Kan den meningsfulla tillvaron ta slut?

"Visst är det bätter, men int' är det bra!"

En slags mental och subjektiv entropi. Jag tror att det maximala antalet olika upplevelser som vi kan erfara är färre än vad universum potentiellt kan bjuda på, så ja det skulle ta slut.

Man skulla annars kunna betrakta sig som en ny människa efter ett vist antal upplevelser eller tid, men då lever man per definition inte i evig tid.

Det går ju alltid att sitta och räkna vidare tänker jag.

Frågan är dualistisk och handlar egentligen om teori kan överträffa det fysikaliska.
Det finns ju flera sätt att se på problemet.

Det ena och mer konkreta kan vara huruvida hjärnans, eller medvetandets om du så vill, beskaffenhet räcker till för vad det är att inrymma ett oändligt tal i en talserie. De flesta är nog överens om att detta är omöjligt.

Det kanske lite mer teoretiska handlar mer om att acceptera teorin som ett axiom. Och då uttryckligen om kvoten av två oändligheter ska vara ett (1).

Det enda som är konstant är förändring, därför borde en evighet vara en evighet i konstant förändring.