Citat:
Ursprungligen postat av
Xer0
I övrigt har jag min tjej, och hon är det enda stöd jag har utöver mina föräldrar. Och jag älskar henne, men ibland hade det varit trevligt att kunna diskutera saker med någon som verkligen förstår mig. Det gör hon inte.
Nu är jag femtioett, men när jag var i trettioårsåldern nojade jag jättemycket över att jag borde hålla kontakt med gamla polare. Det blir alltid samma sak - en fika på sin nöjd, eller lite chattande - sedan inget mer.
Med åren har jag insett att det är bögar och heterosexuella ungkarlar med anknytningsproblem som lever sin liv med polare. Vi andra lever våra liv med vår familj. Familjen är det bästa du har.
Att någon ska "verkligen förstå dig" är en utopi. Du kan bara förmedla din situation så gott det går. Och kom ihåg en sak - du ägnar hela ditt liv åt att ta reda på vem du är. Alla andra vet vem du är, och har vetat det hela tiden.
Idag har jag min kvinna, mina gamla föräldrar och två barn. Det är en drömtillvaro. Skit i de där polarna som du ändå inte behöver. Satsa på din relationen till dina föräldrar och till din kvinna. Gör henne gravid. Bli förälder. Det spelar ingen roll om hon inte förstår dig, eller ens om det inte håller hela livet. Du har ett guldläge just nu, även om det inte känns så.