I denna tråd hade jag velat diskutera vilka som anser att studera länge är mer gynnsamt än att studera kortare men hitta genvägar till att höja sin lön. Jag tänker ur ekonomiskt perspektiv främst men även ur relation- och måendemässigt perspektiv.
Säg till exempel att man pluggar till specialistläkare, det tar cirka 12-13 år. Lönen är grym, säg cirka 89.000kr för en rättspsykiatriker, och sedan kan man ju arbeta som konsult inom yrket. Jag har läst att stafettläkare kan fakturera mellan 1200-1500kr i timmen. Säg att man jobbar 10 timmar om dagen i 20 dagar, då blir det ju 300.000kr/månaden. Detta är ju väldigt högt räknat så vi skalar ned allting till 1000kr i timmen x 8 timmar x 20 arbetsdagar, det blir 160.000kr (vilket stafettläkare i snitt tjänar).
Ställ detta mot att till exempel plugga till socionom i 3.5 år, ta en master efter 2 och därefter bli konsult efter 2 års erfarenhet. Lönen för en konsult inom socionombranschen är mellan 50.000-70.000kr i månaden. På 7 år.
Jag tänker så här, vad anser ni är mest värt egentligen, ur ett ekonomiskt och måendemässigt perspektiv? Om man pluggar till läkare försvinner 13 år av sitt liv och man lever som en råtta under tiden, men sen så har man väldigt mycket pengar att röra sig med. Som socionomkonsult tjänar man samtidigt jäkligt bra, men man behöver inte investera lika mycket tid i studierna.
Känns som man då har mer tid över att dessutom forma en bra och meningsfull tillvaro med familj och vänner. Man har inte tappat tid på samma sätt. Min upplevelse är att tid är det dyrbaraste vi har. Känns som att livet först börjar efter att ha plugga i 13 år och då har ju över ett decennium av livet försvunnit. Dock så har man bra mycket mer pengar. Men gör det verkligen en mer lycklig mot att ändå tjäna bra under åren som konsult inom socionomyrket som man hade spenderat som läkarstudent?
Hoppas budskapet av detta framgår och att det finns något form av diskussionsunderlag.
Må väl.
Säg till exempel att man pluggar till specialistläkare, det tar cirka 12-13 år. Lönen är grym, säg cirka 89.000kr för en rättspsykiatriker, och sedan kan man ju arbeta som konsult inom yrket. Jag har läst att stafettläkare kan fakturera mellan 1200-1500kr i timmen. Säg att man jobbar 10 timmar om dagen i 20 dagar, då blir det ju 300.000kr/månaden. Detta är ju väldigt högt räknat så vi skalar ned allting till 1000kr i timmen x 8 timmar x 20 arbetsdagar, det blir 160.000kr (vilket stafettläkare i snitt tjänar).
Ställ detta mot att till exempel plugga till socionom i 3.5 år, ta en master efter 2 och därefter bli konsult efter 2 års erfarenhet. Lönen för en konsult inom socionombranschen är mellan 50.000-70.000kr i månaden. På 7 år.
Jag tänker så här, vad anser ni är mest värt egentligen, ur ett ekonomiskt och måendemässigt perspektiv? Om man pluggar till läkare försvinner 13 år av sitt liv och man lever som en råtta under tiden, men sen så har man väldigt mycket pengar att röra sig med. Som socionomkonsult tjänar man samtidigt jäkligt bra, men man behöver inte investera lika mycket tid i studierna.
Känns som man då har mer tid över att dessutom forma en bra och meningsfull tillvaro med familj och vänner. Man har inte tappat tid på samma sätt. Min upplevelse är att tid är det dyrbaraste vi har. Känns som att livet först börjar efter att ha plugga i 13 år och då har ju över ett decennium av livet försvunnit. Dock så har man bra mycket mer pengar. Men gör det verkligen en mer lycklig mot att ändå tjäna bra under åren som konsult inom socionomyrket som man hade spenderat som läkarstudent?
Hoppas budskapet av detta framgår och att det finns något form av diskussionsunderlag.
Må väl.