I förrgårkväll, vid kvällningen, såg jag något som kan ha varit em meteorit.
Jag har sett något liknade en gång före det, för säkert ca 10 år sedan, som kom från samma riktning, och visade sig på samma höjd på himlen.
Men jag gömde bort det sen.
If tills igår, då jag såg denna nya.
Jag har försökt leta lite men inte hittat något, så jag förhåller mig litet skeptiskt ändå.
Fast jag hittade en 120 år gammal beskrivning som faktiskt är bokstavligt precis samma som det jag såg.
Dvs: "In the March 1903 issue of Nature, J.E.C. Liddle of Basingstoke, U.K., reported seeing an “extremely slow” meteor that “dropped vertically downwards from Coma Berenices, its brilliancy keeping constant” during its five-second descent. Liddle estimated the meteor was equal to Sirius in brightness. He reported he initially mistook the meteor for Arcturus, “the resemblance being probably increased by its colour, which was reddish.” He adds that the meteor “left no trail.” He also thought it “appeared to ‘wobble,’ ” though he suspected “that may have been an illusion."
Det uppträdde i den omedelbara närheten av månskäran, sett från min position.
Och, precis som i texten här ovan så hade den ett hyfsat starkt vitt ljus, ungefär som Sirius, eller varför inte Venus (som ju också fanns i närheten då, förresten - fast till vänster, en bra bit).
Den föll Rakt Neråt, som en linjal, och ändrade inte ljusstyrka direkt under sin färd.
Den sista fjärdedelen (på ett ungefär) verkade det se ut som att den "vobblande" litet grand, från sida till sida eller om den kanske snurrade runt (eller om de var rök som blev upplyst kanske).
Ivf som helst så var det, som sagt, precis på pricken som berättelsen från Nature, när ovan.
Andra gången jag sett "stjärnfall" på det sättet. Annars är ju stjärnfall vanligtvis snabba små "pilar av ljusstreck" som far in i atmosfären från ovan, i någon slags vinkel.
Inte rakt uppifrån, och liksom "fallande vertikalt rakt neråt."
Om jag ska tänka på något som skulle kunna ha en viss likhet, så hade det väl isf varit någon form av fyrverkeri, eller hur.
Men, sådana brukar ju också ha en böjd bana, som sprutar ut från ett centrum.
Vanligtvis åtföljda av någon form av ljus (smällar, snattrande, visslande eller fräsande).
Detta var, som sagt, bara tyst.
Och helt rakt, vertikalt. Från ett "ingenstans högt ovan" som det började vid, och därifrån sen fallande rakt neråt - med visst vobblande nere vid slutet.
Och, det var andra gången jag såg något sådant, som sagt.
---
Är det någon annan som också sett meteorit som påminner om detta?
Dvs som faller rakt ner, vertikalt.
Med "starkt" vitt lysande sken.
Just det ja ... bakom ljusspunkten gick det att se ett vitt, också lysande, streck, som följde ljuspunkten neråt på sin färd.
Det skulle kanske kunnat ha varit rök, upplyst av brinnande meteorit.
Och när den slocknade, så slocknade även "svansen," allt på samma gång. Inte sakta, utan "poff" direkt.
Det borde nog inte kunnat ha varit något som bara blev upplyst av solen, eftersom färgen inte var samma som det brukar vara i sådana fall (lite åt det gasblåa/-beigea). Utan detta var klart vitt, lysande.
Solen hade ju ändå gått ner för åtminstone en timme sedan, och det var precis när de ljusstarkaste stjärnorna började synas.
Det var en mycket klar afton, och kallt för att vara Malmö.
Jag har sett något liknade en gång före det, för säkert ca 10 år sedan, som kom från samma riktning, och visade sig på samma höjd på himlen.
Men jag gömde bort det sen.
If tills igår, då jag såg denna nya.
Jag har försökt leta lite men inte hittat något, så jag förhåller mig litet skeptiskt ändå.
Fast jag hittade en 120 år gammal beskrivning som faktiskt är bokstavligt precis samma som det jag såg.
Dvs: "In the March 1903 issue of Nature, J.E.C. Liddle of Basingstoke, U.K., reported seeing an “extremely slow” meteor that “dropped vertically downwards from Coma Berenices, its brilliancy keeping constant” during its five-second descent. Liddle estimated the meteor was equal to Sirius in brightness. He reported he initially mistook the meteor for Arcturus, “the resemblance being probably increased by its colour, which was reddish.” He adds that the meteor “left no trail.” He also thought it “appeared to ‘wobble,’ ” though he suspected “that may have been an illusion."
Det uppträdde i den omedelbara närheten av månskäran, sett från min position.
Och, precis som i texten här ovan så hade den ett hyfsat starkt vitt ljus, ungefär som Sirius, eller varför inte Venus (som ju också fanns i närheten då, förresten - fast till vänster, en bra bit).
Den föll Rakt Neråt, som en linjal, och ändrade inte ljusstyrka direkt under sin färd.
Den sista fjärdedelen (på ett ungefär) verkade det se ut som att den "vobblande" litet grand, från sida till sida eller om den kanske snurrade runt (eller om de var rök som blev upplyst kanske).
Ivf som helst så var det, som sagt, precis på pricken som berättelsen från Nature, när ovan.
Andra gången jag sett "stjärnfall" på det sättet. Annars är ju stjärnfall vanligtvis snabba små "pilar av ljusstreck" som far in i atmosfären från ovan, i någon slags vinkel.
Inte rakt uppifrån, och liksom "fallande vertikalt rakt neråt."
Om jag ska tänka på något som skulle kunna ha en viss likhet, så hade det väl isf varit någon form av fyrverkeri, eller hur.
Men, sådana brukar ju också ha en böjd bana, som sprutar ut från ett centrum.
Vanligtvis åtföljda av någon form av ljus (smällar, snattrande, visslande eller fräsande).
Detta var, som sagt, bara tyst.
Och helt rakt, vertikalt. Från ett "ingenstans högt ovan" som det började vid, och därifrån sen fallande rakt neråt - med visst vobblande nere vid slutet.
Och, det var andra gången jag såg något sådant, som sagt.
---
Är det någon annan som också sett meteorit som påminner om detta?
Dvs som faller rakt ner, vertikalt.
Med "starkt" vitt lysande sken.
Just det ja ... bakom ljusspunkten gick det att se ett vitt, också lysande, streck, som följde ljuspunkten neråt på sin färd.
Det skulle kanske kunnat ha varit rök, upplyst av brinnande meteorit.
Och när den slocknade, så slocknade även "svansen," allt på samma gång. Inte sakta, utan "poff" direkt.
Det borde nog inte kunnat ha varit något som bara blev upplyst av solen, eftersom färgen inte var samma som det brukar vara i sådana fall (lite åt det gasblåa/-beigea). Utan detta var klart vitt, lysande.
Solen hade ju ändå gått ner för åtminstone en timme sedan, och det var precis när de ljusstarkaste stjärnorna började synas.
Det var en mycket klar afton, och kallt för att vara Malmö.
