit kära i dem men det har aldrig varit besvarat. Jag lever själv utan kärleksrelation och tycker det passar mig.

Vet jag?

Dom personer som jag känner till i min närhet som har haft eller har svårt med att få ett förhållande faller i psykfall eller dum i huvudet eller dylikt.

Som exempel så tog en av dom bild på många tabletter efter att en kvinna inte ville fortsätta träffas och skickade till henne och sade att han tagit alla.

Ja, han tog alla. Men det var cyanokobalamin och folsyra, som han fått utskrivet efter b12 brist. Hon ringde till 112 i tron att han överdoserat på någon farlig medicin.

Det måste ju finnas med.

Känner en kille som jag gick i skolan med. Han var mobbad då och alltid varit lite udda. Nu på senare år har han börjat stila till sig dock så jag hoppas han får till något

Min bror är sådan. Visst är det tråkigt att han är ensam. Men samtidigt förstår jag varför och det är självvalt på många sätt.

Man måste acceptera att andra inte fungerar som en själv trotts allt.

Om han valt det själv är det ju för att han blir lyckligare så än bli lycklig på ett sätt som passar andra.

Min mor ville inte gifta om sig efter skilsmässan. Hon blommade upp och blev en lycklig och självständig människa. Min far gifte om sig och när han talade om min mor så handlade det alltid om hur ensam hon var och hur ingen ville ha henne. Bara att folk stötte på henne men hon ville vara ensam. Han kunde inte tro att någon kan vara lycklig ensam. Min mor gick med i föreningar och skaffade vänner. När min fars fru dog, vet han inte hur man skaffar vänner så nu sitter han och är ensam. Han tycker synd om sig själv och vägrar att gå på seniorträff då han anser att det är under hans standard.

Som tur är fick min syrra ett barn, annars hade man aldrig fått sluta höra fars tjat hur jag måste ge honom ett barnbarn. Och det skulle nödvändigtvis vara biologiskt med. Trots att vår familj är nedlusad med sjukdomar.

Jag vill bo själv. Jag vill ha mina kompisar. Jag vill ha mina djur som inte ersätter barn, jag har den just för att de inte är barn. Mina relationer är jättebra. Och de låter mig ha egentid när jag behöver det.

Min syster börjar närma sig 50 och har aldrig haft någon riktig relation. Hon har haft pojkvänner på den nivån man är pojk och flickvän som tonåring, dessa relationer har inte varat mer än max något halvår.

Alla mina kompisar har alltid sagt att hon ser bra ut, så vitt jag kan bedöma har de rätt, så det handlar inte om det.

Jag skulle kunna lägga ut texten ordentligt om varför hon aldrig träffat någon, men jag nöjer mig med att hon har en otroligt omogen och orealistisk syn på män, förhållanden osv. Mentalt har hon inte mognat mer än ca 16 år på dessa punkter.

Vidare har hon betett sig riktigt obalanserat och ovärdigt mot de män hon träffat när dessa obönhörligen tagit sina Matsar ur skolan. Exempelvis har hon kunnat hoppa på och sparkat och slagit dem när hon träffat dem på stan med andra kvinnor efter att det har tagit slut med en man som hon träffat några veckor

Som väl är verkar hon nu ha slagit alla tankar om män ur hågen och fokuserar helt på arbete, konsumtion och att umgås med våra föräldrar och andra syster.

Ja. Min svägerska har en bror som aldrig har haft ett förhållande. Min teori är att han är bög, men inte vill komma ut, för att deras mor är katolik. De är från Kroatien, om det har betydelse.

Ingen talar om det öppet. Och min far trodde att han var intresserad av mig ett tag. Det tror inte jag.

Min bror och min svägerska påstår att han har haft ett kort förhållande, men att det inte funkade. Det är den officiella versionen. Med det är inget jag sett eller hört honom prata om. Och vi har känt varandra i 30+ år nu.

Håller fast vid min teori.

Jag tror dessutom att många yngre idag ”väljer”, ensamheten. Tvåsamhet är mer komplicerat idag, än vad det var när jag var ung. Den har blivit politiskt, som så mycket annat. Ingen vet, eller accepterar sin naturliga roll, som man eller kvinna. Folk är vilsna.

Haha, jo de är själva definitionen av konstiga människor.

Men orsaken är att vårt moderna liv blivit djävligt konstigt.

Nu tillhör jag själv gruppen som aldrig haft ett förhållande men har även i släkten en helt likadan 50 plusare. Han fungerar helt normalt i diskussioner och sociala relationer men han är väldigt nördig med en massa olika intressen han sysslar med själv. Ensamvarg med andra ord.